Aftonbladet – 4 juni 1867, sida 3

f I j Joch yttrar i afseende på den ungerska fråförklarar han, vore ej skrifvet till, utan emot honom, följaktligen en offentlig anklagelse, mot hvilken han ej ansåge nödigt att rättfärdiga sig. Grunderna för hans politik låge -Ii hans tal öppna och tydliga. Han hade an.Isett den fredliga förlikningen nyttigare än en politik, som dömde Ungern till ytterligare lidanden och gjorde statens framtid beroende af tillfälliga händelser. Den som ej -böjer sig för något maktspråk, den som en-Idast har statens väl för ögonen, bär lätt -Jansvarets börda. Han tänkte svara för sin låsigt och hade ej påtvingat någon den. Majoriteten delade hans öfvertygelse och -Ibehölde ej hans rättfärdigande. — PesthItidningarne, af hvilka de flesta uppträda på I Deaks sida, erinra Kossuth att han i sitt lHörslag till Donaukonfederation förklarat sig benägen till ännu större uppoffringar af Ungerns speciella rättigheter än dem Deak och hans politiska vänner nu gjort. Adresedebatten i riksrådet skulle i går te ga Isin början. Representanthusets adressförslag är uppsatt af Herbst, herrehusets af grefve Anton Auersperg (Anastasius Griin). Det sednare parafraserar det kejserliga trontalet gan, att herrehuset i den redan träffade öfverenskommelsen med Ungern ser en oundgänglig begränsning af den fulla friheten. Förslaget uttalar vidare husets bekymmer öfver rikets tvådelning, men misskänner tilllika ej de tvingande omständigheternas makt, som ej tillåta herrehuset att neka sin medverkan till en förlikning. Adressen betonar vidare de österrikiska folkens län.tan efter en varaktig cch ärofull fred och uttrycker husets fulla godkännande af regeringens politik. Slutligen uttalas den öfvertygelse, att en anslutning till nutidens skapande och på samma gång konserverande ider är oundgängligt nödvändig. — Representanthusets adress skall innehålla en mycket skarp kritik öfver författningens suspenderande, de sednaste årens finansförvaltning och konkordatet. RYSSLAND. De slaviska deputationerna till den etnografiska utställningen i Moskva blefvo på genomresan i Petersburg föremål för den jarngasie op; märksomhet från myndigheternas sida. Den 23 Maj bivistade de i Isakskyrkan en fest till minne af helgonen Cyrillus och Methodius, på aftonen samma dag gafs för dem en subskriberad festmåltid i adelsförsamlingens stora sal, bland hvars rika dekorationer man läste inskriften: ?De slaviska och ryska språken äro ett?. Den 26:e mottogos de i Tzarskoe-Selo af kejsaren och kejsarinnan, och på aftonen bivistade de på teatern representationen af Tolstois tragedi Ivan den förskräckliges död. Deputationerna utgöras af inalles 68 )ersoner, tillhörande de mest olika stammar: ezecher, serber, kassaker, lausitzare, kroater, dalmatiner, slovener, slovaker, ruthener. De mest bekenta namnen äro, bland czecherna historieskrifvaren d:r Palacky, riksdagsdeputeraden d:r Rieger, medicine professorn Hemmerich, tidningsredaktören d:r Gregr; bland serberna: Schaffarik, en slägting till den berömde historieskrifvaren; bland dalmatinerna: grefve Vutschitsch och presten Danilo. Generalguvernören i Volhynien har utfärdat en förordning att ingen predikan får hållas i någon katolsk kyrka förrän den blifvit till censur inskickad till polisdepartementet och predikanten erhållit denna myndighets tillståndebevis. MEXIKO. I väntan på bekräftelse på telegrammerna om Queretaros kapitulation och kejsar Maximilians tillfångatagande, som skulle egt rum den 15 i förliden månad, meddela vi här nägra öfver Havanna ingångna underrättel. ser frå Vera Cruz, som gå till den 5 Maj. Den 18 April hade Porfirio Diaz börjat belägriogen af hufvudstaden. Han hade 12,000 man under sitt befäl och erhöll oupphörliga förstärkningar. Marquez kommenderade garnisonen, och man kan således vänta ett förtvifladt motstånd, ty den klerikala chefen vet rätt väl att hans hufvud står på spell: Men då de liberala kunna afskära staden all tillförsel, så skall hungera sannolikt tvinga honom att kapitulera. Vera Cruz belägring fortfor. Främlingslegionen, som utgör en betydande del af garnisonen i denna stad, decimerades af febrar. Bombardementet fort: gick, men hade ej anställt någon synnerlig skada. Ett antal af Mexikos damer hade begifvit sig till det republikanska lägret för att å de belägrades vägnar begära en general pardon. Denna ansökan beviljades, dock under det vilkor att generalerna Marquez och OHonan samt flera andra imperialistchefer uteslötos från amnestien. General Miramons död bekräftar sig.