Aftonbladet – 4 juni 1867, sida 3

ann ITRIHES, ENGLAND. Underhuset har fattat ett beslut i frihe tens intresse, genom hvilket Englands båd: första universiteter Oxford och Cambridg icke allenast bli tillgängliga för medlemma af andra religionsbekännelser, utan äfver deras stipendier bli en gemensam tillhörig het för studerande af alla bekännelser. Be slutet härom helsas också af den engelske pressen med rätta såsom en glädjande åt gärd. Debatten härom var i korthet föl jande: Den 23 Maj föredrogs till andra läsningen bil len om tillträde för dem, som icke tillhöra der engelska statskyrkan, till stipendier och tjenster till hvilka de förvärfvade vetenskapliga gradern: berättiga den engelska kyrkans bekännare. Pro fessor Fawcett, som föreslagit billen, förklarade den moderat och enkel samt uttalade sin öfver tygelse, att, ehuru den påyrkade förändringen det nuvarande förhållandet har många motstån dare, har likväl å andra sidan ett betydligt an tal konservativa partimän ingenting emot der föråldrade parlamentsaktens upphäfvande. Tal önskade se universiteterna såsom fria, nationell: instituter och deras stiftelser opartiskt komm: hvar och en bland hans landsmän till godo. — Hr Morrison, som understödde motionen, an märkte, att universiteterna liksom alla korpora tioner ha svårt att beyväma sig till reformer och uppmanade underhuset, hvars upplösning icke var aflägsen, att genom en handling af rättvis: förvärfva sig ett stort antal universitetsmedlem mars tacksamhet. — Hr Selwyn uppträdde mo förslaget och ville, att andra läsningen af biller skulle uppskjutas på 6 månader. Den verkliga frågan, som förelåg underhuset till afgörande vore, om dessa af privatpersoner doterade, gam: malärvördiga stiftelser skulle ryckas ur sitt sam. band med statskyrkan. Ivkastet, att nämnda stiftelser till större delen gjorts af katoliker, bemötte talaren med påståendet, att två till tre år hundraden och parlamentets sanktion förlänat de nuvarande innehafvarne ett tillräckligt betryg. gadt laga fång. — Till understöd för detta amen. dement och argumenterna dertör framhöll nästa talare, hr Gorst, att ett fellowship (ett stipen. dium som räcker utöfver studieåren, i många fall med ett slags formlig förbindelse att hålla enskilda föreläsningar och att bo i kollegiet, men olta också ett med säte och stämma i kollegiet förbundet årsunderhåll för lifstid, som göres beroende af förvärfvandet af en grad och enligt donationsföreskrifterna kan förlänas åt personer tillhörande vissa slägter och orter o. 8. v.) är ett förtroendeembete och förenadt med förbindelser, som en dissenter icke kan uppfylla. — Detta sistnämnda kunde icke hr Pollara Urghart inse, ehuru han sjelf är medlem af universitetskollegiet i Cambridge. Han kunde ej finna något skäl, hvarföre någon klass af hans landsmän, som gjort sig värda universitetets utmärkelser, skulle utestängas från dess belöningar. — Sir W. Heatheote talade mot billen, emedan det vore opolitiskt att rubba landets stora undervisningsanstalter i deras samband med kyrkan till förmån för personer, som, när allt kom omkring, hade alldeles ingen religion. — I motsats mot en sådan uppfattning förklarade sig hr Gaselle såsom universitetsmedlem och tillhörande statskyrkan beredd att öppna universiteterna och stiftelserna för alla dissenters. I hans tanke var ett fellowship icke något förtroendeembete, utan en indrägtig syssla, och religionen borde icke utgöra något hinder för, att de bästa studenterna vunno de högsta belöningarne. Mort katoliker var ett dylikt system i högsta grad orättvist, emedan man förvägrade dem åtnjutandet af deras religions stiftelser. I debatten deltogo vidare Gladstone mot billen, emedan denna fråga borde afgöras i sin helhet, Beresford-Hope, Cardwell, inrikesministern och Bouverie, hvilken sistnämnde karakteriserade det nuvarande förhållandet genom att lägga statskyrkan följande ord i munnen emot dissenters: I skolen ha fördelen af en lärd bildning, men det solida, puddingen, vilja vi behålla.? Beslutet o.a billens andra läsning fattades med 200 röster emot 156, och läsningen företogs under lifliga bifallsrop of de liberals. ÖSTERRIKE. Deak har offentligen tillkännagifvit att han ej ämnar besvara Kossuths bref. Detta bref,