Aftonbladet – 1 juni 1867, sida 3

Characteerbilleder af Jesniterlivet. Uddragne af M. A. Arnoulds ?Les Jesuites depuis leur origine jusquwå nos jours? ved V. K. Med en Fortale af R. Nrelsen. (Kjöbenhavn, Gyldendal 1867.) Jesuiternas Gud är en stor jesuit; detta är en grundsats, från hvilken man nödvändigt måste utgå, om man vill förstå jesuitismen. Den jesuitiske Guden älskar just ej denna verlden, men det finnes i denna verlden något, som han älskar såsom sitt eget allrahögsta jag, och det är den heliga romerska kyrkan, dess påfvar och biskopar, dess munkar och nunnor, dess altare och rökelser, dess helgon med jungfru Maria och Jesusbarnet. För denna kyrkas skull har verlden blifvit skapad; verlden är medel, kyrkan är mål; att utbreda kyrkans makt och ära är att utbreda Guds makt och ära: till att utbreda Guds makt och ära är jesuiten skapad. Jesuiternas Gud är helig och dock verldslig; helig, ty kyrkans herravälde är hans syftemål; verldslig, ty medlen till detta syftemåls vinnande må tagas hvarhelst de finnas i verlden; hvarje medel är godt när det kan tjena till ändamålets uppnående, ty ändamålet helgar medlet. Jesuiternas Gud är en naturlös ande, späkelsernas, pröfningarnes, botöfningarnes Gud, en helig egoist, en salig asket. Askesen och den heliga egoismen äro så innerligt förenade, att de ömsesidigt förutsätta och betinga hvarandra. Under förfärliga botöfningar rasar viljan mot sin naturgrund och vinner genom askesen herravälde öfver kött och blod; hon får då prägeln af en helig vilja, men denna heliga vilja är tom. Den tomma viljan är utan kärlek, ty kärleken har alltid ett positivt innehåll. Men hvad har den genom askesen frigjorda viljan väl att hålla sig till utom den rent allmänna evighetstanken, den formella gudstanken, den i sig obestämbara salighetstanken. Stundom, när saknaden af ett innehåll blir alltför pinsam, fyllas de tomma formerna med syner och hänryckningar:; genom dylika mystiska uppenbarelser uppeldas viljan till förgudning af sitt abstrakta väsende, till en oändligt stegrad egoism. DA — — — Den blinda !ydnad, hvarmed jesuiten underkastor sig sin Guds absolut