Aftonbladet – 1 juni 1867, sida 3

I. J. BR. Paullis Politiske Kandestöber. Paany udgivet ved F. Betzmann. (Kjöbenhavn 1867.) Danske Folkeböger. Paany udgivne af Carl Elberling. 1, 2. (Kjöbenhavn 1867.) Ett nytt, kuriöst bidrag till den re:an rika Holbergslitteraturen lemnar det förstnämnda arbetet, Förhållandet med detsamma är följande. I Kjöbenhavn lefde samtidigt med Holberg en viss Joachim Richard Paulli, Toidinspecteur? derstädes, sedan tituleradt kammarråd, hvilken i början af 1720-talet skref ett par teaterstycken och för öfrigt utgifvit en mängd arbeten af vexlande innehåll. Han företog vig äfven att omarbeta den store komediförfattarens bekanta Politiske Kandestöber, straxt efter det denna utgifvits, i akt och mening att förläna den en mer klassisk hållning. Detta med naivt allvar begångna vågstycke, bvaröfver författaren utbreder sig i sin tillskrift till sin ?käre gode Hans Mickelsen? (Holbergs pseudonym), gaf denne anledning till ett bitande qvickt genmäle, som han tillika med Paullis företal utgaf under titel: Tvende splinder nye Breve, som tiene til den Politiske Kandestöbers opliusning, och hvari han punkt för punkt nagelfar de förmenta förbättringarne och dervid 1 ter dena beskedlige författaren, ehuru i annan mening än han sjelf tänkt, göra rätt för sitt författarevalspråk: Andre til Forlystelse?. Emellertid hade under tidens lopp och genom okända orsake: Paullis bearvetning blifvit en sådan sällsynthet, att den till och med ansågs förlorad. År 1860 erhöll dock universitetsbiblioteket i Kristiania ett exemplar af densamma med en donation, och det är efter detta som det kuriösa aktstycket nu blifvit facsimilieradt. Utgifvaren, biblioteksamanuensen Beetzmann, har i en sakrik efterskrift? meddelat alla nödiga upplysningar rörande författaren, hans arbeten och förhållande till Holberg m. m. Eget nog ha danskarne till dato saknat en upplaga af sina folkböcker, ombesörjd af vetenskapligt bildad person och utstyrd så, att den kan spridas äfven bland de högre klasserna, medan till och med vår litteratur eger en dylik samling, ehuru visserligen i det yttre anordnad så praktiskt som de flera tyska och den nu påbegynta danska. För att gifva den eleganta upplagan en så stor läsekrets som möjligt, har nemligen den. danske utgifvaren efter de tyskas föresyn förfarit så, att ?hvar -ärekild folkbok får sin egen titel och paginering samt utgör ett helt för sig; när så mycket utkommit, att det kan bilda ett passande band, skola 1 mnas titelblad, förord och innehållsförteckning till ett sådant?. Genom denna kloka inrättning vinnes den dubbla fördelen, att upplagen kan både tjena för kolportering inom det egentliga folket (såvida priset sättes tillräckligt lågt) och derjemte i bokform vinna afnämare bland de högre bildade klasserna. Vi ha genast fäst oss vid företagets prak: tiska sida; ty om dess berättigande och nödvändighet torde ej finnas mer än en De gamla medeltidsberättelserna Menu. 5fverallt ingått som vigoch romanerna na . tiga faktorer i bildningsarbewey, vecer örlir gEn bationaliserade-eller åtminstone i toneu lämpade eftet lvatje folk; och de representera derigenom på litteraturens område denna egendomliga likformighet, som utgör ett af medeltidens mest genomgående kännetecken. Deras egendomliga förtjenster ur andra synpunkter är allt för känd, att vi här skulle beböfva upprepa dem. Hvad särskildt de nordiska tolkböckerna angår, äro de till större delen ett märkvärdigt väl träffadt urval bland de bästa af medelstidsdikterna i södern och sålunda på samma gång en genom sin friska ungdomlighet och iantasirikedom dyrbar skatt, som visserligen förtjenar att tillvaratagas. Äfven en del något nyare berättelser och småskrifter saknar ej allt värde. Vi kunna således ej annat än med bifall belsa det nya företaget, som säkert skall vinna erkännande, då det, efter hvad vi kunnat finna, är påbegynnt med omsorg och förtänksamhet. Särskildt i en punkt synes den nye utgifvaren ha gått till väga på ett sätt, som kan anses efterdömligt. Han har vinnlagt sig om, att den nya upplagan skulle sluta sig å nära till de gamla trycken, som det var öjligt, då den tillika borde läsas utan svårighet och få allmän spridning. Men tör att vinna detta, har han likväl måst vidtaga åtskilliga förändringer?, för hvilka han särskildt redogör. Hans grundsats har dervid varit den, som oss synes, enda riktiga, att behandla det rent grammatikaliska med någon frihet, men deremot endast obetydligt förändra det stilistiska, ordförrådet och . satsbyggnaden. För att undvika den i dy-l. lika fall vederstyggliga moderniseringen har han, der sådant varit riktigt nödvändigt, il. korta noter förklarat, hellre än han omskrifvit texten. Genom dessa åtgöranden bar han emellertid vunnit en oberäkneig fördel, den, att hans text erbjuder kännaren pjutningen af det enkla, klara och sraftfulla språket, och på samma gång den vinvigde högst få svårigheter. Detärisynnerhet på detta område, som våra egna samlingar af folkböckerna och folksagorna emna rum för de mest grundade och ovelersägliga anmärkningar. Den nya samlingen öppnas med den beömda Keiser Karl Magnuss Krönike, som hos ss ej blifvit folkbok, men deremot i Dannark vunnit burskap som sådan, förmodli;en på grund af ven deri förekommande sämpen Ölger Danske (Ogier le Danois), vars tillnamn dock enligt nyare utredninsar endast uppkommit genom ett missförtänd. Utgifvaren har lagt Christiern Peder ens upplaga af 1534 till grund, men tillika , ,egagnat den s. k. Börglumshandskriften rån 1480 (tillhörig Kongl. Biblioteket i stockholm) och den af Unger utgifna is-c ändska öfversättningen, Karlamagnus Saga. lärigenom har han lyckats erhålla en ypperig, kritisk text. I andra häftet äro aftryckta Tvende nytte; ige og skjönne Historier, den förste om Gri-l; eldis, den anden om en Doctors Dotter af 3ononia, den förra efter en upplaga av 1597, len senare efter en af 1665. Bäda finnas fven på svenska och härleda sig, som beant, från Boccaccios Decameron, i hvilken jerättelsen om Griseldis utgör en af de skö! iaste perlorna. Vi motse med nöje fortsättningen af detta ! I E FE ntressanta och väl utförda arbete, till hvilet framdeles äfven tidsenliga illustrationer örmodligen komma att lemnas, och önska tt det må bli kändt och spridt äfven nom vårt eget land. af M. A. Arnoulds ?Les Jesuites depuis leur origine jusquwå nos jours? ved V. K. Med en Fortale af R. Nrelsen. (Kjöbenhavn, Gyldendal 1867.) i Jesuiternas Gud är en stor jesuit; detta ir en grundsats, från hvilken man nödvändigt måste utgå, om man vill förstål! esuitismen. Den jesuitiske Guden älskar ! ust ej denna verlden, men det finnes i denna i I I i sharacteerbilleder af Jesuiterlivet. Uddragne; 1 ( t J 1