Aftonbladet – 1 juni 1867, sida 3

vissa ännu gällande åsigter, intet hafvi att skaffa med menniskans högsta angelö genheter, att hon i dem måste blindt underordna detta sitt yppersta innehåll under föreställningar, som sjelfva tillkommit som en frukt af fordna tiders relativt förnuftiga uppfattning af det eviga, men hvilka skola för alla tider ha funnit all sanning. Vi vilja ej upprepa, snart sagdt, hvardagligheter genom att beröra frågorna om utvecklingens berättigande och förnuftets oafvisliga skyldighet äfven på det religiösa oms rådet. Vi vilja endast ännu en gång uppmana dem, som verkligen tillhöra de menskligt tänkandes antal, att ej låta oss vind för våg drifva tillbaka in i det mest förfäande andliga mörker, utan med kraftig och snar handling söka bot för redan skedd ekada, ett skyddsmedel mot än mer hotande faror, — Petermanns geografiska tidskrift, femte häftet för i år, adl bland annat ett redigt och lätt öfverskådiigt historiskt-ow. (SK sammandrag öfver Sverge:jernvägar till den 1 Dec. 1866, af doktor C. F. Frisch, tidskriftens korrespondent från Stockholm. Den korta historiken börjar med ägt olyckliga Köping Hultbolagets stiftelse och slutar med de fem stambanornas fulländande. Alla fem stambanornas sammanlagda längd utgör 100 svenska mil. Utom dessa fem stambanor, som tillhöra. staten, finnas 37 mil från stambanorna utgående privata bibanor, 23 mil sjelfständiga, met det storå jerhvägshätet ej emedelbart sänmanhängande banor för lokomotiv och 6 mil dylika för hästkraft. Sammanlagda längden af Sverges nu färdig, jernvägar är alltså 166 svenska inil: Btatsskulden i Bverge, Hufviädsakligast ådragen genom jernvågsbyggnader, var den 1 Juli 1866 något mer än 69!2 millioner riksdaler. Dock afkasta jernvägarne redan så mycket, att de nästan betärka räntornä på anläggnitigskost: hnatlebs Särskildt omnämnes sammanbindningsbanan genom Stockholms stad såsom en a de mest jättelika byggnader, som någonsin bifvit företagna.? Först utgöres den söderifrån af en 2740 svenska fot lång nedgräfning och nedsprängning, sedan ar en 1450 fot lång, 32 fot bred och 19 fot hög tunnel och hvalfbyggnad under två gator. Från söder öfver Tiddarholmen till norr går banan öfver tre jernbroar, den södra 750, medlersta 20 och den norra 560 fot lång. På första och sista bron blifva 35 fot långa svänginrättningar för genomsläppande af fartyg. Kostnaden, hveri dock äfven Stockholms stad deltager, uppgifves gå till mer än 5 millioner riksdaler. Särskildt omnämnes vidare den 41 mil långa vägen emellan Sundsvall och Levanger vid Trondhjemsfjorden. Af denna väg utgör dock mer än hälften eller 22 mil sjöar, hvilka om sommaren befaras med ångbåtar och om vintefn af slädar. Af återstående landkomunikationen är blott 2!2 mil jernväg men resten vanlig landsväg. Slutligen omnämnes helt kort att arbetena vid Luleelfs kanal sering och jernvägen till Gellivara ännu fördröjas genom den inträdda insolvensen? hos det engelska aktiebolag, som öfvertagit dessa arbeten. Om dessa arbeten finnes i förra årgången af tidskriften en särskild uppsats. Ena annan allmänt intressant uppsats i ifrågavarande häfte är om ?Der Amsterdamer Pegel?. Med det på svenska ej omedelbart öfversättliga ordet Pegel? förstås ett i fot och tum eller annat längdmått graderadt, vanligen lodrätt uppstäende eller hängande vattenmärke som afser att noga jakttaga hatseller flodytors höjdförändringar. Sådana måste finnas vid hvarje sluss, men för mindre omedelbart praktiska, mer vetenskapliga ändamål finnas de äfven utsatta vid olika ställen utefter hafsstränderna. Hos oss ha i nyaste tid — om vi ej misstaga oss, hufvudsakligast genom professor Erdmanns nitiska och ihärdiga bemödanden — dylika vatteneller vattenhöjdmätareskalor blifvit utsatta vid flera fyrbåksstatio ner utefter alla kusterna och observeras flitigt. Dessa äro bland de många exemplen på, att aldrig något rent vetenskapligt företar kan utföras, utan att i framtiden blifva af praktisk nytta, och exemplen på Amsterdampegelns oumbärlighet visa oss den nytta vi kunna hemta af våra ursprungligen för vetenskapliga funderingar öfver svenska vallens höjning utsatta vattenmärken. Vanligen uppgifver man orters höjd öfv-r hafvets yta under det tysta antagandet, att denna yta är oföränderligeu densamma i alla tiders skiften. I bergsorter, der höjdskilnaderna äro ojemförligt mycket större än hafsytans förändringar, kan ett dylikt antagande gå för sig när fråga ej är om kanalers och jernvägars anläggning eller dylikt; men i Holland, som till en del ligper lägre än hafsytan och skyddas genom dammar för öfversvämning, har man sedan århundraden tillbaka nödgats beräkna höjder från nollpunkten på ett fast, eraderadt vattenmärke, och redan före 1602 från nu omtalade Amsterdamer Pegel. I sednare tider har man vid de flesta holländska floder utsatt dylika peglar, tillsammans ungefär 1C00, och noga afvägt deras läge öfver eller under Amsterdamer-pegeln, hvars nollpunkt bestämdes vid hafsytans medelständ under flodtiden. En förteckning på dylika peglars höjd visar att de vid Schiedam och Rotterdam ligga 5 meter eller nära 17 svenska fot under Amsterdamer pegeln. Deraf finner man en vetenskaplig bekräftelse på den i min ?son på galejan? anförda strofen (efter Holberg?) ?Jordens Kreds är skabt af Gud, Men de Nederlzender Deres Jordplet dannet ud Ha med egne Hender.? För oss svenskar är uppsatsen om Amsterdamerpegeln ett gif akt. Vid statens jernvägsbyggnader, vid geologiska byrån och vid topoprafiska kären göras noggranna afvägningar. Vi tro oss dock med visshet kunna sägeslbattdessa afvägningar ej ha gemensam och kanske ej ens tillräckligt noggrannt bestämd nollpunkt. Ehuru afvägningarne vid alla tre verken utföras på både nitiskt och förtjenstfullt sätt, så går dock mycket af deras värde förloradt derigenom, att de ej kunna med hvarandra jemföras, åtminstone ej omedelbart. Vid sista konferensen i Berlin för medel-europeiska gradmätnivgen beslöts, att alla deri deltagaude länder skulle hänföra sina höjdmätningar till en gemensam universal-pegel. Derföre måste hvarje stat hafva sin bestämda pegel, till hvilken alla dess afvägningar först hänföras. D eomständigheter, som möjligen hitintills hindrat en dylik nödvändig åtgärdsigenomförande hos oss, torde numera lätt kunna undanrödjas af den vederbörande, som redan tagit ett vigtigare första steg till två hantvanka somm ansa da AK