Aftonbladet – 1 juni 1867, sida 2

STOCKHOLM den 1 Juni. sas Måhända mottaga vi innan vi afsluta da-det sens tidning, telegrafunderrättelse om ryske der cejsarens ankomst till Paris. Det är, så truj om man vet, i dag som alla ryssars sjelfänn verrskare väntas till den stad, hvilken gerna gif: ill gå och gälla så:om verldens hufvudstad j der ch civilisationens medelpunkt, och hvilken Ta ör visso i detta ögonblick fäster verldens der ippmärksamhet mer än någon annan plats klä vä jorden. Alexander Il öppnar det långa l är åg af monarker, som efter hand ämna inder inna sig för att bese den mest storartade af Sö le verldsutställningar, som hittills varit försin anstaltade. Att det kejserliga besöket skalls2t vifva anledning till storartade fe-tligheter SP! faller af sig sjelf, och lika gifvet är att nyän fikenheten skall sätta ofantliga mennisko-bu massor på benen. gä De otficiella bulletinerna komma tvifvels-ku utan äfven att få mycket att förkunna om den oc! entusiasm, som möter den höge gästen. fur Man kan också vara förvissad att veder-de börande i Paris göra allt hvad på dem kan än ankomma, om just icke för att förenstaltaso entusiasm — hvilket v 1 också låter tänkal sig —, så åtmninstone för att undanrödja jon alla obehagligheter, som tiläfventyrs skulle hv kunna möta den höge gästen. De varma vil sympatier för det blödande Polen, som före: in finnas i Frankrike och hviika helt nyligen si! genom en och annan tilldragelse blifvit) är: återupplifvade, kunde väl eljest möjligen an blanda något missljud i jublet. 80 En rätt anmärkningsvärd företeels2 är 1a; emellertid denna furstarnes pilgrimsfärd till de Paris, hvilken nu börjat. Den kommenteii ras också ganska fliigt af den utländska kä pressen. Så t. ex. egnar Times i ett aflår sina sednaste nummer åt detta ämne en befri traktelse, som vi här återgifva. Detungel-ti ska bladet yttrar: ve Det har funnits en tid, då en stor mo-lär nark ansåg det såsom en anmärkningsvärd 0 händelse i sin regering, att en simpel doge ler kom och vandrade omkring i Versailles g nyss dekorerade salonger och betraktade ti deras underverk, mest likväl förun ;rande sig di öfver det enkla faktum, att han sjelf befann h sig der. Nu är det ej blott en furste, som 16 förundrar s:g öfver att se sin egen bild återej ifven af Tuileriernas praktfulla speglar, det d: skall bli en hel samling af suveräner: huf-tA vuden med krona och hufvuden med tur-ri ban skola i tur defilera i panoraman.h: Före Juni månads slut skall man räkna kej-M sarne och konungarne i Paris dussinvis, NH of Pp sl v h kungliga prinsar och storhertigar, med ett ord hela Almenach de Gothas personal kapplöper redan på alla vägar eom leda dit. Den gamla rättens konuogar täfla i brådska med fait-accompli-konungarne. Det är ett stämdt möte af segrare och bese: grade, der monarkerna med länder kuavna ij ti hopen armbägas med sina afdankade brö-0 der. Det finns ingen annan stad än Parisfi som är egnad för ett dylikt tillopp. Detlt: kan hända, att någon annan stad gör anspråk på titeln af verldens hufvudstad, men onekligen kan ingen förmena Paris rättigheten att kalla sig Europas hufvudstad. Vi må säga hvad vi vilja, så är London licke Paris. London är gjord för engels. männen, och till och med bland dem finns det ganska få, tom s!å sig ned der, då de I kunna. vistas annorstädes. Hvad angår dem, I som äro fästa der för sina affärer, så anstränga de sin uppfinningsgäfva för att så mycket som möjligt kunna lefva utom dess murar. . Men Paris deremot framställer sig alltid , I för tanken såsom en mötesplats. Det är l endast der fransmannen är hemma hos sig, det är också i hans och många andras tanke Iden gemensamma härd, f.amlför hvilken hela . menskligheten kan sätta sig. Det ären stad Jatt se, det är skådespelet par excellence. Alla dess monarker ända från Katarina af Medicis till Nacoleon III ha slösat sina håfvor och skattat af sitt eget, Frankrikes och. hela verldens snille för att göra henne tilll: städernas droltning. Men frägar sig, huruj. il Paris kunnat komma på det infallet att ex-1. ponera någonting annat än sin egen stoltal skönhet. Denna stora verldsmarknad, som kallar sig verldsutställning, är, när allt kommer omkring, föga annat än en förevändning. Hvad man förmodar skola ega en så stor dragningskraft, försvinner för de betagna massornas äsyn, ty det finns ingen man och ännu mindre någon qvinna, för hvilken icke Paris är en företrädesvis älskad vistelseort. Det är ej ensamt sitt geografiska läges förmåner eller sin belägenhets och sina monumenters oförlikneliga skönhet Paris har att tacka för denva popularitet, som gör att a:la der finna sitt andra fädernesland. Frankfurt och Brissel äro äfven gvografiska medelpunkter; Wien och Berlin äro äfven stora staters hufvudstäder; men Paris ensamt står i spetsen för en stor nation. Det är fransmännens sällsporda homogenip tet, det är deras förmåga af absorption och assimilering, som ställer dem säsom den nl europeiska civilisationens förtrupp; det är 2 I deras centraliseringsinstinkt, som gifver delras bufvudstad en på samma gång nationel och omfångsrikt kosmopolitisk karakter. 1 Det är en alltför alldaglig fras för att e upprepas att säga: Frankrike det är Paris?, 8 men det är icke destomindre alld les riktigt latt säga, att Paris är Europa. Fransmännen äro icke den mest uppfinningsrika af men0 I niskoracerna. Initiativet i vetenskap, i konst, ni det nyttiga såväl som i det prydliga till. a I hör snarare tyskarne, italienarne och en5 gelsmännen än fransmännen. Men hvad dessa ega i högsta grad är sättheten att till. lämpa, att förbättra framstegets instinkt, .kärleken till experiment, sinnet för täflan I-l och undersökning. 1De kunna icke heller göra anspråk hvarken på originalitet eller smakriktighet. PI Italienarne, spaniorerna, holländarne ka haft mn försteget framför dem i återgifvandet af det 5 sköna. De ha tagit bort på det ena hållet, 7, lagt till på det andra. Deras speciella le I konst är att sammansätta och välja. Den ständiga förändringen har blifvit deras konstanta lag; genom att reproducera antiken va ) ha de, för att så säga, händelsevis råkat in npå det nya. En oaflåtlig verkningskraft, ör I en alltid orolig åstundan efter förbättring nI har för dem varit i den medfödda inspirationens ställe och ledt dem till resultater, o. som -ifvit dem första rangen bland lika lyekligt utrustade racer, hvilka dock hvarken ha så stor progressiv kraft eller ihärdighet. Pet är denna kollektiva och centraliserade energi, som gifver den franska nationen hennes underbara assimileringsförmåga och öfverlägsenhet öfver verlden. Allt hvad fransmannen vidrör gör han franskt. Det N har varit nog för det franske språket att befästa sig för att bli verldsspråk, och det är på boulevarden som modet har uppsatt sin tron. Der Frankrike finns, der förlorar sjelfva nationaliteten sina af födseln helgade rättigheter. Vi stackars pionierer ha gifvit jonierna rättighet att sjelfve välja sitt språk; vi ha uppmuntrat deras ärelystnad att hafva sina da egna lagar, egna institutioner och en sjelfre, ständig tillvaro, och de hafva vändt sig bort em RR a Rn 2 Om 8 Fr belllodh Ar