Aftonbladet – 1 juni 1867, sida 2

nans tunga eller upplyfta mannens dyster nedböjda hufvud, fortfor han: Goat, mamma! alltid densamma. Vid tillfälle skall jag komma ihåg det. Låt bli att hota oss då, brummade hon. Vi äro hederliga stackare, patron, fortfor Filoche, som gaf honom denna titel för att afväpna honom. Han lyckades deruti till hälften. ?Jag hotar ex icke, mina barn?, återtog herr Jules, jag endast varnar er. Det är allt.? En god varning gäller så mycket som två!? mumlade Fifine. Hon talar lika bra som förr?, afbröt exagenten ironiskt. Fifine betraktade honom i smyg. äSvara mig!? sade han med myndig ton. ?Ni behöfver endast tala.? Är det någon som vet utaf att den här personen blifvit upptagen af dig, Filoche?? SIngen.? Ingen... i huset?? PJag förde honom hit och bar upp honom törliden natt. Det fanns icke en katt i trappan Hvem bor här i huset?? Hamnarbetare, lossare och lastare, liksom jag alltför uttröttade efter sin dag lör att om natten bry sig om sina grannar. Det är bra. Men hvem hjelpte dig att föra den sårade hit?4 Två kamrater.? cÅsna!? sade herr Jules och ryckte på axlarne; och likväl påstod du nyss att ingen visste...? Jan Tyst! Hvar äro de der kamraterna ?? uDet är just hvad jag ville säga er. De hade i uppdrag att följa flotten ända till Triel, der de skola skilja den åt.5