Aftonbladet – 29 maj 1867, sida 3

säger, att det är och håller i min hand en uppgift derom. Den är lemnad af sjökartekontoret och torde således kunna anses såsom fullt tillförlitlig. Den upplyser att det finns 7 inlopp till Carlskrona med 10 fots vatten eller mera, samt ett, der man icke med säkerhet kan räkna på mer än 7 fots vatten. Af de förstnämnda äro försänkningar gjorda i tvenne, men ingalunda på det sätt att de för närvarande kunna hindra en fiende att passera. Dessutom är det ett utaf dem — namnen är det obehöfligt att på detta rum uttala, men jag är beredd att enskildt nämna dem för hvar och en af kammarens ledamöter, som derom önska erhålla kännedom — som har 18 fots vatten, men på hvilket man ej kommit att tänka för dess ärhev till befästningarne, för hvilket försvaret licke är beräknadt hvarken med afseende å murarnes styrka eller bestyckning. Jag har ansett mig skyldig att nämna detta, på det man icke skall upptaga tiden med gagnlösa afhandlingar om dessa inlopp, men har för närvarande icke mer att tillägga. Grefve H. tamilton. Ett gammalt ordspråk ättre att vara dum än envis. Jag har ställt mig detsamma till efterrättelse, och, sedan mitt förslag i går blifvit underkändt, varit tyst under större delen af den långa diskussionen om anslagen till de särskilda fästningsverken. Jag ämnar äfven nu följa samma regel Toch således ej till besvarande upptaga de anmärkningar, som riktats mot det anförande jag straxt i början af sagde diskussion hade. Blott några ord i förbigående vill jag i afseende på dessa anmärkningar yttra. En talare har nemligen förevitat mig min auktoritetstro. Jag får dervid erinra, att det finnes vissa frågor som äro till sin natur föga eller intet föränderliga, utan blifva hufvudsakligen desamma under långa tiders skiften. Det synes mig vara klokt att i spetsen för anföranden i dylika frågor ställa yttranden eller åtgärder af personer, som ega ett obestridt, stort anseende, och jag åberopar derför Carl XI:s åsigt om vigten af Carlskrona och dess betydelse för landets försvar, begagnande detta som en retorisk form, utan afsigt att imponera på deras öfvertygelse, hvilka med större förtroende omfatta en nyare auktoritet än den af mig anförde. Hvad sjelfva saken angår hafva vi nyligen hört omförmälas, hvilket ringa sammanhang der finnes i dithörande frågor mellan landtförsvarsoch sjöförsvarsdepartementernas åtgöranden. Oaktadt anslagen för Carlskronas bestyckning utgå från förvaltningen af sjöärendena, har chefen för sjöförsvarsdepartementet här yttrat, att ehuru kanoner för ändamålet blifvit fastställde, tillverkade, kasserade och annan konstruktion antagen, nämnde förvaltning derom icke erhållit någon under: rättelse. Äfven hafva vi hört, att de uppgifter angående beskaffenheten af inloppen till Carlskrona, som jag lemnade i går och hvilka jag erhållit från ingeniörkåren icke öfverensstämma med dem, som chefen för sjöförsvarsdepartementet lemnat. Hvilka som äro riktiga eller oriktiga vet jag icke. Möjligen kunna olikheterna förklaras deraf att de sjökartor, som, förmodar jag, ligga till grund för bemälde chefs uppgifter, äro uppgjorde förr eller senare än de undersökningar, på hvilka ingeniörkårens uppgifter i berörde hänseende grunda sig, blifvit verkstälda, hvilket jag dock lemnar derhän. Det vissa är, att den ena auktoriteten icke känner djupet af inloppet till Carlskrona. Då vi vidare af en kronans minister fått höra, att de i farvattnen kring Carlskrona befintliga försänkningar äro odugliga och på intet sätt motsvara sitt ändamål, så kan jag icke underlåta att uttala min förundran deröfver, att en dylik anklagelse mot ingeniörkåren blifvit framställd här i kammaren och att icke regeringen sörjt för försänkningsarbetenas förbättrande eller funnit en annan och kraftigare utväg att gifva sitt missnöje tillkänna. Under sådane omständigheter afslär jag för min del alla vidare anslag i ifrågavarande hänseende. En talare, som nyss yttrade sig, lärde oss besinna hvilken tanke det ligger i ett afslag. Jag ber derföre att få förklara, att den tanke, som ligger i mitt afslag, är misstroende till den del al statsförvaltningen, som för hithörande frågor har ansvaret. Den 29 Mars e. m. Grefve Hamilton. Jag anhåller om ursäkt derför, att jag upptager kammarens tid med en fråga som kan synas redan vara afgjord, men den har dock nägot mera än enskild vigt och jag söker deruti en anledning att hoppas på kammarens öfverseende. Då man här yttrar sig kan man omöjligen ega anspråk på att af alla anses hafva rätt i sak; man måste, då man kommer i minoriteten, till och med någon gång sjelf bli tveksam, huruvida man icke misstagit sig i sitt omdöme. Det finnes likväl en omständighet, i hvilken man af aktningen för sig sjelf och för kammaren ålägges att ej begå misstag, det är att, då man grundar sitt omdöme på faktiska uppgifter, man åtminstone bör göra allt hvad man kan, för att bereda sig visshet om dessa uppgifters tillförlitlighet. Jag har någon gång sökt att genom bestämda uppgifter tillvinna min åsigt kammarens bifall och jag vet med visshet, att då det skett, jag bemödat mig att göra det samvetsgrannt. Jag hoppas ock, att, om också nägon gång mina uppgifter varit betviflade, det likväl under ärendenas behandling visat sig att de icke varit oriktiga. Under den öfverläggning, som här i går förevar, uppgaf jag med anledning af frågan om Carlskronas befästande, hvilket jag anser vara af synnerlig vigt, såsom skäl för beviljande af det äskade anslaget, att de farhågor för möjligheten af ställets befästande, man sökt uti de många farleder derstädes, hvilka kunna af krigsfartyg begagnas, saknade grund emedan af de 8 inlopp, som finnas till Carlskrona, endast 2 äro farbara för större krigsfartyg. En ärad talare, som vanligen har sin plats midt framför mig, bestred detta mitt påstående och uppgaf att flera af dessa farvatten äro af den beskaffenhet, att de kunna af monitorer befaras, d. v. 8. att de ega 12 fots djup. Om jag icke misstager mig, KK rade den värde talaren detta med afseende å 6 af inloppen, men bestämdt påstod han det åtminstone med afseende å flera af dem. Så länge striden gällde mellan den värde talaren och mig, kunde naturligtvis vågen stå ungefärligen jemnt. Han har viseexligen varit sjöman, men om också detta förhållande vägde till hans fördel, hoppades jag, att en och annan af kammarens ledamöter skulle till mig enskildt hysa det förtroende, att jag icke saknade stöd för hvad jag våfa framställa för kammaren. Men om vågen å stod jemnt, måste den snart sänkas till min : skada, då chefen för sjöförsvarsdepartementet i vågskålen lade vigten af sitt ord och gaf rätt åt den talare, som med mig var af olika mening. Under sådana omständigheter vore det lätt för-: klarligt, om kammaren trott, att de uppgifter jag lemnat, varit oriktiga, och jag anser det der-. före vara min pligt att nu, då jag har uti min hand en officiel handling, meddela kammaren hvad densamma uti ifrågavarande hänseende innehåller. Innan jag vågade inför kammaren uppträda med uppgifter i denna fråga, hade jag hos fortifikationskåren försksffat mig behöfliga upplysningar och bland annat äfven angående beskaffenheten af sunden vid Carlskrona och det var i öfverensstämmelse härmed jag uppgaf dessa sunds nuvarande djup. Jag hade äfven varit i tillfälle att bese de kartor med plan och profilritningar, på hvilka desssa uppgifter grundade sig och har sökt att få låna dem, för att delgifva kammaren desamma, men tillstånd dertill har förvägrats mig, och jag får derföre i stället anhålla att få meddela kammaren den rapport om förhållandet, som är afgifven från fortifikationsbefälhafvarens i Carlskrona expedition. Den lyder sålunda: a Ö. P. M. Angående de mindre 8unden vid Carlskrona. ?4:o Djupasund, emellan Tjurkö och Storkö, har ett djup i midteln af 30å 36 fot. I detta Ysund har sedan gamla tider en försänkning varit gjord, bestående efter hvad jag har anledning antaga, dels af timrade stenkistor, dels af sänkta fartyg. Den nuva?rande försänkningen fullbordades 1855, och ?var dess kamm då 8 fot under vattenytan. År ?1864 befanns den hafva sjunkit så att vattendjupet på några ställen uppgick till 10 å 12 fot. Den påfylldes samma år till 6 fot under vattenytan och befanns 1866 i November vid gjord upplodning i det skick bifogade karta utvisar. Kartan utvisar att detta sund eger ett djup af 5,5!2 fot, på högst få ställen 7 fot och det kan således icke af monitorer befaras. 2:0 Östra eller Stora Bollösund består af 2:ne grenar, den ena mellan Aspö och Björkeskär, den andra emellan Björkeskär och Norra Bollö. Det förstnämnda har ett vattendjup af 29 fot i en smal ränna; det andra har 16 fots vatten. Båda sunden försänktes 1855-1856 till 1 å 1a fot under vattenytan och hafva ej tarfvat någon spåsyllning: Deras nuvarande tillstånd synes af bifogade karta.?