Aftonbladet – 28 maj 1867, sida 2

inde. I. Året 1866 var folkens sammanstötning, ret 1867 skall bli deras möte. Möten äro afslöjanden. Der man mötes, ler är det endrägt, umgänge, nötning, fruktvar och nyttig beröring, väckande af initiaiver, motsatsernas förening till enhet; detta ir fördelen af möten. Ur dem framgår en upplysning. En korsväg med sin vägvisare bringar ordning i en skog, ett sammanflöde sf bäckar gagnar odliogen, en konjunktion af planeter riktar astronomien. Hvad är en allmän utställning? Verlden i kåltäppan. Man kommer för att språka Litet! med hvarandra. Man jemför idealerna. Skenbart ställer man produkterna, i verkligheten utopierna mot hvarandra. Hvarje alster var i början en chimöre. Betrakten detta sädeskorn; för ollonätarne var det en löjlighet. 7 Hvarje folk har sin framtidens skyddspatron, som är en excentricitet. Af alla dessa excentriciteters sammanställning och förening uppkommer för tänkarens betraktande öga den fjerran verklighetens töckniga bild. Drömmaren är tänkarens föregångare. Det möjligas första uppträdande sker i gestalten af det omöjliga. Hvilken rikedom på galenskap ligger ej i ett faktum! Koncentreren alla drömmar, och 1 hafven verkligheten. Der svärmeriets höga koncentration, lik koncentrationen af verlden, som ur det gasartade tillståndet öfvergick i detflytande och ur det flytande i det fasta tillståndet! Mången gång blir svärmeriet användbart; då lemnar filosofen det och statsmannen bemäktigar sig det. Statsmannen är blott den andra arbetaren. Ingenting som ej i gestalten af en vision kommer til verlden. Tagen matematikens enklaste resul. tat och följen det århundraden tillbaka, så stöten I på en profet. Alla uppfinnare ha i dag orätt, i morgon rätt. Och denna morgon har kommit för en massa af idter; af dem utgöres nu ett folks rikedom, det allmänna välståndet. Hvad som i förlidet århundrade skulle fört er på Charenton skaffar er 1867 hedersplatsen i verldsutställningens palats. Gårdagens svärmerier utgöra dagens industri. Fotografi, telegrafi, Morseska apparaten, som skrifver i hieroglyfer, Hughes apparat, som begagnar det vanliga alfabetet, Casellis apparat, som på några minuter skickar er egen handskrift tvåtusen mil, transatlantiska kabeln, borrmaskinerna, vagnoch skeppslokomotiverna, propellern i oceanen, som väntar på propellern i luften — hvad är allt detta? Drömmar koncentrerade till fakta, Ett folkens möte såsom det af 1867 är det stora fredskonventet. En stolt förhoppning på en nära förestående klarhet, se der hela värt lif. Välan, upplågen för framåtskridandet. En eldkrans på edra svarta kolhögar. Folk, lefven! HI. Utställningspalatset saknar hvad som skulle gifvit det en upphöjd betydelse: fyra kolossala statyer i de fyra hörnen, som framställa det förkroppsligade idealet. Homerus såsom Greklands sinnebild, Dante såsom Italiens, Shakspeare för England, Beethoven för Tyskland och framför ingången, utsträckande handen mot alla menniskor, en femte koloss; Voltaire, gsinnebilden ej af den franska anden, utan af verldsanden. Hvad utställningen af år 1867 sjelf beträffar, så tillkommer det ej oss att döma öfver henne som ett faktum. Hon är hvad hon är. . IV. Nej, det är ej mera tid att taga vårt ord tillbaka. Verldsutställningen viker ej. Konungarne må organisera sina härar; låt dem göra det om det roar dem, men låtora oss oupphörligt upprepå för dem, att framtiden ej är hatet, utan endrägten, alt hon ej tillhör kanondundret, utan lokomotiverna. Verldens pacificerande är bestämdt af ödet; ingen förmär nägot deremot, Jordens förminskande genom jernbanan och den elektriska tråden Öfverlemnar henne allt mer och mer i fredens hand. Tiden är inne, man må streta emot aldrig så mycket. Lancien regime kämpar hopplöst. Det förflutna är mycket sinurikt i konsten att döda; det gör sig mycken möda, det bråkar sin hjerna, det uppfinner hvar dag ett nytt , märkvärdigt och verksamt vapen till menniskowmord. Man skall ge det hederslegionskorset, men något annat resultat skall det ej vinna. Menniskorna börja att mindre märka villervallan, lusten att döda hvarandra förgår hos Idem. Mot en sådan ideernas strömning hjelper ingenting. Det är civilisationens