Aftonbladet – 28 maj 1867, sida 2

STOCKHOLM den 28 Maj. Viotor Hugos Fredsförklaring. Vi omtalade för någon tid sedan att föragsfirman Lacroix, Verboeckhoven komp. Paris ämnade till verldsutställningen utgifva en ?Paris Guide?, hvartill nästan alla ranska skriftställare af första rangen skulle lemna bidrag. Den första delen af denna Guide? utkom i förliden vecka: Som det var utlofvadt, har Victor Hugo till densamma skrifvit en inledning, hvari han i sitt storartade språk behandlar Paris forntid, nutid och framtid. Den femte och sista af. delningen af hans inledning utgör en ?Declaration de paix?, hvarur vi här återgifva några utdrag: I. Europa vare välkommet! Det må slå sig ned uti och sätta sig ibesittning af detta Paris, som tillhör det. Må det gå hvart det vill och andas i fulla drag i denna stad, som är allas och är till för alla, som har den företrädesrätten att bringa europeiska verk till deras fullbordan. Härifrår ha andens alla höga ansatser i det nittonde århundradet utgått; här blef, ett beundransvärdt skådespel för framtiden, under sex och trettio år af frihet andarnes rådslag hället, här blefvo samtidens alla stora frågor framkastade, diskuterade och i befrielsens anda lösta: individens rätt, arbetets rätt, qvinnans och barnets rätt, afskaffandet af okunnighetens, eländets, svärdets rätt i alla gestalter, menniskolifvets okränkbarhet. Må folken bada sina själar i denna lifvets strömhvirfvel! Må nationerna skänka sin aktning åt detta Hötel de ville, hvarur den allmänna rösträtten utgått, åt detta institut, för kort tid sedan ånyo uppfriskadt, hvarur den kostnadsfria, obligatoriska undervisningen, åt denna Louvre, ur hvilken jemnlikheten, åt detta Marsfält, hvarur broderligheten skall utgå. På andra ställen smider man vapen, Paris är en idbernas smedja. Helsad vare framtiden! Paris är maktens stad genom endrägt, eröfringens genom oegennytta, herraväldets genom den höga ståndpunkten — — från observatorium ser filosofien ett större stycke Gud än religionen ser från Notre-Dame. Det underbara skådespelet af en hufvudstad, som redan existerar och representerar ett förbundssamfund, hvilket ännu icke existerar, en stad som har en kontinents förborgade utsträckning — det skådespelet erbjuder Paris! Deraf detta djupt kända deltagarde, som förbinder sig med den mäktiga anblicken af denna själastad. Städerna äro böcker af sten. Denna har ej en kyrka, ett hus, en gata, som ej skulle kunna ha något att tala om förening och förbrödring, som skulle kunna gifva en lärdom, ett exempel eller ett råd. Må folken i detta underbara alfabet af minnesvårdar, grafvar och trofeer stafva tillsamman Freden och glömma Hatet. De måste hysa förtroende. Paris har gått igenom profvet. Att af Lutetia bli Paris — finnes det en mera glänsande symbol? Det var smuts, det är ande.