Aftonbladet – 25 maj 1867, sida 2

otroliga skådespelet stod fastnaglad på tröskeln till detta hem, som han gjort tomt och öde, sönderslets hans hjerta af ett fasans skri. Det kom från hans offers hustru. Han ville skynda derifrån. Men hans ben sveko honom. Han qvarhölls derjemte af en magnetisk kraft, flämtande, uppskakad, och med en ofrivillig åtrå att se allt ända till slut. Han såg fru Bergeret resa sig upp utan hjelp, fatta sitt barn vid handen, draga det fram till honom, sträcka ut armen emot honom och ropa: Claire, mitt barn, du ser denne man ...s Barnet svarade: uJal Modren fortfor: Betrakte honom, se noga på honomi..; och kom ihåg honom... Det är din fars mördare!4 Det var allt. Följande dag var Charles Bergerets enka vansinnig, och hans barn tiggde för att skaffa henne bröd. Här slutade manuskriptet. XXXVIIL Herr Jales spår. Utom hvad han kallade affärerna gjorde herr Jules anspråk på att lefva såsom alla andra. Pratsam och metodisk som en gammal vilken ser pensionsälderns väl prodnad framgå, tjenade han alla sina fattiga grannar till tidmätare. Om sommaren liksom om vintern stack han sin huflvudnyckel i låset då klockan började slå sju; och då sista slaget klingade, satt han framför sitt arbetsbord och