Aftonbladet – 25 maj 1867, sida 2

fter det nya; således var ändringen obe;med vöflig ur synpunkten att kronans intrader dess kulle säkrare beräknas, och hvarföre vid träl: ogs den då? hvarföre skulle alla fartyg )och nätas, kom förut hade svenskt inätarebret, wari nylästtalet fanås, efter reducering frän t svåra läster, I utsatt? hvarföre skola de efter em års förlopp ånyo ommätas? Svara der;å den som kan! TInsändaren för sin del ioner svaret uti den omständigheten att keppsmätningsarvodet på hans plats under istl, sommar uppgick till den nätta sumnan af 14 å 16,000 rdr rmt, hvaraf en här tationerad flottans officer såsom biträdande ä gligen uppburit hälften! Beträffande den sednare skeppsklarerareaxan, eå visar äfven den hvilka skefva åsiger om sjöfart råda hos vederbörande! Då mn mäklare i andra transaktioner anlitas, å är hans arvode bestämdt till i10 å 14 ;roc., hvaraf hälften betalas af hvardera contrahenten, men så snart ett fartyg geom dess egare elier skeppare skull konrahera ett fraktaftal, då utgår mäklareourtaget med 3!2 å 2!, proc. och detta skall j arlyget ensamt betala! en 1 sanning väl gesomtänkt förordning, hvarigenom, när man j vesinnar att våra trälaster ega samma värde som frakten i genomsnitt till de olika afvättningsorterna, skeppsklarerarne tillåtas skattlägga rikets träexport med minst 2!2 procent. N Inne på kopitlet om de regeringshandlingar som inverka på utvecklingen af vår sjöfart vill ins. jemväl fästa uppmärksamheten på vårt konsulsväsende, hvilket tör närva!ö rande icke så, som det borde och kunde, verkar till sjöfartens beiryggande och gagn, utan endast betungar fortygen med en rätt betydlig afgift i alla de hamnar der sven ska konsuler äro anställda. Utan tvifvel fäster 1egeringen alltför liten vigt vid denna sak då till de få konsulsplatserna med lön så sällan befordras praktiska, dugliga mär, och man har icke utan skäl anmärkt attji snart sagdt aliting annat än till tjensten rekommenderande meriter synas varit det afrande vid dessa utnämningar! En sorglig följd häraf blifver att dessa högre konsul!arembetsmän, till följd af bristande urekilningsförmåga, s dermera vid besätiande af vice konsulsplatserna i deras distrikter förorda odugliga och olämpliga personer. Så-fol som försvar för skedda befordringar till konsulsplatser med lön skall utan tvifvel anföras svårigheten att, med de inskränkta belopp, som för ändamålet stå till vederbörandes disposition, erhålla fullt lämpliga personer; men vill det vid en granskning visa sig att de tillgängliga medlen härvidlag icke äro små och skulle de på ett mycket ändamålsenligare sätt kunna användas än som nu sker, enär, såvida man nemligen får antaga att konsulsväsendet finnes till för handelns och sjöfartens skull, en hel mängd dyra konsulater skulle borttagas, på vissalj ställen endast besättas med vice konsulaterfi och de härigenom uppkommande besparingarne användas på andra vigtigare platser. Någon granskning i detalj af vårt konsulsväsende ligger icke i ins. plan devna gång, eljest skulle i detta ämne kunna anföras förvånande saker! För den som af erfarenhet vet hviken helsosam inverkan uppträdandet af våra stö krigsskepp i främmande hamnar utöfvar för vår sjöfart och handel skulle det vidare vara önskligt att de kronans fartyg som äro utelg på expedition finge ordres att besöka de lr platser der svenska och norska fartyg bufvudsakligen bedrifva sin största frakthandel och icke, såsom nu sker, synas undvika sådena ställen. Man läser t. ex. oftast rapporter från våra kryssare från Gibraltar, Madeira, S:t Barthelemy, Plymouth med flera ställen som synes valda på det de ej der måtte sammanträffa med vår handels-sk flagga! Här om någonsin kunde vinnas ett!ek dubbelt ändamål, öfning för flottans befälTi och manskap och förvärfvandet af helsosam ide respekt för vår flagga! sk Vid omnämnandet ef dessa, på näringen an ifråga, menligt inverkande omständigheter, in vill ins. icke dermed hafva sagt att de anbi tydda olägenheternas undanrödjande utgörf enda vilkoret för vär sjöfarts bestånd och la idare förkofran, ty denna näring eger inom sk sig en så stor lifoktighet att den ätven un-gn der ganska ogynnsamma förhållanden kan Z trifvas, men, då den icke begär något skydd af statsmakterna utan tvärtom, so.: ins. ne-i: dan skall visa, på goda skäl undanbeder sig pr sådant, så synes det billigt att dess idkarego åtminstone icke beskattades högre än andra jde svenske män och befriades från förödmjuvå kelsen att genom småsktigt reglementerande ce se sig öfverlemnade åt embetsmannasnålhese tens nålstygn! Skulle dertill regering och de riksdag, något mera än hittills, vilja taga iJa; sitt hägn vära navigationsskolor och värt 15 skeppsbyggeriinstitut och, hvad det sednare en beträffar, låta detsamma i anslagsväg ät-m njuta åtminstone lika mycket som en elementarskola samt icke lägga hinder i vägen att vi fortfarande erhålla restitution af erlagde tullumgälder å en del till skeppsbyggeriet snvända utländska materialier och utredningsarliklar, så hyser ins. det hopp, att vår sjöfartsnäring skall till fäderneslandets fromma utveckla sig och förkofras! Ins. kan icke instämma i den klagan man dagligen hör upprepas, att vår sjöfart är i jemnt aftagande, utan tror att dessa påståenden äro att hänföra till hvad man kallar Pjargon?. Att så är förhållandet skall hvar och en finna af de officiella uppgifterna, om man n. b. läser dem riktigt som de böra läsas! härvid är nemligen att märka det ett betydande lästetal af småfartyg som förr behöfdes till farten efter kusterna, på Östersjön och Nordsjör, numera försvunnit och lemnat rum för en präktig äångflotta, ett mönster i sitt slag för alla länder, hvilken visserligen är ringare än den gamla kustflottan till lästetalet men många gänger ersätter deona genom mängden af de resor den gör emellan de hamnar hvarpå den seglar. Med oro hör man vidare åberopas gi att vår flotta skulle under perioden 1861—lal 1864 minskats med 1000 å 1100 nyläster, !at d. v. s. 7 å 8 mindre fartyg, en bagatell!lhv och i ins. ögon icke något bevis på orkes-hs löshet hos vär sjöfart utan endast en na-ltr turlig reaktion elter det, af tillfälliga anledrä ningar, forcerade byggandet under femtio-!m talet. Frågas här hvarför norrmännens flotia so stigit så betydligt under samma tid, att de let derunder köpt en mängd ef våra gamla de skepp, hvarför vi icke kunnat använda dem lur sjelfva, så synes ins. allt detta tillfredsstälb! lande förklaras af den omständigheten, attta värt folk under samma tid varit sysselsatt med en liflig industriel verksamhet i alla möjliga andra riktningar som upptagit alla tillgängliga kapital och arbetskrafter, och lg ine. är öfvertygad att alla fosterlandsvänrer i skola med honom glädja sig att just norrmän, undersåter i vårt brödrarike, begagnat tilllället att skörda det fält, som vi ej medhunnit! Detta är sannerligen den enda tröst som återstår oss då vi en dag komma till insigt derom att våra skogar ligga sköföf lade. För dem som ännu ej hunnit vänja st sig vid det faktum att svenskar och norr-ur män äro samma nation, förbise att den enes !ky välfärd på samma gång stärker den andres de yttre och inre kraft och gerna äflas att anse laf det norrmännen i trälastfarten jaga på vårlgå mark, vill ins. påpeka, att vi svenskar hafva ni svårare än norrmännen att med fördel an-lm: