Aftonbladet – 25 maj 1867, sida 2

fönstret i mitt rum, der det blott är några få fot ned till marken. ZOm det ginge för sig!4 Det gör det visst, och så är jag räddad. Räddad !... ack!... Hon sköt honom inät rummet med ena handen. Men plötsligt höll hon honom qvar med den andra. Ah! sade hon med växande förtviflan, Smen jag kommer ju ihåg... nyss vägrade du att fly. Nyss? 4Ja... neka icke... jag ir säker derpå.4 Jag har ändrat beslut! 4Svär mig det. uLouise, öppna denna dörrX, sade mannen allvarsamt. Bergeret, du bedrager mig!4 svarade hon med ett uttryck, som skulle sönderslitit en mindre beslutsam mans hjerta, Öppna dörren, jag ber dig derom.4 Ett ljus uppgick plötsligt för den olyckliga hustrun. Bergeret, du ljuger! Anlitande allt det inflytande han kunde ega på denna varelse, som aldrig lefvat annat än för och genom honom, upprepade han: 4Louise, öppna dörren, jag befaller dig det! ...4 Beherrskad af denna vilja, kände Louise sitt motstånd försvinna. . Hon närmade sig den olycksdigra dörren. kyndade in, i sitt rum. Barn de uppträdet orörligt och med vi oppna a Rösten u ren lät åter höra sig: I lagen h rättvisans namn, öppnal? Louise ämnade just vid denna förnyade uppmaning lyda sin mans hefallning, då den