Aftonbladet – 23 maj 1867, sida 3

Ur kanonporten blickar en armstrongskanon, lik en förfärlig eyklop. Öfverallt ser man blixtrande bajonett r och svarta kanoner. Inga lysande metallkanoner, som i franska afdelningen, allt är här af stål och jern. Men det oaktadt saknas icke lätthet och smidighet i formen. Se denna fältpjes! Vagnen är också af jern, men fin och elegant som en salongsmöbel. Piece de resistance i de kungliga verkstädernas utställning är en tolftums refflad kanon. Det är en förfärlig kolose, som borde kunna skrämma en fiende blott genom sin åsyn. Ofvanför mynningen höjer Å sig ett hissverk, för att hissa upp kulan som ligger färdig nedanför lavetten. Kulans spets (i militärspråk finnes detnemligen kulor med spets) är rödmålad, liksom vädrade den redan blod. Dess verkningar visas genom qvarterstjocka pansarplåtar, som äro sönderslitna likt papperslappar och som blifvit hitförda för att visa resultaterna af skjutförsöken. En stor del af 1.kalen upptages af bomber, granater, brandraketer och dylikt. Vid ena väggen exponeras engelska armåns uniformer, från de välkända rödrockarne till och med skottska drägter och indiska kostymer. Ett dussin engelska underofficerare och soldater hålla v?kt inom lokalen. Bland artilleripjeserna märkas flera bakleddningskanoner och en som har icke mindre än 72 refflor. Mycken uppmärksamhet väcker också en mörsare, som är så stor att den skulle kunna tjena till sängkammare åt Calchas derhemma. Preussens utställning af vapen är också respektabel. Midt bland en samling blankpolerade stålkan ner höjer sig jätten för alla artilleripjeser på ex ositionen, den refflade bakladdningskanonen från Krupps gjuteri. Den väger 75,000 skålpund, och man måste ställa i ordning en särskild jerhvägstrain för att få den hit till Paris. Äfven Sverges kanoner intaga ett framstående rum der de ligga framför Ornässtugan, under den svajande blågula fanan. De präktiga tiotummarne hvila så anspråksösa på sina timmerlavetter, och oss före-l. alla de som ett par insomnade lejon. Må ie länge sofva i fred, men alltid redo att vekna upp med ett rytande, om det en gång väller att försvara det kära fosterlandets rihet! Tichard.