Aftonbladet – 23 maj 1867, sida 3

I Verldsatställningen i Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) XIV. Den 15 Maj. Men blåser icke längre i krigstrumpeten; men lugnet, som för närvarande herrskar i Europa, har starkt tycke med den stillhet som råder före orkanens utbrott. Låt oss emellertid begagna detta lugn, för att idag vandra omkring bland krigets åskor medan de ännu tiga. Det är icke af sympati vi gå att betrakta mordverktygen, utan derför att friheten, liksom slafveriet, uppehålles af kanoner, sablar och bajonetter. De fria folken måste ju stå väpnede, om de icke vilja böja sig under förtryckets ok. Derborta i parken exponeras den franska krigsmaterielen. Dit gå många besökande, men mest hvimlar det af uniformer. Der se vi ett halft dussin svarta soldater, helt och hållet hvitklädda. De höra till den mexikanska armen och deras hemland är Egypten. Vicekonungen skickade nemligen 300 negrer som hbjelptrupper åt kejsaren, och nu får han igen dem nästan alla, prydda med medsljer. De taga sig riktigt bra ut dessa soldater, fastän de skina svarta som ebenholz. För närvarande stanna de i Paris, ty de skola utgöra vicekonungens lif vakt och sedan följa med honom hem till sitt land igen. Vi gå in i utställniogsbyggnaden, och det första som möter våra blickar är ett fullständigt anspann artilleri. Den refflade metallkanonen lyser blank mot den mörka vagnen, som blixten mot det svarta molnet. Derute på gräsplanen står ett helt batteri, och alla kanoner äro af blank metall, utom den stora vallkanonen som ligger på sin lavett. Der stå två stycken mulåsnor med hvar sin lilla kanon på ryggen. Ettsådant artilleri bör vara lämpligt för bergskrig. Fransmännen ha bibehållit den gamla seden att gifva sina kanoner namn. Derligger Den förskräcklige, bredvid se vi Kejsaren och Invaliden, och den lilla kanonen här har man kallat Qvasten. Det sista namnet förefaller oss olämpligt, oaktadt allt hvad man sagt om kanoner som sopa slagfält rena från soldater. Kan det kallas att sopa rent, dål:! man strör jorden full af blödande lik? Bland kanonerna söka vi förgäfves efter den så ofta omtalade kulsprutan?, hvilken blifvit försökt af franska artilleriet och som gjort så mycket väsen af sig — i tidnin2arne. Man aktar sig att visa den nya uppfinningen, och som det påstås lära ?sprutorna? till och med vid profskjutningarne legat i fodral. Bland gevären finner man dock en vär dig krigeskamrat till den nya kanonen. Det är ett gevär af Jarres system. I en öfvad hand skjuter det 100 skott i minuten, åt minstone står det så uppgifvet på en stor tafla). Tänk om det verkligen vore sannt! En skicklig skoarpskytt skulle då kunna på er timma sträcka 6000 fiender till n.arken och om man t. ex. försedde 100 skyttar med Jarresgevär, eller kulsprutor, så skulle de på samma tid kunna skicka en arme på 600,000 man till andra verlden. Det år juls ett ganska vackert resultat? Om uppgiften är sann så kan Sverge afskeda hela sin stående armå och blott bibehålla ett af Stock. holws skarpskyttekompanier till sitt försvar. Låt oss nu se oss omkring så upptäcka vi måhända något ännu bättre, t:ll exempel ett förelag till en storartad hippodrom, der folkens representanter skola sitta som publik och se på hur regenterna kindpusta hvarann när de icke kunna komma öfverens i godo, Men nej, en sådan modell är omörlig att lisna, och kanske är det för mycket begärdt, ty oaktadt verlden går framåt med jättesteg, så dröer det måhända ännu nåora tusen år innan man lärt sig rätt uppskatta detta ypperliga sätt att föra krig. Der se vi istället några afbildningar af sl gfält, löpgrafvar, fästningar etc. De äro utförd i upphöjdt arbete, på stora planer, och hvarje den minsta sak är så väl återgifven att det derför är ett verkligt nöje att betrakta dem. Här se vi stormningen af en befästad stad. Der en tum långa soldaterna tåga i kolonner fram emot murarne, stegarn äro resta och zuaverna klättra upp som kattor. Uppe på bastionerna strider man med blanka vapen, och här och der tumlar en kämpe ned i vallgrafven. Bredvid se vi ett vinterlandskap, hvars frid störes af en het drabbning. En fransk afdelning har fattat posto på en kyrkogård, och grafkorsen kro sas under kanonvagnarna. Ingenting är heligt för en soldathop. Andra miniatyrarbeten framställa belägringsverk. Några soldates släpa fram skanskorgar cch jordsäckar, under det att andra iro sysselsatta med att kasta upp bröstvärnen. Der se vi en bataljon sappörer, som slår oroar öfver ett vattendrag. En broär färdig och eft regemente Vincennerjägare marscherar deröfrer. Men får en fullständig id om hur det går till att slå en bro, ty all. är naturligt, från sappörernas yxor till och med vattnet der de fara omkring på sina båtar. Gå vi ut i parken ge vi ea fältattiralj, bestående af tält, ugnar för brödbakning, AA OR RA SO a .