Aftonbladet – 22 maj 1867, sida 3

2 BB a (Forts. följer.) ams Rättegångsoch Polissaker. Oredlighet. I förgår fortsattes å rådhusrättens tredje afdelning ransakningen med i häkte inmanade förre kassören hos handelshuset Tottie Arfvidson, Alexis Noring. Vid målets påropande inställdes svaranden. Notarien P. A. Synnerberg uppträdde såsom rättegångsbiträde åt honom, hvarjemte såsom ombud för käranden tillstädeskom vice häradshöfding Wessberg. Noring, som inlemnade ett längre skriftligt försvar, ville icke medgifva att han stulit eller olofligen tillgripit kassans medel. Han hade betraktat de summor, han tagit och för egen räkning användt, såsom lån, och ständigt lefvat i den tron, att han skulle blifva i stånd att täcka kassabalansen. Han hade försträckt sin slägtinge A. Löfgren stora summor, dels mot inteckningar i dennes egendom Björknäs, dels mot reverser, och då han sedermera fann att Löfgren icke kunde återbetala penningförskotten, måste han, för att i någon mån hålla sig skadeslös, inköpa såväl Löfgrens egendom Björknäs som ett, samma person tillhörigt, hus 1 staden. Såväl landtegendomen som huset voro i förfallet skick, så att han på deras förbättrande nödgades nedlägga betydande summor, omkring 50,000 rdr. Han trodde att konjunkturerna skulle blifva bättre, så att han med fördel kunde afyttra egendomarne och med dessa penningar betäcka sin skuld, men konjunkturerna hade i stället försämrats och att få sälja med fördel var omöjligt. Noring förmenade, att balansen var alltför stor; han hade på sin höjd tagit omkring 100,000 rår i kassan, den återstående bristen måste ha tillkommit genom missräkning, och ansåg han missräkningssumman vara en obetydlighet i jemförelse med de summor som gått igenom hans händer, hvilka på den tid, han omhänderhaft kassan, belöpte sig till öfver 300 millioner rår. . Hans ombud begärde att protokollssekreteraren Akerstedt och grosshandlaren Sutthoff skulle höras som vittnen, den förre derom, att redan den 16 April förlikning skulle varit träffad i målet, hvarigenom käranden skulle ha afhändt sig rättigheten att hvarken civilt eller kriminelt anhängiggöra detsamma, och den sednare derom, att han, som en längre tid tillsammans med konsul Arvedssons äldste son, Carl Arvedsson, haft bemyndigande att per procuram teckna firmans namn, varit medvetande derom, att Noring till Carl Arvedsson utlånat i två poster 14,500 rdr. Kärandens ombud, medgaf dessa vittnens hörande. hvarefter hr Akerstedt berättade, att han visserligen varit närvarande vid en uppgörelse i Göteborg med den anklagades, slägtingar, men denna uppgörelse hade icke ledt till önskadt resultat; och grosshandlaren Sutthoff, att han visserligen tillsammans med Carl Arvedsson tecknat firmans namn Ru procuram, men att han alldeles icke afvetat Norings lånetransaktioner med hr Carl Arvedsson. Målet uppsköts. — Den märkvärdige östgöten, arbetskarien Lars Johan Larsson från Orlunda socken, som gjort härvarande poliskammare och rådhusrätt så mycket hufvudbry och slutligen måste fotograferas, för att få visshet om hvilken han egentligen var, blef natten till sistl. söndag, då han logerade i en tobakslada utanför Ladugårdslands tull, återigen, såsom lösdrifvare, tagen af polisen. Tillfrågad, när han ånyo inställdes uti poliskammaren, hvarföre han icke, såsom han flere gånger lofvat, lagt i väg? till hemorten, svarade han, det han haft ondt i en fot att han icke kunat gå, men att han nu, om han släpptes, skulle med säkerhet dra utaf. Ehuru Larsson icke visat prof på ordhållighet i detta sitt löfte, så skuile ännu en gång göras med honom försök; dock fick han, på det man så mycket säkrare skulle bli af med honom här i Stockholm, en poliskonstapel med sig, hvilken skulle följa honom ett stycke utom Horns tull; och skedde affärden i dag. — Ett litet tjufband, bestående af fem små pojkar, stod i torsdags inför poliskammarens skrank. spetsen för detsamma, som förnämligast huserat i förstugukontor och trappskåp alltsedan Augusti i fjol, har varit 16-årige ynglingen Oscar Victor Pedersen och 11-årige gossen Carl Johan Daniel Norberg. De små tjufvarne, hvilka besått bortåt hundra stölder, ha vanligtvis tillgripit matoch dricksvaror, dem de åtkommit genom att öppna dörrarne med nycklar, som de förut i husen stulit ur låsen. Upptäckten skedde slutet af förra månaden, derigenom att de anträffades å Roslagstorg, drickande punsch ur en butelj. — Polisrapporten om saken upptog icke mindre än 29 skrifna ark. Målet remitterades nämnde dag till rådhusrätten. — Rån. Från Halmstad skrefs i fredags. Natten till sistl. onsdag har rån föröfvats hos skolläraren Uhlin i Örmevalla, hvarvid en af rånarne, som voro tvenne, genom fönstrets sönderslående, derigenom stigit in i rummet och, under hotelse till lifvet, tvingat Uhlin att utlemna penningar till ett belopp af c:a 50 rdr. Bofvarne, som för tillfället voro svärtade i ansigtet, äro ännu icke ertappade. — Förnekande af ingången borgen. Amåls Veckoblad berättar: År 1864 lagsöktes, på grund af ingången borgen för ett qvarnarrende, en man här i trakten, hvilken nekade till sin förbindelse, men dömdes af konungens befallningshafvande, med stöd af förekomne omständigheter, att gälda det fordrade beloppet, öfver hvilket utslag han klagade hos kongl. hofrätten, som på svarandens begäran förvisade målet till häradsrätten i Tössbo, hvarefter han ytterligare nekade till den ingångna borgen och yrkade ansvar å sin vederpart, såsom den der skulie hafva emot hans vetskap cch vilja skrifvit dennes namn å borgensförbindelsen. Denna beskyllning blef dock fullkomligt obestyrkt, hvaremot fordringsegaren förmådde lagligen öfverbevisa gäldenären, att han sjelf med egen hand och af fri vilja hade skrifvit sitt namn och iklädt sig den nu bestridda borgensförbindelsen. Häradsrätten dömde derföre gäldenären att betala arrendesumman samt att derjemte undergå 3 månaders enkelt fängelse för den ärekränkande beskyllningen. Mot detta domslut vädjade han åter i hofrätten, som nu, 14 månader efter sedan besvären dit ingåfvos, slutligen afsagt dom, hvarigenom gäldenären ålades: 1:0) att till forMringsegaren betala arrendebeloppet jemte räntor och lagsökningskostnader; 2:0) att böta till kronan 150 rår tör nekandet af namnteckning under förskrifning, och 3:0) att undergå 3 månaders straffarbete å fästning för sin, å heder och ära gående, gjorda beskyllning. Gäldenärens skuld, i början endast uppgående till 400 rår, belöper sig nu med kostnader och böter säkert till 11 å 1200 rår samt dertill 3 månaders fästningsstraff, en varning, allvarlig nog, att icke mot bättre vetande neka till sin hand: ing och icke falskeligen beskylla sin nästa för brott mot hederns lagar. — Krigsrätten i Carlskrona dömde i onsdags en varfsarbetare, som vid utgåendet genom varfsporten befunnits innehafva något öfver 8 skålp. rullbly, att härför undergå 8 dagars fängelse rid vatten och bröd. — Ett dyrt hundmål. Tidningen Kalmar läses: Skogsinspel tören Österdahl egde år 1864 en utmärkt jagthund, som med stor heder deltog i den kungliga jagten å Öland, och å hvilken hund han satte högt värde. Så bar det sig icke bättre än att hunden. då husbonden besökte Ålems prestgård, 4 mil norr om Kalmar, tog sig före att Ret bevåg jaga på Strömsrums egor, kända ikedom på villebråd och för egarens stränga agtförbud. Bäst den ädla tiken en vacker dag besöker Strömsrumsskogen, stupar hon för ett ikott. Det var friherre Christoffer Rap e, som så hämnades på en af den kungliga jagtklubbens storheter. N Skogsinspektören Ös:erdahl instämde friherrarne Adolf och Christoffer Rappe — fader och son — ill Stranda häradsrätt och fordrade hög ersättning för det dödade djuret. Å frih. Christoffer Rappe yrkades ansvar för det han med vilja ihjälkjutit hunden å fadrens egor oeh å frih. Adolf mma för dot ham olastla 2