Aftonbladet – 22 maj 1867, sida 3

mot friherrarne Rappe böta 25 rdr. Frih. Adolf Rappe begärde 225 rdr för hafde råttegångskostnader, men rätten tillerkände honom icke en styfver, emedan han icke i tid inkommit med kostnadsräkmng. Frih. Christoffer deremot blef dessutom dömd att betala stämningen med 1 rdr, att böta 3 rdr, och det till treskiftes mellan kronan o. 8. v. Hr Österdahl yrkade — i fall vi minns rätt — att af frih. Christoffer äfven utbekomma några hundra rår för utgifter under rättegången, men rätten lät denne slippa undan med att ersätta vittnena och betala lösen för protokollerna Men celebra och märkvärdiga mål sluta, eom man vet, ej vid underrätterna. Parterna äro ej nöjda, förrän högsta domstolen slutligen fällt den afgörande domen. Från Stranda häradsrätt gick hr Österdahl till hofrätten. Denna högre domstol fann dock ej skäl att näpsa domaren i Stranda, derföre att den ålagt hr Österdahl att, vid äfventyr af hemtning, infinna sig personligen och ej genom ombud vid häradsrätten. Hofrätten ansi så sig dock ej kunna ingå på detta hr Österdahls yrkande, emedan häradsrätten ej låtit verkställa hotet, utan nöjde sig med att höra ombudet. Hofrätten ändrade just ingenting i Stranda häradsrätts dom, utom att den ädelmoj digt tillerkände frih. Adolf Rappe, som så oförskyldt kommit med i leken, 50 rår för hafde utgilter under rättegången. Från hofrätten drogs målet inför högsta domstolen. En korrespondent från Stockholm skrifver till oss, att den höga areopagen den 9 sistl. April slutligen afdömt målet på ett sätt, som torde vinna stort bifall af den kongl. jagtklubben och hvarje ädel jägare. Hr Österdahl har fått en lysande upprättelse — menar korrespondenten — och den mördade tikens stoft blifvit hämnadt. K. M:te högsta domstol har nemligen befriat hr Österdahl från att böta de af häradsrätten honom ådömda 25 rår för ärekränkande beskyllningar? i skrift mot friherrarne Rappe och bestämt att ersättningen för den af frih. Christoffer Rappe dödade hunden icke må af värderingsmännen bestämmas lägre än till 250 rår — skolande samme friherre derjemte ersätta skogsinspektören Österdahl rättegångskostnaderna vid häradsrätten med 150 rår. Rättvisan fann dock i sista instansen skäl att frih. Adolf Rappe fick behålla de 50 rår, som hofrätten tillerkänt honom. Så slutades det här i orten ryktbara jagthundsmålet på ett för frih. Christoffer ganska kännbart sätt. Men hvarföre ej hellre döda någon af skogens räfvar än rikta kulan mot en tam, utmärkt snäll och högt värderad medlem af slägtet Canis?