Aftonbladet – 22 maj 1867, sida 2

I det ögonblick tåget med ökad fart! passerade Lockerud-Kasen och löpte in på den kurv, som sår öfver Wassbotten, öppnade sig för de resanles blick en den herr te tafla, nu höjd af en Ilsynt i mannaminne icke förut inträffad hänlelse: — fast is qvarliggande i Wenern cirka em veckor före midsommar. Emellertid hade lenna händelse sammanskockat en oerhörd mängd segelfärdiga fartyg, hvilka fyllde säväl de båda ytterhamnarne, Wassbotten och vid norra vågorytaren, som ock hela inre hamnen. Inom ranen af denna storartade vy aftecknade sig alltså n tät och vidsträckt skog af master, från hvilsas hundratals toppar allmän flaggning höjde len outsägligt sköna taflan. Som en pil sköt okomotivet, på hvars venstra sida major Adelköld, för att observera allt, tagit plats, öfver ernbron och förde våra Uddevallavänner in på Wenersborgs station under full musik. För att kunna upptaga alla de resande från Wenersborg, behöfdes cirka 8 kupeer tillsättas. Den korta tid, som åtgick för besättande af wvarje plats, talar igt nog om den glädje nan väntade sig af färden, och den uteblef ej eller. Men innan vi lemna Wenersborg vilja vi sasta en blick öfver den orökneliga massa af iskådare, hvilken gamrnerade jernvägens sidor och le kringliggande förhöjningarne samt landsvägsoron öser jernvägen. Alla voro glada och lifligt stämda. Under dröjsmålet började ånghästen Cl. Adelsköld att ruska sin man? af otålighet, men ugnades, då musiken ånyo spelte upp och han befriades från tvånget och banhallens qvalm. Det väldiga tåget af 18 vagnar rörde sig framåt som hade det varit en obetydlighet, och med skad fart bar det hän mot vestgötabygden. Lilla grenen öfver Göta elf passerades och strax! efter inlöpte det stora tåget på det Adelskö mästerverket: stålbron öfver Hufvudi hvilken, under en högst obetydlig fjedring af blott några linier och som genast gick upp, på ett ögonblick tjenade till landgång för 600 menniskor. Täget lemnade Wenersborg kl. !f10 och var redan 9.44 min. vid Rånnum station, ökade sin fart och var kl. 10 i den vackra teräng, som utmärker Lilleskogs omgifning. Under passagen mellan bergen fick man som hastigast beundra den vackra formationen. af Halleberg, der man kan upptäcka ända till 50 fot höga prismatiska, nästan lodrätt stående stenpelare. Man hann äfven blott kasta en flygtig blick åt len för orten nyttiga och för egaren brukspatron Hasselgren å Rådanefors lyckade ångsägsanläggningen vid Munkesten, då täget rusade ut på Dettersmosse, der botten på äfven ofantligt djup saknas. Men major Adelsköld erkänner endast värsta fall några hinder; här byggdes banken if torf med mycket långa sleepers och gruspåfyllning. Denna bank är nu så fast, som man kan önska. Om än Hufvudnäsöbron är det Adelsköldska snillets mest lysande triumf, så finnes likväl flera lylika och ibland dem banken öfver Dettersmosse, ehuru denna anläggning af Momus blifvit behandlad. Att bygga en jernvägsbank öfver n bottenlös mosse, skall man väl finna omöjligt, men major Adelsköld har likväl visat dess möjighet, och flera jernvägsbyggare i utlandet hafva ipptagit det maner, som här blifvit följdt. Utkommet på Westgötaslätten ökades tågets art till 3 mil i timman, och Salstad station uppnåddes kl. 10,24 samt möttes här af nedgående ordinarie tåget. De båda tågen vex!ade ömsesiliga helsningar och skildes och festtäget befann g snart i närheten af Grästorps station, der en örre liflighet uppstått med jernvägens öppnande. som ett bevis på rask företagsamhet nämna vi här den anläggning, som af handlanden E. A. Wernbom börjats på Grästorp. Han har otvifvelaktigt utsett den bäst belägna af alla platserna v:d Grästorps station. På en höjd tätt utmed banan reser sig ett solidt magasin för inp af spanmål, från hvilket sådan genom fal ännor lastas på jernvägsvagnarne. Anläggninsen, som lärer komma att fulländas med flera byggnader, saknade vid tågets ankomst särskildt namn och resenärerna dröjde ej att komplettera denna brist med namnet Wernbomsborg. Under en kort stunds uppehåll här fick man tillfälle att se, hurusom flera under arbete varande byggnader innan kort komma att pryda denna lats. N Efter passerandet af Nossan rullade tåget öfver vestra stambanans räler samt in på Herrjunga station kl. half 1 middagen. Under vägen, liksom vid framkomsten, matogs tåget al stora samlingar skådelystna, hvilka ned lifliga hurrningar gåfvo sin glädje öfver hela vanans öppnande tillkänna. I ett större tält med annex af pressenning invid stationshuset å Herrljunga var festmiddagen irsangerad på stora bord i form af ett ofantligt r, och anordningen såg verkligen lukullisk ut, nen utrymmet var alltför otillräckligt för en så tor samling. Allt var i öfrigt fint och godt. öfter middagen samlades man i särskilda koterier och tiden fördrefs i muntert samspråk, unler det balar framsattes på borden å den stora öppna platsen vid stationshuset. Med nedgånde snälltåget klockan ungefär 4 ankom landsnöfdingen grefve Sparre och mottogs på plattformen samt uppträdde derefter i kretsen af sitt äns inbyggare och våra alltid högt aktade bomslänningar. Verkställande direktören O. H. Bergqvist uppmanade de närvarande att fatta ina glas samt utbringad. i valda ord välkomstwelsningen för hr grefven, hvilken, ehuru trött f färden från Stockholm, presterade ett af dessa sande tal, hvarigenom uppfattningssinnet spännes, för att inprägla hvarje ord för komnande tider. Tal. vände sig derefter med ett al till direktör Bergqvist. Denne tackade för len välvilja, som kommit honom till del och öklarade att utom landshöfdingens viljekraft nade ännu ingen jernväg ifrågakommit. En stark sångkör uppstämde derefter den herriga sången: Stå stark, du ljusets riddarvakt och musiken omvexlade med sången, hvarigerom festens behag än mera höjdes. Bokhandlaren Zettergren begärde ordet och olkade på ett värdigt sätt hr grefvens och landslöfdingens stora förtjenster; genom grefve Spars energiska Uppgrädande hafva klippor ramlat ich afgrunder blifvit fyllda samt vägen till verldsvarknaden öppnad för tvenne framåtsträfvande, -oga städer, ja för hela länet. En skål för den hn, yttrade tal., som ej allenast sagt, att det vall blifva?, utan äfven utfört hvad som vit. trefven svarade och föreslog vidare en skål fö. brödrafolket, med anledning af den för dem beidelsefulla sjuttonde Maj. Men tiden manac till uppbrott och att uppsöka den kupå maitillhörde. Snart fylldes hvarje vrå i de eljestymliga vagnarne och musiken uppspelte ett af Sa vackra stycken, hvarunder täget sakta gled fram genom starka krökningar hän mot Wedu kl. på slaget 6 e. m. och med ilande fart zgjordes under 3 timmar mellanliggande statiorr och stannade efter den angenämaste färd oc i det herrligaste väder i Wenersborg kl. nägot iver 9. Tåget fortsatte efter en stund med vänerna från Uddevalla, och kl. något öf. ver 10 alände man till Uddevalla, fullt belåten med denwmgenäma och lyckliga färden. Under rela färden åtföljde den nitiske och påpassligetrafikchefen, grefve faube, tåget, efterseende Ut och ordnande allt med skicklig havd. Likaså tringeniören major Adelsköld, som mellanWara och Wenersborg till och med tog sin platspå lokwmotivet, för att vaka öfver att ingen olykshäntelse skulle inträffa. Äfven ingeniörerna Lindegon och Bergqvist ålföljde på färden. Litterät ofog. TFörfatfarbn af an i sähanhavn för nånn