Aftonbladet – 22 maj 1867, sida 2

Min herre, den ton, hvaruti ni talar, gör mig ondt, och jag ber er antaga en annan.? PSom pi behagar.? För sista gången?, sade han långsamt och med tonvigt på hvarje ord, om ni icke vill blifva en mördare, så antag mitt tillbud!? Aldrig !? ropade Kirsehmark häftigt. ?Ni gör narr utaf mig. Ah! hvem tager nimig för 27 Jag tager er för en,..? svarade herr Bereret med en förfärlig åtbörd som han dock hejdade p halfva vägen. Hvad nu? gif akt, ni öfverfaller mig.... tjöt ockraren, som försigtigt drog sig til baka. Det skall nifå betala mig på köpet. Nå, jag hade orätt!? fortfor Claire fader. Ni är i er goda rätt; men, kom väl ihåg dette: Jag svär er vid Gud, som ser och dömer oss båda — i samma ögonblick som edra exekufionsbetjenter sätta foten i detta hus, skjuter jag mig för pannan? Kirschmark log ironiski. Åh bevars! inte dödar man sig? Ni säga alla på samma sätt! Men, min bäste herre, de der historierna känner jag till! — och förställande rösten, ropade han: Jag vaphedrad! förlorad!.., aldrig!... jag dödar 19 ?Bländige 12 Ja, ja!? fortfor bankiren med sin naturliga röst, ?då man väl blifvit instängd inom lås och bom, dödar man sig alldeles inte. Man ser sig om, man söker, man intrigerar, man gör det omöjliga och slutar med att betala. Min gode vän, ni vill lära! en apa att göra grimaser. Herr Bergeret hörd? på, orörlig, lek, liksom i en dröm, i Detta siste ekämt väckte ur, honom. kall Boj BR han. Jeg ar för deras null 1jag älskar, ansett mig böra för