Aftonbladet – 18 maj 1867, sida 3

ia I högtidlighöll femtionde årsdagen af Sverges nluch Norges jörening. eSällskapets första möte egnades åt beas I handling af en högst vigtig tråga, nemligen t-lom gemensamt tulisystem för Sverge och r. Norge. Medan en tullförening efter utländskt mönster, med tullinkomsternas uppsamling i en gemensam kassa, och fördelning mellan båda staterna efter folkmängden, under pu rådande tullsystem i Sverge och Norge glej kan ifrågasättas, såsom ledande till högst er orättvisa och menliga följder för Norge, af I skulle under ett friare system denna svårigahet betydligt minskas. Men i afvaktan å efrihandelns genomförande skulle man — anmärkte prof. Broch — redan nu kunna åstadkomma den i alla hänseenden så önskvärda och när jernvägsförbindesen blir färdig, påträngande nödvändiga tullfriheten på landgränsen mellan de förenade rikena, nemligen genom öfverenskomme:se att de vigtigaste konsumtionsartikiar belades med lika afgifter i båda rikena, af hvilka hvarje behöille det belopp, som der upptoges. Under sammaa diskussion yitrade sig professor Daa med värme för det år 1857 törkaetade förslaget a Itill en mellanrikslag rörande båda rike: Inag handelsförbindelser. ,) Å sällekapets nästa möte höll hr Daa ett a J föredrag om Daumarks forladihed?. Det ir bär pregela sf den sorgens tid, som var dess upphof, men på samma gång af den ännu aldrig e:igtande t:on på sanningen af den r sak, som sällskapet ställt sig till mål, och af o Iden äkta nordmanna-energi, hvarmed Ludvid Kristensen Daa i en läng följd af år kämpat bland den skandinaviska idens banerförare. Dersom skandinavismens sag teeller tilhrenIgere inden disse nordlande, sim ikke blot fölge med i solskin, men ogsaa i storm oz Islud; dersom d ns venner ikke spekulere re en personlig geviust, men ar. ia et stort verk for det hele fredreland, dersom de have iealmod og stondhaftighed, da vil netop disse, dages sorg, ja -skam, kunne overtyde dem om, att selve ulykken indeholder spiren till fremgang for vor store tanke.? tl Å det tredje mötet behandlades frågan om de skandinaviska ländernas mil ö svar. Däå varande kapten, numera öfverstelöjtnanten Vogt, som i sitt inledande för drag meddelade en öfversigt af de tre län, deraas landiförsvar, betonade vigten af enhet li härafdelningarnes organisation och, i viss mån, älven deras storlek och utbildning, liksom i vapen och annan materiel, tjenstereglementen, militär strafflag och naturligtvis i manövrer; han antydde, att enheten sannolikt till en viss grad måste utsträckas I till krigsstyrelsen. Protessor Brock framhöll likaledes den oundgängliga vigten af enhet ej blott i taktik och organisation, utan äfven i krigsstyrelse, kommando och gen-ralstab. Blott gemensamhet i sistnämnde hän seenden kan medföra verklig enhet i de förstnämnda och en effektiv styrka i försvar. Med ett ord, det gäller att ästodkomma en förbundsstat, icke ett statsförbured. Det är nödvändigt att uttala sig oförbehällsamt och bestämdt härom, och ej, såsom till en del hittills skett, låta sig nöja med dunkla, allI männa satser, som enhvar, när det kommer Itill kritan, tolkar på sitt sätt. Professor Daa visade med slående grunder ohållba I heten af den, som bekant, af högre? poliItiska hänsy: uppfunna teorien om SvergesI Norges 4ö ställningt, samt at påståendet, latt Danmerks anslutning tili de förenade I rikena blott skulle försvaga vär defensiva kraft. Hvad det förra avgär, anmärkes att England, som dock i eminent grad innehar de fördelar, en ö-etällniog medför, ej härJutianan hait sitt värn mot fien diliga invasioner; den nyare tiden erbjuder tiera exempel på franska och spanska truppers lendstignimgar i Irland och Skotland. Svensknorska halfons läge, till hvilken lätta öfrgångar, långt skilda från hvarandra, fins vd Torned, Qverken, Åland och Öresund. kan ej ens jemiöras med Englands insulära position. , Hvad det sednare päståendet vidkoremer, yttrar författaren: ett I skandinaviskt krigsförsvar, som är starkt nog att värja Sverges och Norges kuster, är ock starkt nog att försvera Danmarks. Men saken er, att utan Danmarks medverIkan äro Sverge-Norge ej i störd att försvara sina egna kuster, isynnerhet då de dertill bli utsatta för sngrepp från Denmark. Ett sådant påstående, som det att Sverges-Norges försvar underlättas, om vår halfö beröfvas alla militära utanverk, bar måhända gjoris gällande af irländare, som befunnit sig i uppror mot England; törhända att de yttrat, att England ekulle vara starkare till försvar, sedan det gjo:t sig qvitt den gröna ön. Men neppeligen har nägon engelsman funnit ett sädant pästående mera värdt att gendrifvas, än den tröst, som också äberopats i anledning at en stor förlust, alt det skulle vara mera beqvämt att blott ha ett öga att ta vara på, än två.? Det fjerde af de möten, hvilkas förhandlingar här äro offentliggjorda, var egnadt (ät frågan om den litterära förbindelsens underlättande mellen de tre länderna, Säll skapet beslöt en petition till sin regering — hvartill nordiska nationalföreningen sedermera slöt sig genom en dylik arhällan hos svenska regeringen — om upprättande afl en bokpost mellan de tre länderna, om in-! förande af postenvisningssysteme;, samt om j proposi.ion till stortinget om anslag till ho-! norarier för svenska och danska universi-! j 4 q i bejde sf Ma tetslärare, som vore benägna att hälla föreläsningar. De två sta frågorna blefvo, som bekant, på ett i det hela tillfredsställande sätt lösta genom de sommaren 1865 antagna nya bestämmelserna om postförbin!I delsen mellan de skandinaviska rikena. Det! sistnämnda förslaget, som i Norge röntel! starkt bifall från universitetsmyndigheternas Isida, föranledde der en kunglig proposition ! lom ett ärligt anslag, stort 1000 specier, för angifna ändamäl; propositionen afstyrktes Å 1 sf budgetkomiten och afslogs ef stortinget, der den dock kring sig samlade den betydliga minoriteten af 41 röster. I Sverge framlades ej någon kunglig proposition i ämnet — förmodligen i följd at den likgiltighet, hvarmed förslaget bemöttes af ve ! derbörande i Upsala och Lund — men enIJ skilda moti samma syfte väcktee så-! väl i presteståndet som hos ridderskapet! och acgeln, hvilka emellertid af sista stånds-! riksd-gen förkastades. 1 Beratt Isen om 4 Novemberfesten inne-! håller expeditionschefen Nissens tal för förI eningen, professor Monrads til för Norden s samt ett till det förra sig anslutande poem! af Bj. Björnson. I Vi motse med stort intresse utgifvandet(C 6 t j i f I e af sällskapets förhandlingar under de följande åren. De skola, i likhet med de nu offentliggjorda, vittna om en verksamhet, som hvarje svensk fosterlandsvän är skyldig ett tacksamt erkännande. Norske Huldre-Eventyr og Folkesagn, fortalte af P. Cir. Asbjörnsen. 2:n Samling. 2:n förögede Udgave Christianix 1866. Juletrat 1851 Norske Folke: og Börne-Eventyr fortaite af P. Chr. Asbjörnsen. 2:t Oplag. Christiania 1866. : Sverze har visserligen icke mycken andel i att dessa arbeten fött hvarsin andra uppilava. Så simpla saker. som skildrinoar ur) s