Aftonbladet – 14 maj 1867, sida 3

Andra kammaren. Hr Siljeströms anförande i fråga om folkskolans skiljande från kyrkan. Jag ber att till en början få fästa uppmärksamheten derpå, att det i min motion ifrågasatta och af utskottet TE ordnande af folkundervisningen redan är till fullo — om ej alldeles på samma sätt — genomfördt i Stockholm och numera äfven i viss mån infördt i Göteborg och Norrköping. Det kan icke väcka förvåning att detta förslag möter motstånd. När ett liknande förslag bragtes å bane i Stockholm reste sig mot detsamma en häftig opposition och det fordrades en tid af tio år för att genomföra detsämma. Jag tror likväl att nu icke någon stockholmsbo finnes, som ångrar denna förändring; ehuru man då fiek höra samma invändning som nu, nemligen att kristendomen var i fara; hvarom emellertid numera erfarenheten har ingenting att förtälja. Öfverstyrelsen i Stockholm har samma fuanktioner, som, enligt förslaget, de af landstingen förordnade styrelserna skulle få, och kommunicerar; direkt med K. M:t. När saken således verkligen är genomförd å ett ställe, visar detta ju tillräckligt, att den icke innebär någon praktisk omöjlighet, och den måste således låta sig äfven å andra orter verkställa. Att Stockholms kommun är belåten med förändringen är, såsom jag redan anmärkt, erkändt af en och hvar, Den har verkat i sådana proportioner att ingen, som var bekant med förhållandena, för sex eller sju år sedan ens vågade hoppas något sådant. Vid dylika förslags uppkomst uppstå nemligen helt naturligt allehanda betänkligheter och man ifrågasätter gerna bland annat huruvida de personer, som förut haft med saken att SI gjort sig ovärdige att vid förtroendet bibehållas. För min del får jag protestera mot hvarje in sinuation om afvoghet mot presterskapet, ty jag tror i likhet med den föregående värde talaren, att man har presterskapet mycket att tacka för