Aftonbladet – 11 maj 1867, sida 3

V erldsatställningen i Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) XL Den 4 Mej. Lät också barnen få följa med engång på expositionen? Oändiigt gerna. Om deras svenska pappor och mammor tillåta dem att en stund följa farbror-korrespondenten i Paris, så står han redo att föra de små till leksaksutställningen i franska afdelningen. Så kommen då små vossar och flickor. Derborta se ni en gubbe med stor näsa, puckel på ryg:en och trekantig hatt på huf vudet. Han kallas polichinelle och härstammar från italienska teatern: Högt uppe vid taket står han så leende och vinkar med en förgylld fana åt barnen, ty han är en star vän af de små, och som han är alla leksakers skyddspatron, så har han också godt tillfälle att göra sig älskad. Här är en menniskomassa samlad omkring en hög pyramid af mekaniska leksaker. Det ir kanske bäst att farbror tar sina små följeslagare på armen så att de riktigt få se på herrligheten. Högst uppe på toppen sitter en tyrolare och blåser på sin skallmeja. Bredvid honom står en get i naturlig storlek, och på koä framför geten ligger en kiling och spisar frukost. Geten nickar åt oss och klockan, som hänger om halsen, pinglar så vackert. Kilingen vippar på svansen af belåtenhet, och då och då bräker getmamma, liksom för att säga oss att hon känner sig lycklig öfver att bli så beundrad. Nedanför står en stor svart spa och spear fiol. Bli inte rädd vu, den är intelefvande fastän den ser så ut. Sedan Ppan en stund underhållit siva åskådare wa att preta på sitt språk, höjer bon sin stråke och börjar spela, och fastän hon iute är någon stor soloartist, så vinner hon nästan lika mycket bifall som sjelfva Ole Bull. På andra sidan sitta ett par dufvor och smekas, under det att några brokiga fåglar hoppa flaxande omkring och sjunga, hvar och en efter sin näbb. Der står en neger och blåser flöjt, och bredvid honom se vi en hare son ölvar sig att slå på trumma. Alla tisuer 0 i naturlig storlek, och det fordras verk!igen att man skall noga betrakta der för uit kunna se att de icke äro lefvande. Nu börjar en ny konsert. En svart och hvit katt spela på harpa och en italienare ivar på sitt positiv. En herre roar sig med att kasta ijederboll, och der på bordet springer ex ;åsunge kring och skriker, Låt oss nu gå sn i sjelfva utställningsrummet. Der är ännu mer att se och höra. Det är barnens paradis, oc) för att beskrifva det borde msn sjelf vara barn. Tupparne gala, ankorna snattra, fär n bräka, och herden spelar på sin säc:pipa. Här stå vi famör den fisa verlden. Det är en salong med mabhognymöbler, klädda med gult siden. Några granna dockor sitta på stolarne och fläkta med sina spujsran under det att en annan fix docka håller på att spela piano. Det är just ingenting roligt att se på. eller hur mina små? Ni tyckte bärtrevomgeten-oohsom kirtte Tifäftemtaml trumma tätt bredvid Os. för att se på trumslagarn, men med ning märka vi attinogen sådan tinnes. Trumman hänger på två snören ned från taket och inga trumpinnar synas till, men ändå hör man både marscher och hvirflar. Man skulle kunna tro att det vore trolleri och att någon ande bodde i trumman, men så är det inte. Snörena, som trumman hänger på, äro elektriska trådar, och den herrn, som sitter derborta bakom gardinen åstadkommer ljudet genom en elektrisk ström. Hopp och hej! der står en häst för den som tycker om att rida, ogh ett ekipage för den som hellre åker. Bitt nu vackert upp och drag på vefven, så börja hästarne att springa. Kanske är det bäst att med detsamma åka hem till barnkammaren igen. Farväl då små vänner! Hej och hopp! Hä