Aftonbladet – 11 maj 1867, sida 3

starne springa, dörren till barnkammaren slås igen efter de glada små, och vi stå utanför paradiset. Skola vi nu fortsätta der vi sist slutade. Det var i juvelerarnes salong. Om vi nu gå midt öfver gången så komma vi in i en stor sal, dekorerad med rödt sammet och guld. Der exponeras artiklar från de kej serliga gobelinsoch porslinsfabrikerna. Rundt kring väggarne hänga dessa verlds. beryktade gobeliner som äro fransmännens stolihet, och hvilka blott tillverkas för ati tjena till presenter åt monarker och furstar. Den väfnaden som hänger der, framställande en kopia af en tafla at Raphael, har varit under arbete i nära tio år innan den ble; färdig, och den är värd omkricg 60,00C francs. De äro också verkliga konstarbe ten, och man stannar framför dem med nä stan lika stor beundran som om man sågt mästarnes taflor. Sevresporslinet ställer naturligtvis alla an dra porsliner i skuggan. I denna industri liksom i de flesta der konst och artistisk smak fordrag, stå fran männen vida öfvel alla jordens nationer. Styres är dock egentligen icke någon fabrik, utan snarare :n mönsterskola. Produk. ternas dyrbarhet ställer dem utanför det all. männa bruket, och gör dem blott åtkomligs för furstliga rikedomar. En garska liten bordservis kostar flera tusen francs. Men om vi än icke kunna lägga oss till med dessa präktiga arbeten, så Jät oss åtmin stone se och beundra dem. Hvart vi blicka höja sig vaser och urnor af utmärkt skön. het. Se dessa basreliefer, som man är nära att taga för fint arbetade kamer. I präktiga sammetsfodrade schatull ligga imitationer af antika porsliner, utförda med beundransvärd smak och skicklighet. Der i fonden se vi ett praktverk, som fåt! sin plats i sövressalongen, utan att vara ai porslin. Det är kejserliga prinsens vagga, skänkt af staden Paris. Vaggan har form af ett fartyg. Stommen är af trä och prydd med rika gyllene ornamenter och emaljer. I förstäfven sväfvar en örn at silfver och vid hufvudgärden stå två englar på vakt. Mellan englarne höjer sig en genius som häller kejserliga kronan i sina utsträckta händer. När man ser denna prakt, som möter den nyfödde på samhällets höjder, så förstär man hvarför de höga ha så lätt att invagga sig i gyllene drömmar om sitt företräde framför dessa varelser som icke ha någon annan vagga än en moders armar, och ofiu icke dem. Staden Paris har gjort allt för att förskaffa sin prins dessa ljufva drömmar. Men från den stund då han vaggedes i det gyllene skeppet till det ögonblick då hans lefnads farkost löper i hamn, är måhända en lång seglats, och hvem vet om det icke är just Paris förbehället att väcka honom med en af dessa förfärliga stormar som der uppstiga perioaiskt. Nu komma vi in i en sal, der allt är glas och skimrande kristall. Man tror sig komma in till v.nterguden, när solen skiver på hans slott af is. Midt i salen reser sig en fontän af kristall, ett par manslängder hög, och från taket hänga ned ofantliga krouvor af idel glas. Höga kandelabrar stå på ömse sidor om gångarne, och öfverallt gnistra slipade kristallarbeten. Dennoa utställning kan med skäl kallas en af glanspunkterna på expositionen. En läng följd af rum upptagas af bronzer. Det är också en af fransmännens starkaste sidor. Man behöfver mer än en dag för att betrakta dessa utmärkta arbeten, och man erkänner gerna att äfven här stå parisarne oupphunna. En vandring genom dessa gallerier är en färd genom verlden, ty der återfinner man allt, icke allenast den verld vi nu lefva uti, utan äfven fantasiens och minnenas verld. Först och främst ser man alla möjliga slags gudar, sväl till lands som vatten, och englarnes härskaror. Derefter komma konungar och furstar från urminnes tider. Så se vi alla folkslag på jorden, både nakna och icke nakna, och skogarnes djur, i vrede och lek. Med ett ord, i bronzen fioner man här återgifvet allt, och litet till. Här stå vi plötsligt ansigte mot ansigte med en stor samling figurer, iklädda de franska nationaldrägterna. Flera afkostymerna ro utmärkta, men en stor del bära prägel af att Pariserlyxen hunnit dem och börjat stöpa om dem i en gemensam form. Flera af bondqvinnorna skulle man kunna ta för Pariserdamer, om icke den tryckta etiketten utvisade hvilket departement ce tillhöra. Hvad figurerna beträffar så äro de föriärliga. Låpgt bättre hade det varit att hänga kostymerna på ställningar än att sätta dem på dessa klumpiga missfoster, som skola föreställa menniskor, men mot hvilka en gorilla är en skönhet. Behagar ni nu se på skinnvaror, så finnes här en präktig utställning. Vi nordbor kunna utan tvifvel täfla om att sälja pelsverk till billigt pris, men fåfängt vore det att vilja mäta oss med den prakt och smak som parisarne utveckla äfven som bundtmakare. Hemma hos oss gör man allt för nyttan, här tänker man blott på utseendet. Se blott på denna zobelkappa. En sådan artikel kan blott tillverkas och säljas i Paris, ty priset är 20,000 franes. Der ligger en mulf af rödt siden med guldbroderier. Den är fordrad med hermelin, och ofvanpå muffen hvilar ett af de små hvita djuren, bliekande mot 038 med gnistrande diamantögon. Det är chic i allt, och detta chic kan icke trifvas annorstädes än i Paris — och lyckligt är det! . m— wan