Aftonbladet – 11 maj 1867, sida 2

XXXIV. Efter lejoninnan, gazellen. Den tid, hvilken upptogs af samtalet emellan grefvinnan de Casa-Real och herr I Warrens, föreföll öfverste Renaud något ng. . Han hade just nyss för andra gången slutat en tur omkring Champs-Elystes, från Place de la Concorde till vändpunkten (RondPoint). rördömda qvinna!4 tänkte han och beslöt sig för att ensam aflägga sitt besök hos hertiginnan af Verona; Sfördömda qvinnal Hon har bestämdt åter förhexat honom... Att stanna så länge hos henne, då han vet att vi ha så mycket att uträtta i dag! Men så är det. Äfven den starkaste utaf oss karlar har sin svaga sida!... Och med N ba är det den eviga historien om Simeon och Delila ! Och med en yttring af det dåliga humör, som denna bibliska inspiration förorsakade honom, satte Martial Renaud spor rarne så häftigt i Simouns sidor, att det ädla och starka djuret, som var föga vandt vid ett sådant behandlingssätt, tog ett väldigt språng om sina fulla sex fot. var och en annan än dess ryttare skulle blifvit afsatt och slungad framåt vägen med benen i vädret, Men denne erkände sin orättvisa och sin hårdhe! samt nöjde sig, allt under det han qvarsatt orörlig i sadeln, att klappa hästen på hufvudet och säga till honom i den vän. ligaste ton; Så, Simoun! Seså, min gosse! Da vill då behandla mig på samma sätt som madame de Casa-Real håller på att behandla grefve de Warrens? Beherrskad of ryttarens Styrka och skick