Aftonbladet – 11 maj 1867, sida 2

sig deremot lustig öfver hela det enfaldiga projektet, och låter sina goda landsmän veta, att de just i Östersjön, lika väl som Nordsj:n, kunna vänta sig bli på det förskräckligaste sätt muntrade af fransmännen. I Den märkliga artikel i Kölnische Zeitung, om hvilken telegrafen för några dagar sedan nämnråae, har med dagens post hitkommit och bär öfverskriften: ?Dagen före kongressen?. Den börjar med att yttra sig mycket förtröstansfullt om konferensens verksamhet och resultat, försäkrar, :tt hvarken de båda regeringarne eller de båda folken önska krig, allraminst om en så ringa sak och hoppas derför på en lätt biläggning af tvisten med de bemedlande makternas hjelp, i det den förutsätter god vilja å ömse sidor. Visserligen lyckades det icke att ernå enig-. het på kongressen i Wien 1853, e edan den ryska zarens maktmedvetande hade stigit så högt, att han ansåg sig vuxen hela Europa; ej heller kunde man få någon konferens till stånd före det italienska krig t 1859, före det danska 1864 eller före det tyska 1866. Konferensen skall emellertid icke utsträcka till att omfatta andra saker, hvarken Praofreden 1866 eller Wientraktaterna. Hvad den förra angår, beskylles Preussen för att icke ha uppfyllt två hufvudvilkor, i-det att trote Mainliniens bestämmande försvarsoch anfallsförbund ha blifvit afslutna med de sydtyska staterna, och 5 ännu icke är verkställd. Vid det första kan ingenting åtgöras; ty Sydtyskland skall icke låta nöja sig med denna förening med Nordtyskland, och ett försök att hindra det skulle möta hela Tysklands motstånd; förhållandet liknar mycket förhållandet i Italien 1859 efter Villafranea-freden. Med 5 är saken helt annan. Till dess utförande är alldeles ingen förberedelse vidtagen. Tvärtom blir det preussiska herraväldet i Nordslesvig upprättadt på ett sådant sätt, som om det aldrig skulle upphöra. Utan betänkligheter har en följd af åtgärder vidtagits, af hvilra hundratals och tusentals familjer i Nordslesvig mer eller mindre hårdt drabbas. Till och med om man förutsätter, att den preussiska regeringen i hvarje särskildt fall har lagens boketaf för sig, ryser dock menskligheten för de förhållanden, som på detta sätt skapas i detta olyckliga Nordslesvig ? Tidningen vill icke närmare inlåta sig härpå, men påminner bott om de ofantliga utvandringar, genom hvilka landet lägges öde af brist på arbetskraft. En invandriog från Tysklaud kan icke tillstyrkas; ty om ett stort krig utbryter, skall Preussen näppeligen kunna 1 ålla hela Nordslesvig besatt, och Danmark skall genast sluta sig till hvarje fiende af Preussen. Mensklighet och politik förena sig derför, för att göra utförandet af 5 till den mest angelägna pligt för den preussiska regeringen?. Den ministeriella tidningen (Norddeutsche allgem. Zeitung) utvecklar just nu, alt tidens bestämmande uteslutande beror på Preussen, att Preussen skall uppfylla sitt löfte, men först då Tysklands politiska nybildning slutligen blifvit utförd. På en så tom förklaring måste man verkiigen sv ra: Är det någon mening i den? När man säger: Jag har väl lofvat att göra något, men icke på hvad tid?, så upphör tro och lofven bland menniskor fullkomligt säväl i privatlifvet som i statssamfundet. Hvad i all verlden har väl Tysklands nydaning, hvarunder århundraden kunna förgå, att göra med en gränsregleriog i Slesvig? Slesvig bar sedan Kristi födelse aldrig hört till Tyskland. Medför Preussen hela det dariska och hela det blandade Slesvig i morgongåfva åt Tyskland, så bör detta undanbedja sig det. Är frågan blott om det nordtyska förbundets bildande, så är ju det afslutadt om några få dagar, och hvad danskarne i Slesvig tänka derom ha de förklara: genom sina ombud vid riksdagen. Hela pratet i Norddeutsche allgem. Zeitung, att danskarne åtminstone först måste lära känna o. s. v., är alldeles ingenting annat än ett dumt hyckleri. Danskarne veta mycket väl hvarom det är fråga. Skall man kanske vänta, till dess Nordslesvig på laglig väg har blifvit förtyskadt?