Aftonbladet – 8 maj 1867, sida 2

Kommunalt. De upplysningar Dagbladet — enligt hvad vi i torsdags omförmäl e — lemnat i anledning af våra anmärkningar rörande behandlingen ar likställighetsfrågan i Stock holm äro sädana, aw de med skäl förauleda oss att ännu en gång upptaza detta ämne. Dagbladsförfattaren menar, att stadsfullmäktiges dröjsmål med afgilvande af förklaring är ends anledningen till den förunderliga behandling ärendet rönt. Måhända sker dock stadsfullmäktige orätt, om man på dem ensamma vilt skjuta skulden. Förhällandena må tala. Den 8 December 1865 fattade stadsfullmäktige sitt beslut i frögan, hvilket iskrifvelse af samma dag öfverlemnades till öfverstäthållareembetet, Den 26 Febiuari 1566 insände nämnde embete handlingarne till K. M:t, med förordande af fastställelse å stadsfullmäktiges beslut. Detta hade emellertid ännu icke blifvit, enligt kommunallagens föreskrift, offentligen uppläst och ble ej detta förrän den 5 Mars 1866. Först från d-nna dag räknades sålunda den i kommu: nallagen medgifna besvärstid af 14 dagar. Följden blef också den, att besvär till öfverstäthällarreembetet inkommo emo: fullmäktiges af embetet redan till fastställeise hos K. M:t anmälda beslut. Man skulle väl kunna ifrågasätta om det var så särdeles välbetänkt af öfverståthållareembetet att företaga stadsfullmåktiges beslut till pröfning och tillstyrka fastställelse derå innan ännu besvärstiden börjat löpa, än mindre gått till ända. Vi vilja dock icke uppehålla oss dervid. Öfverstäthållareembetet hade nu en gång pröfvat ärendet och med förklarande, att embetet, ?mot hvad staisfullPmäktige beslutat icke hade nägot att erinra, hemställt, ?att K. M:t täcktes derå meddela näd. stadfästelse?. Pröfningen af besvären borde således blifva ganska lätt, helst besvärsskritten icke innehöll något nytt förhållande, som ej förut måste varit embetet bekant. Ölverståthå!lareembetet kunde naturligtvis ej, i öfverensstämmelse med sin redan, efter pröfning af ärendet, uttalade åsigt annat än ogilla besvären och uts oget härom borde snart kunnat expedieras. I stallet har öfverståthällareembetet vidiagit den, som det synes, temligen oformliga ätgärden att till kommunikation utställa besvär, som embetet redan genom tormligt beslut förklarat sig anse böra lemnas utan afseende. Och likasom för att a måttet på vidunderligheterna, har öfversåthällare: embetet, hvars innehafvare öfverståthållaren tillika är ordförande, icke blott hos sadsfullmäktige, utan äfven hos dessas beredningsutskoit, hvilket et i främsta rummet tillhör att vidtaga åtgärd i anledning af kommunikationen, låtit ar och dag förgå. utan att förklaring afgifvits. Nog mäste detta erkännas vara ett säreget satt att behandla ett vigtigt och maktpåliggande ärende. Dagbladsförfattaren upplyser äfven, att K. M:t aflåtit remiss i frägan till öfverståthållarreembetet. Illa nog ha anledningen till och innehållet af remissen ej blifvit upp: gifvna. Det synes eljest vara en temligen förunderlig afvikelse från vanligt bruk, att, sedan handlingarne i ett dylikt ärende in kommit till K. M:t, beledsagade af fullständigt yttrande af öfverståthållareembetet, de, utan att, sävidt kändt är, någon framställning från annat håll blifvit hos K. M: gjord, hvaröfver embetets yttrande kunde erfordras, blifvit återremitterade till öfverståthällareembetet. En särskild lydelse må ste ock remissen hafva; då, ull följd af densamma?, öfverståthållare-embetet icke blott ?upplyst, att besvär blifvit anförda, utan äfven, att förklaring ännu ej den 26 sistl. Febr. var afgifven. Embetet skulle således hafva kunnat nära ett helt år dröja att besvara K. M:ts remiss och det skulle först i detta sent afgifna svar hafva för. K. M:t anmält att besvär voro anförda. Då öfverståthöllareembetet fann för godt att infordra förklaring öfver besvären, i stället