Aftonbladet – 7 maj 1867, sida 3

n-mligen mycket arbete icke allenast för arre datorn, som skal! ofta företaga färden från oc till hufvudgärden, utan äfven för husbonden de igenom att det dagsverke, som under ett såda förhållande skall fullgöras, Jemnar ringa och d I liga resultater. I Danmark upplåtes arrend vanligtvis mot bestämd afgift och allt hvad a rendatorn skall göra derjemte får han göra r beting. Detta system framkallar sparsamhet oc flit samt förskaffar honom bättre vilkor, unde det vårt sätt har till följd, att torparen eller a rendatorn arbetar så länge han orkar, men uta Inst, emedan han icke har utsigt a kunna få en sparad penning. å ora ställen i vårt land, der man försök att :urtskaffa detta hofveri-skyldighets-syster har man påfunnit ett ännu olyckligare, i de man, genom att vilja göra hela byar till afvels gårdar, icke allenast mfört stattorparesystemei som har en alldeles särskild förmåga att föt sämra folkets ekonomiska ställning och moral ska karakter, utan äfven nödgat sig sjelf att ti dessa företag använda ofantliga kapitaler, son varit väl behöfliga för andra nyttigare ändamål Tal. trodde icke, att man borde pålägga 1ege ringen ett sådant Herkules-arbete som det m föreslagna och önskade, att betänkandet mått läggas till handlingarne vtan uttalande vare sij af gillande eller klander. Hr OC. A. Larsson föreställde sig, att de skulle väcka besynnerliga tankar i landet, on man, enligt den siste talarens förslag, lade til handlingarne hela detta betänkande, som a många ansågs behandla det vigtigaste ärende vic hela riksdagen. — Tal. önskade, att den förste punkten äfven skulle inflyta i skrifvelsen till re geringen, emedan man derigenom finge den åsigt uttalad, att grundskatterna i sin helhet böra af. lyftas, i motsats mot grundskattskomitn, som föreslagit att blott en del deraf skulle aflösas. — Hvad beträffade den anstalt som skulle mottaga de för aflösningen influtna penningarne, ansäg tal. hypoteksbanken så mycket mera tjenlig der till, som han redan nu försträcker jordbrukarne lån. Föröfrigt ansåg tal. det icke böra bli något Herkules-arbete för regeringen, som nog eger utvägar alt förrätta detta arbete lika väl som det nu af grundskattskomiten slutade, hvilket varit fullt ut så storartadt och maktpåliggande som detta kunde blifva. Dessutom ansåg tal. det vara önskligt för regeringen sjelf att erhålla ett bestämdt förslag. Frih. Alströmer ville lägga punkten till handlingarne, på det man icke skulle gå en kommande riksdag i förväg, hvilken, efter vunnen större ivsigt i ämnet, möjligen skulle kunna utarbeta ett bestämdt förslag. Den föregående talaren hade sagt, att kameralväsendet skulle bli enklare och embetsmännens antal kunna förmi skas, om allösningen företoges. Detta vore vi ser!igen riktigt, om man kunde tvinga räntegifvarne att aflösa grundskatterna; men som räntorna tro en ouppsägbar skuld, kunde ingen tvingas dertill och mången skulle säkerligen också dröja i det längsta, isynnerhet egarne af den jord som är belastad med stora räntor. Fr Siljeströn: ansåg utskottet hafva genom sitt betänkande medfört det lyckliga resultat, att man framdeles icke behöfver söka efter något, som icke kan vinnas, och uttryckte sin tacksamhet mot utskottet f:r dess opartiskhet och derför att det grundat sina uppgifter på säkra fakta. hvilka icke kunna jäfvas. Tal. trodde, att förägenheten är tillfällig, emedan jordbruket i det hela befinner sig i ett blomstrande tillstånd. Till fullständigande af listan på ce omstängheter, som kunnat förorsaka den närvarande rlägenheten, fästade tal. uppmärksamheten på de summor, som blifvit utgifna till offentliga ändamål i sednare tider. Så hade inom en kort id försvarsverket elukat 30 mill., hvilket vore ett improduktivt kapital; stora summor hade utoetalts till jernvägarne, men dessa hafva icke nedfört all den nytta för jordbruket som de vorde och säkerligen i en framtid komma att öra ; så hafva arbetslönerna, just till följd af ernvägsbyggnaderna, betydligt stigit — en ökad kostnad som tal. uppskattade till 50 mill. rdr ör 10 år; så hade folkskolehus blifvit uppbyggIa för 5 mill. rdr och lärarelöner utgifna med 2 vill. rår årligen, hvilket för 20 år gör 40 mill. Pal. trodde visserligen, att en upplyst arbetare vorde kunna utan förlust betalas högre än en upplyst, emedan han kan göra mer nytta, men å upplysningens fält mogna skördarne långamt och, enligt tal. öfvertygelse, voro de ännu cke mogna i förevarande fall. Man har sagt, att jordbruket blifvit gynnadt ramför andra näringar. Detta påstående kunde al. icke låta passera oanmärkt. Man har såsom evis på riktigheten af detta påstående anfört indtmäteriförrättningarne, det ekonomiska karterket och de geologiska undersökningarne m. m. å högt tal. än skattade dem, trotde han likväl ke att de bidragit till jordbrukets ekonomiska kofran. För öfrigt ansåg tal. olyckligt, om garne började kifva om de fördelar, de böra njuta af staten; ty staten beviljar dem deesa irmåner icke såsom gåfva och för deras skull, jan för statens allmänna ändamål. Handeln ch sjöfarten hade fått lika mycken hjelp som Agonsin jordbruket, till stöd hvarför tal. åbe pade åtskilliga fakta och bland annat Öresundsa tullens upphäfvande. För tjenstemannanängen har en betydlig förhöjning egt rum 1856. fven de enskilda bLankerna hatva fått underöd, motsvarande anslagen till jordbruket. Det finnes ett s. k. landtmannaparti i kammar n. Detta parti har fått mottaga många hårda ;skyllningar; ja man har gått så långt, att man stått det hafva haft mindre fosterlandskärlek 1 den öfriga delen af kammaren. Hvad har i detta parti förbrutit sig? Jo det har haft mod t frambära en klagan, hvars anlednirg ingen im förneka; vidare har det haft mod att mottta sig åtskilliga förslager till försvarsväsendets norganisation och vågat ifrågasätta, att försvarsrket skulle jemnt fördelas på alla, att bildninns smulor borde delas lika åt alla. Detta är nnaklass som under hednatiden Engelbrekts och Wasas 7 återvann cen åt fäderneslandet och som i nare tider vårdat bildnivgens intressen, då a af de s8 k. bildade t.ampats under fötna. Hr Stråle instämde med den föregående tal. : ri, att utskottet väl fullgjort sitt uppdrag och ti de med tillfredsställelse funnit af dess betän.( nde, att fäderneslandet gått framåt i många riktI ngar, i det folkmängden, oaktadt den öfverklade emigrationen, ökats rätt betydligt, att pri-s t på jordbrukets alster ökas på samma gång sc m qvantiteten. Redan detta är nog för att veaj rlägga den föregående talarens påstående, att a: rdbrukarne skulle hafva förlorat 50 millioner e, r genom ökade arbetskostnader. Vidare finner fi an af betänkandet att jordbrukets alster ökas; In. ; skjutsningsbesväret minskats med ?s på 10 år. I fr vad detta sista beträffar så har den föregående fr . sagt, att jernvägarne icke beredt jordbruket )a den fördel de ku.ma. Detta är sannt, men lf, er väl icke bli möjligt förr än hvarje landr-p. ukare får jernväg till B8n gård. Obiiligt är gi t i alla fall att klaga. — Säkert är att utskots; s tafla har blifvit mycket ljusare än någon r nde föreställa sig, då det tillsattes. Hvad för. I m punkten beträffar, så behöfver man icke tviom att grundskatterna böra aflösas, derom lh; ) alla ense. Deremot kunde tal. icke förstå, ae ru denn: aflösning för närvarande skulle kunge medföra någon förbättring i jordbrukarnes ficc nser, då de för dess vinnande naturligtvis ullte nödgas betala mer än nu, hvilket snarare uj nde synas böra öka förlägenheten. Och då vioc re en komite nyss inkommit med ett betän-sa nde i samma ämne, hvilket ännu icke ens hunti genomläsas, så kunde icke tal. förstå annat, s; att denna punkt icke borde föranleda till nåu åtgärd. fr v. talmannen. Påståendet, attutskottets tafla )sl ljus beror på ett flygtigt betraktande af denna ) m la, som har både mörka och ljusa partier. )m not är att jordbruksnäringen i sin helhet gjort sk tydliga framsteg, men deraf följer icke, att Ilningen är bättre än den varit förr. Ty detvc ej nog att inkomsterna stiga. man bör ätven ) SI 2 An a PRIS