Aftonbladet – 7 maj 1867, sida 3

3 KORAS I BIKSDAGEN. Andra kammaren. Diskussionen med anledning af jordbruks utskottets betänkande. Sedan kammaren beslutit att föredraga utskot tets förslag punktvis, med rätt för ledamötern att yttra sig om förslaget i sin helhet, föredro första punkten, i hvilken utskottet framstä förslag till grundskatternas aflösning. Diskussionen öppnades af hr Lindström med den anmärkning, att lik: svår och omfattande, som den uppgift varit, ut skottet haft sig förelagd, lika svårt vore det fö kammaren att det förelagda problemet och fatta några bestämda beslut med ledning af et betänkande, som icke innehölle några positiv: förslag till afhjelpande af det öfverklagade onda för hvilket ändamål utskottet blifvit tillsatt, utar blott önskningar. Det uppdrag utskottet fick. var att undersöka jordbrukets finansiella ställ. ning och att föreslå medel till afhjelpande aj dess betryck i detta afseende. Den första delen afdenna uppgift har utskottet löst på ett sådant sätt, att man te vara det all tacksamhet Idig derför, på samma gång man genom de: ningar och utredning kommer till den ö. vertygelsen, att jordbruket befinner sig i enjemförelsevis ganska god belägenhet. Men utskottet har gått djupare in i frågan än hvartill dess uppdrag förpligtade detsamma, i det utskottet företagit sig det, utan tvifvel högst svårajarbetet att undersöka andledningarne till der penningeförlägenhet, hvari Jordbruket sig befinner. Vill man betrakta frågan ur denna syn. Bänk, så bör man taga en enskild persons förhållande till jemförelse. Huru beter sig en enskild, om han råkat i en svår penningeförlägenhet, oaktadt hans tillgångar, såsom ofta händer, äro mångdubbelt större än hans skulder? För att hindra honom att göra cession förena sig alla goda krafter för att hålla honom uppe. I afseende på jordbruket har man genom utskottets utlåtande kommit till den öfvertygelsen, att förlägenheten ej är allmän utan blott sträcker sig till enskilda individer, om ock dessas antal är ganska stort. Och detta antal kan vara sä stort, att alla goda krafter böra förena sig uti att bota det onda. Men för att vara säker på att det är behöfligt, bör man först afgöra huruvida det onda är ett tillfälligt, hvilket tal. för sin del trodde det vara; hvarjemte han uttalade den öfvertygelsen att det har sin grund i förhållanden, hvarpå vi ej kunna utötva något inflytande. Oaktadt all sin, tvifvelsutan mycket prisvärda, möda har icke heller utskottet lyckats visa, att man kan åstadkomma någon förändring i de för ?anden, som förorsakat den ifrågavarande förlägenheten, enär utskottet visserligen banat väg till ett bättre tillstånd, men icke lyckats utfinna något medel att för närvarande förbättra den tryckta penningeställningen. Liksom grunmdskatternas aflösande från jordbruket tvifvelsutan kan vara ett särdeles kraftigt medel att förbättra jordbrukets ställning i allmänhet, utan att likväl på ringaste sätt kunna för närvarande afhjelpa penningeförlägenheten, så är det på samma sätt med de allra flesta af utskottets förslag: de äro icke i någon mån egnade att råda bot på den nuvarande förlägenheten, utan blott att föra oss ett stycke fram mot målet. . Den af utskottet föreslagna skrifvelsen till K. M:t ansåg tal. oändamålsenlig, emedan flera af utskottets förslag röra helt och hållet enskilda angelägenheter och ansåg det vara bättre att fö närvarande låta frågan hvila, på det en kommande riksdag, efter en grundligare kännedom af hithörande frågor, måtte bli i tillfälle att framlägga bestämda förslag för K. M:t. Deraf kunde man enligt talarens öfvertygelse vinna mycket större resultater än genom att nu antaga förevarande, i mera allmänna ordalag hållna, förslag. I sammanhang härmed uttryckte tal. äfven en tanke, som ehuru den för närvarande icke kunde leda till något resultat, så mycket mindre som han icke ville framställa något förag, likväl :orde vara värd att behjertas. Det , menade tal., af mycken vigt, att de många. ofta ganska omfattande, förslag som vid en riksdag väckas, vinna en så grundlig pröfning och behandling som möjligt. Detta mål kan likväl icke gerna ernås vid frågor af mera omfattande beskaffenhet, isynnerhet numera, sedin riksdagarne äro kortare än förr; och derföre vore det godt om riksdagen utsåge komiteer eller utskott, som under tiden mellan riksdagarne egnade dylika frågor en mera grundlig pröfning. Deremot kan invändas, att det vore ett ingrepp i regeringens prerogativ uti ifrågavarande hänseende; men som ett skäl för en dylik åtgärd kunde man anföra det ringa resultat de af regeringen nedsatta komiteer för det mesta medföra. Hvad angår första punkten trodde tal.. att en sådan åsigt som den deri framställda ej bör inför regeringen uttalas vid samma tid en af regeringen tillsatt komitt för grundskatternas aflyftande från jordbruket nyss afgifvit sitt utlåtande. Föröfrigt ansåg tal. den tanken vara ganska lycklig, att den summa, som kommer att inflyta såsom ersättning för grundskatternas aflösning, skall bilda en fond, hvilken i form af lån åter skulle komma jordbruket till godo. Deremot kunde han icke inse, hvarföre dessa medel borde ingå till hypoteksbanken, som är ett enskildt verk, utan trodde dem böra ingå till något af statens förvaltande verk, t. ex. gtatskontoret, för att derifrån hållas jordbrukarne tillnanda genom riksbankens obligationer. — Talaren yrkade afslag på den föreslagna punkten. Hr Per Nilssen i Espö ansåg utskottet icke hafva påpekat en af orsakerna till det betryck, hvari landtbruket befinner sig. Denna orsak består deri, att en arrendator vid en större gård brukar tiliförbindas att göra åtskilliga dagsverken vid hufvudgården. Derigenom förspilles