Aftonbladet – 7 maj 1867, sida 3

man 20 år till, så skulle det kunna hända, at motståndet mot dem växte till sådan styrka, at det afkastade Lojorna utan att gifva någon er sättning. . Hr Aug. Andersson höll före att aflösninger borde så ordnas, att den kunde medföra förde för de skattdragande, hvilket tal. trodde kunna ske genom amortering, och var förvissad att den i sådant fall utan svårighet skulle kunna fullgö ras. Yrkade bifall. Hr Björck hade ingenting emot, att landt brukarne tillerkändes alla de förtjenster, som vore med billighet och sanning öfverensstämmande, men ansåg hr Siljeström ha gått för långt i sitt beröm. Äfven landtbrukarne ha många gånger misstagit sig och den nämnda ta: larens påstående, att bondeståndet under den gamla representationen ensamt fört framåtskrindets banår, är väl icke så alldeles riktigt, då borgareståndet väl icke kan frånkännas åtskilliga förtjenster i detta fall. alaren undrade för sin del icke så mycket på att jordbrukarne ej vilja åtaga sig nya böror t. ex. i fråga om landtförsvaret, förr än de erhållit visshet att de gamla bördorna blifvit aflyftade och jemnt fördelade. Talaren önskade dock, att jordbrukarre icke måtte skynda för mycket med den förevarande frågan, utan begrunda saken litet nogare och icke vilja på en gång omstöpa hela samhället. Så värderika utskottets upplysningar än äro, så litet behöfliga ansåg talaren dem vara för att ådagalägga orsakerna till den nuvarande förlägenheten, hvilka på ett mycket enklare sätt kunna framställas. Talaren ansåg orsaken bestå deri, att det stora tillflöde på kapital, som under de s. k. krigsåren 1854 och 55 kom vårt land till del, ökade värdet på jordegendomarne. Det ökade värdet åter medförde helt naturligt ökade lefnadskostnader. Detta skulle ha gjort mindre, om det varit öfvergående; men så var let ej. Och då egendomarne började sjunka i värde igen och en stor del af de lån, som uppagits, åtgått till lefnadskostnadernas bestridande. itan att väsentligen egendomens värde stigit, så ir det naturligt att ställningen måste bli svår. lå dertill äfven kommer att arbetslönerna ha tigit. Dessa svårigheter äro ingenting för oss gendomligt, emedan förhållandet är detsamma fverallt, och vår budget har icke ökats mer än andra länder. Hvad den föredragna punkten beträffade, så rodde talaren att den, lika litet som något an at af utskottets förslag, kunde uträtta något för gonblicket. Diskussionen kunde emellertid vara yttig derför, att den tjenade till att upplysa reeringen om kammarens åsigter och önskningar i rågan ; men talaren ansåg den icke kunna biraga till något bestämdt resultat, emedan nt kottets förslag ära alltför allmänna, och måste ara det. Ty hvar och en af de af utskottet beandlade frågor är af den vigt, att den ensam an bli tillräcklig sysselsättning för ett utskott ler en komitå. Den förevarande frågan ansåg alaren vara en af dem, som icke kunde falla. ch trodde det derföre vara otjenligt att nu af. ita en skrifvelse i allmänna ordalag. — Yrkade tt punkten skulle läggas till handlingarne. (Forts. följer.)