Aftonbladet – 4 maj 1867, sida 3

ni anfen s af z . att och den, fann Pman väl en g fans Felgronskare af Meyerbee:s konstnärliga veri-W en mäktig, rikt utrustad ande; men lika llä väsentligt, som hos honom saknades. Villö F l verkets värde för dess framgång. Här , är b l grundade på en djupt rotad, ehuru falsk. MH egde,! äfven han, en MUSIK. i ett Afrikanskan. ie I fer . fö För hvarje samvetsgrann och opartisk lat samhet visar sig omisskänneligt att han var jm tydligt äfven att det finnes något stort och sc vilja icke med de flesta påstå att han aflte ömklig, omanlig ga uppoffrade konstde icke fråga om hena svaghetsperiod, då detta tz visserligen var fallet, utan vi tala om den maästro, som skapet Robert, Huagenotterna 1e och Profeten; och om de: än är sannt attlo han, såsom den der ville gifva nägot ät en ja och hvar, äfven i dessa sina stora arbeten egnat några blad åt den stora massans förly nöjande, så kan det å andre sidan icke be stridas att, tager man bort dessa utväxter, så står alltid mycket åter, och detta af sä-r dan art att det icke kan vara sk fvet för 5 mängdens bifall. Han älskede fr ngen, I ty han ville uträtta mycket; men hade port pularitet varit hans enda traktan, så hadely han kunnat vinna detta mål utan allsköns t E 4 stort besvär blott genom den glänsande n.elodiprakt, som väl ingen kan frånkänna honom. Vi tro att ban felade icke af svaghet utan af uppsåt, och att deita talar för hans redlighet. Hans fel voro misstag, men öfvertygelse. Han sökte ersätta den ädlal instinkt, som är lyckans skönaste gåtva åt konstnären, med sitt eget klara och omfattande förstånd, och han trodde sig handla rätt just såsom han verkade. Han saknade framförallt omedolbarhet. Han kände icke den oemotståndliga, högre kraft som utstakar viigen och gifver riktningen, derför upptog och inrymde han i sin verksamhet a las sträfy anden såvidt han gillade dem; han pbottenrik Aolodisk inmen han ansåg räfst att icke spiratiop, un Jutas användal dess skatter förrän Its; han spar bestämma åt dem passandesna, blott för rade, mel icke för att schNär han Du gat att vara Flok i sin gäfva, var ägor vär ; saknade dets ora mom 2 dm 3 det bevisar er men man godt hjerti chaär så tjusfnde, ät spetade rastlöst OM lottverb? nen svaghet. I eyerb ket och lika gen 28 ingen bisak, erg 7 ka MJ Ulf. oförtrutet, mye om fanns ing 12 allt för hi