Aftonbladet – 4 maj 1867, sida 3

Man kan göra j fartyg ensamma sägas nu lemna en nettoinkomst ot — Skälfångst. Från Kristiania skrifves till 13 I staden Tönsberg lefde under åren straxt före lit 1850 en medelålders man vid namn Samuel ia Foyn, en dugtig sjökapten, för hvilken det ej la gått lyckligt i verlden. Han hade i sin ungdom varit med engelska fartyg på skälhundsfångst i norra Ishafvet och han svärmade uteslutande för P att få sig ett fartyg till hvilzxen I 9 n han önskade göra nen hade mån vårigheter innan han kunde uppbringa ett al till ett så nytt och osäkert företag, följer sig sjelft; men det lyckades honom likväl, och Foyn visade sig som en praktisk talent af första ordningen, i det han år efter år återkom med full last från norra Ishafvet, förvärfvade sig en betydlig förmögenhet och upparbetade affären så, ati t. ex. i år ombring f 25 väl utrustade och till en del större fartyg afgått. Alla dessa utrustas i Tönsbergs uthamnar, hvilkas manskap är bekant för att bestå af vårt lands dugligaste sjömän, alltså troligen raskare folk än någon nation i verlden kan uppvisa. Detta ligger väsentligen deri, att de äro mera tänkande och väluppfostrade, än det eljest utmärkta sjöfolket längs hela Norges vestkusr, hvaraf hela klasser, t. ex. de s. k. ?Havstriler, äro stridslystna och våldsamma som vilda djur. I början af Februari afgå alla dessa fartyg till norra Ishafvet och återvända i allmänhet i början af Maj månad. Men i år har det inträffat, att de flesta af dessa fartyg återkommit redan i förliden vecka, och alla med utmärkt fångst. ig ett begrepp om, huru inbringande denna affär kan vara, då det beräknats, att fartygen hemföra skälar till ett värde af omkring 500.000 spd., hvaraf minst hälften blir ren vinst, under loppet af 2!2 månader. Foyns 3:e F af 40,000 spd. — Beträffande Foyn, som i många är varit själen i hela affären, men nu som gammal man hvilar hemma på sina lagrar, har det ej saknats yttranden, att det endast är lyckan, han har att tacka för sin rikedom, men härvid är att a, att medan resultatet för de flesta andra varit högst variabelt, har Foyn i 10 år å rad kunnat återvända hem med full last. På så sätt gynnar icke lyckan ensam en enskild man. Många ansågo Foyn för ett original, emedan han ej tillit någon fångst på söndagarne, , medan år dock måste erkänna, att det var omöjligt att påträffa en skeppsförare, hvilken så outtröttligt som Foyn stod på utkik efter fångst i en tunna på toppen af masten. Detta, i förening med, att han djerfvare än någon annan slog sig igenom drifisen, har nog varit den egentliga hemligheten vid hans lyckliga fångst. Foyn bar skänkt Tönsberg flera skolhus sarat inventarier till kyrkorna och har varit en sam och frikostig medborgare. Konung r skänkte honom S:t Olafsorden för det han utvecklat en för landet vigtig närmg. Slutligen bör jag berätta, att Foyn efter engelsmännens, fransmännens och holländarnes exempel i förl. år lät förse 2:ne af sina fartyg med hjelppropellrar och ångmaskiner, hvilka för första gängen ij lår skaffat honom inkomst. Lika!des lät han för några år sedan här i staden bygga ett litet jernångfartyg, försedt med 4 harpuneringskano: ner, för att under sommaren jaga efter de stora hvalar, som finnas i de finnmarkska djupa fjor dame; men detta försök misslyckades. Dess: hvalar, af hvilka en, som han måste lemna så rad, sednare dref in och inbringade honom 110 spd., befunnos magra och så eldiga, att det e var möjligt att hålla dem med harpunen. De är bokstafligen sannt, ehuru det låter otroligt att ett af dessa stora djur, som blifvit harpunc radt, i 6 timmar släpade ängbåten med en fa af ÅA å 5 mil mot vind och sjö, men derefter til tog stormen så, att linan mäste kapas.