Aftonbladet – 29 april 1867, sida 3

befara, att denna rätt skulle alltför mycket begagnas. Talaren föreslog derföre att litt. b) skulle utgå, men puukten i öfrigt bifallas. Ur Sven Nilsson uppläste ett stycke af ett knektekontrakt och upprepade föröfrigt ungefär hvad han yttrat förra gången han hade ordet. Frih. Alströmer. Om man icke visste det förut, så skulle man verkligen kunna tvifla på att man befunne sig i en församling af representanter för svenska folket, dä man hör så många röster höjas emot utskottets förslag och knektekontrakterna åberopas vid hvarje förslag till förändring i försvarsorganisationen: Talaren ansåg det vara kammarens pligt att godkänna denna punkt, och trodde att man vid sin hemkomst skulle mottagas af vida större ovilja om man afsloge den än om man antoge densamma. Hr Pehr Nilsson från Kristianstads län opponerade sig emot hvad här sagts, att en återremiss skulle vara ett förklädt afslag, och yrkade återremiss i sammanhang med 3:dje punkten. Hr And. Aug. Andersson. Ingen tviflar väl att svenska folket vill försvara sitt land, men några nya bördor kan man icke åtaga sig innan indelningsverkets börda lättats. Yrkade äter. remiss. Hr Adlersparre. Förslaget i litt. a) bör antagas, för att man derigenom måtte få en utgångspunkt för omorganisationen af landtförsvaret. Allmänna värnepligten vore icke allenast teoretiskt vigtig, utan ock af stor vigt i praktiken, ty den ställer i ledet äfven den mera intelligenta delen af nationen, och nu, då icke längre den råa massan hjeiper, är detta af synnerlig vigt. Den är äfven derföre nödig, emedan der. genom folket i sin helhet tvingas att förvärfva sig öfning i vapnens bruk. Att undantag måste medgifvas vid särskilda ömmande omständigheter är naturligt, men någon friköpning bör ej tillåtas. Man har förespeglat, att denna rätt, om den medgåfves, icke skulle komma att mycket begagnas, men, med stöd af huru det nu går till, trodde talaren motsatsen. Icke heller kunde man begränsa den genom att bestämma lösesumman alltför hög, tr då skulle denna rätt blifva ett prerogativ för den rike. Om någonsin jemnlikhet bör komma i fråga, så är det väl i skyl digheten att deltaga i landets försvar. Dessutom om man skulle ställa en man i sitt ställe, hvarifrån skulle den tagas, då ju alla ifrån 20 till 50 år skola blifva skyldiga att göra tjenst för sin egen räkning. Allmänna värnepligtens införande skulle föröfrigt hos oss inverka mindre störande än hos andra folk. Vi behöfva nemligen icke befara att vi skola komma att deltaga i något krig på kontinenten, och blir det fråga om landets försvar, så böra vi väl alla vara beredda att dertill bidraga, och då vore det rätt godt att ha under beväringstiden lärt sig vapnens bruk. Yrkade bifall. Hr Er. Ersson från Gefleborgs län. Det är icke underligt att de som hittills icke behöft bidraga till landets försvar och icke kännt hvilken tung börda hvilar på rustoch rotehållen, äro så benägna att lemna sitt bifall till ett förslag, nNvarisenom denna börda skulle ännu mera ökas, men den su.z sielf vet hvar skon klämmer och har att tala för t.zcende andra som äfven tyngas af bördan, må det vara tiigtet att hysa ep an nan åsigt. Det är visserligen sanut, att landet uttalat sig för införandet af allmän vauaepligt, men detta har skett cndast under förntsättning att indelningsverket skulle afskaffas. Fann der underligt att de, som talat så vackert, icke vilja sjelfva dela bördan och medgifva någon lättnad i indelningsverket. Yrkade återremiss. Hr Ubr. Ehuru tal. var af samma åsigt som den sista tal., så höll han dock fäderneslandet så kärt, att han ville lemna sitt bifall till denna punkt, utan alla förbehåll. En talare har sagt att om förslaget antages kammarens fleste ledamöter skulle blitva beväringspojkar. Nå än sen, vore landet sämre betjent med det? Tal. vore visserligen ur beväringsåldern äfven efter den nya räkningen, men vore inte rädd att ändå gå med, om det gäller (bifallsrop). Man har äfven velat bibehålla friköpningen; tal. fann den högst förhatlig. Biföll punkten. Ar Matts Pehrsson talade för återremiss. Hr Carl Ifvarsson erkände rigtigheten af den princip som utskottet i denna punkt uttalat, men ville icke medgifva dess antagande, innan man fått se-hvilka jemkningar medgifvas i indelningsverket. Hr Staaff instämde med hr Hedengren och hr vice talmannen påpekade dessutom att likasom nu åtskilliga talare ville undanskjuta denna fråga, tilldess frågan om indelningsverket blifvit afgjord, kunde andra med lika mycket skäl när frågan om indelningsverket förekommer undanskjuta den, tilldess man fått se om de som nu tyngas af indelningsverket vilja åtaga sig allmän värnepligt. I samma syfte som hr Sven Nilsson uttalade sig vidare hrr öns Pährson, Rosenberg, Ola Larsson och Åke Andersson. Hr Hedlund protesterade emotden tillvitelsen, att de som uppgjort detta förslag icke halt någon tanke för den börda som nu hvilar på rustoch rotehållare. Efter votering återremitterades punkten med 83 röster mot 60, som ville bifalla den. —iA