Aftonbladet – 26 april 1867, sida 3

Rättegångsoci Polissaker. Konkurs. Öfverstlöjtnanten I. F. von He land har på borgenärers yrkande blifvit försatt : konkurs af härvarande rådhusrätt. — Farligt okynne. Då sistlidne påskdag loko. motivet, som hitfört blandade tåget, återvände till Liljeholmen och passerade under bron öfver Timmermansgatan, kastades emot detsamma af några på bron varande pojkar flere stenar, af hvilka tvänne, stora som knytnäfvar, voro nära att träffa lokomotivet och, om så varit händelsen, kunnat åstadkomma mycken skada. Pojkarne hade, oaktadt de blifvit varnade för följderna, fortsatt med sitt okynne och för hvarje kastad sten hurrat samt ej upphört dermed eller tagit till flykten, förrän banvaktarep kom. Denne lyckades dock fasttaga en af de okynniga, nemligen korgmakarelärlingen Carl Johan Petersson, boende uti huset n:r 28 vid nämnda gata; och erkände P. i dag vid polisförhöret att han ka stat en af stenarne, försäkrande under tårar at! sådant skett endast af oförstånd eller att har hvarken insett faran af sitt handlingssätt eller afvetat det dryga ansvaret derför. Förlokomotivförarens och eldarens inkallande och hörande uppsköts målet till måndagen, Gäldenär, tilltalad för bedrägeri i stor skola. Vi meddela i dag fortsättning på vår redogö relse för det vid Svartlösa häradsrätt anhängig. gjorda mål mellan allmänna åklagaren, t. f. kro nofogden P. A. Mellin, samt åtskilliga borgenä rer 1 f. d. landtbrukaren F. J. Nordgrens kon: kurs å ena sidan :amt gäldenären och hans son Frans Nordgren å den andra. Vid urtima ting den 10 Januari tillstädeskom allmänna åklagaren och kärandenas ombud, hof: rättsnotarien Wilhelm Selander, samt å svarande. sidan Frans Nordgren och den äldre Nordgrens ombud, notarien Per Abraham Synnerberg, hvil ken nu, liksom vid förra rättegångstillfället, in lemnade ett af doktor M. Berlin utfärdadt läkar betyg, innehållande att Nordgren befunne sig den sinnesförfattning, att han icke kunde inställ: sig vid tinget för svaromåls afgifvande. Notarien Synnerberg förmälde i afseende på det, i ett föregående referat omnämnda gåfvo brefvet, som F. J. Nordgren och hans hustru gjort till sina barns förmån och till exekutor fö hvilket makarne Nordgren utsett possessionater E. Cederstrand på Riksten, att af dei gåfvobref. vet uppräknade värdepapper inga andra vid gåf vobrefvets uppgörände skulle innehafts af F. J Nordgren än aktierna i Marstrands badinrätt ning, hvadan ifrågavarande värdepapper icke kunnat till hr Cederstrand ötverlemnas eller gåf. van gå i fullbordaa, samt att följaktligen det a! hr Cederstrand å gåfvobrefvet tecknade recepisse antingen blifvit oriktigt afskrifvet eller ock på god tro tecknadt, innan hr Cederstrand fått emot. taga de i gåfvobrefvet omförmälda värdepapper. Kärande-ombudet anhöll om förnyadt vittnesförhör med frih. Göran Åkerhjelm, hvilken i sitt förut afgifna vittnesmål gjorde ett par rättelse samt följande tillägg: att vittnet jemte sin bro der i Mars månad 1866 af F. J. Nordgren varit bjudet på frukost å en källare i hufvudstwaden, dervid af F. J. Nordgrens tal otvetydigt fram. gått, att såväl det ifrågavarande gåfvobrefvet som det emellan F. J. Nordgren och sonen Frans Nordgren afslutade arrendekontrakt om Nohlinge endast varit upprättade för skens skull och i än. damål att undandraga F. J. Nordgrens borgenä: rer deras fordringar; att notarien Synnerberg, som vil ifrågavarande tillfälle blifvit af F. 5 Nordgren presenterad såsom dennes juridiska bi träde visat sig ega den noggranna kännedom om sin hufvudmans ifrågavarande affärer; att vittnet fattat den öfvertygelsen, att Synnerberg upprättat såväl gåfvobrefvet som arrendekontraktet. Vittnet hade vid flere tillfällen efteråt likaledes hört F. J. Nordgren upprepa, att gåfvobrefvet och arrendekontraktet endast varit låtsade och upp gjorda för att undandraga Nordgrens borgenärer deras rätt. Vidare hördes vid detta ting förenämnda vittnes broder, frih. Fritz Åkerhjelm, hvilken berättade: att han i April 1865 upprest till Nohlinge, emedan F. J. Nordgren önskat, att han skulle öfvertaga arrendet af egendomen; att detta ej blifvit af, emedan Nordgren kort förut utarrenderat egendomen till sin son, såsom orsak hvartill F. J Nordgren för vittnet uppgifvit, att han fraktade blifva försatt i konkurs och såmedelst ville rädda egendomen undan sina borgenärer; att F. J. Nordgren vid samma tillfälle visat vittnet ett gåfvobref, likalydande med den afskrift,