Aftonbladet – 26 april 1867, sida 3

digad undersökning i afseende på lämpligast sträckningen af nordvestra stambanan, har mai uti åtskilliga tidningsartiklar erfarit ett ogilland af denna åtgärd, hvarföre också framhållits önsk ningar och varningar, att ej detta beslut, unde fortsatt behandling af riksdagen, måtte få öfver gå till ett dess gemensamma beslut, hvilket di kunde anses som ett nytt vådligt prejudikat vittnande om mindre konseqvens hos den ny representationen än hos den gamla. Hvad denna anmärkning beträffar, torde i för bigäende kunna nämnas, att väl ej dylika preju dikater helt och hållet saknas, såsom t. ex fordna ständers behandling af frågan om Stock holms befästande m. fl. dylika fall, och föröfrig är härigenom alldeles ej ifrågasatt, att på ska ligt sätt ändra föregående ständers beslut i af seende på nordvestra stambanan. Första kam marens beslut afser nemligen icke fördröjande a banans färdigblifvande, utan endast att, i fullkom lig öfverensstämmelse med 1863 års riksdags beslut en fullständig undersökning måtte föregå definitiv: afgörandet, huru banan fördelaktigast bör utläg Be mellan Kristinehamn och trakten Frykerud en förut skedda undersökningen har nemliger alltför mycket tagit ledning af de från de olik: intresserade partierna yttrade meningarne. Så lunda har man nemligen icke tänkt sig annar riktning af banan, än endera af dem, som dess intressen utvisat, och, hvad som är värre, mar har icke uppgjort någon sjelfständig och kompa rativ beräkning af de båda sträckningarnes eko. nomiska och trafikförhållanden, utan antagit der så, som de af de skiljaktiga partierna framhål lits. Banans utläggande på sätt, att den utar skada för den internationella samfärdseln mest möjligen gagnar Wermland och sålunda Sverge, är dock af så stor vigt, att de nyssnämnda för hållandena ej kunna tillräckligt noga granskas. Wermlands kultur-utveckling, särdeles hvad dess jernindustri angår, är högst egen, den är af ganska färskt datum och har likväl kommit så långt, att nära en fjerdedel af Sverges jernpro: duktion beredes i Wermland, den verkar således mäktigt till ökande af Sverges export och natio. nalförmögenhet. Men, än vidare, man har påstått att jerntillverkningen har skaffat och bör skaffa de kapitaler, med hvilkas hjelp provinsens uppodling försiggår. Man säger att så är förhållandet med provinsens vida större del, bebodd af mer än hälften af länets population, hvilken inalles uppgår till 250,000 menniskor. Huruvida nu denna jordens uppodling, civilisation och befolkningens tillväxt skola raskare fortgå och komma till afsevärd utveckling, står således i nära samband med de industrigrenar, som i orten bedrifvas med jerntillverkningen och trävarurörelsen. Dessa ropa nu högt på bättre kommunikationer, och lofva att, om dylika genom stambanan eller på annat sätt vinnas, skall norra Wermland kunna utvecklas till något helt annat än hvad det nu är, och derefter såsom en konsumtionsort afstor betydenhet kunna lemna Carlstad större fördelar än som det nu genom stambanans yrkade nordliga läge anses beröfva denna stad. Månne nu någon sanning ligger i dessa åsigter? För att afgöra frågan bör man vara väl initierad i förhållandena och fri från partiskhet, den må nu vara ofrivillig eller medveten. Det duger således icke att sä, som vid föregående s. k. undersökning, taga besked af partierna, utan tycks det alldeles nödvändigt att undersök ningsmän utses af K. M:t och förses med nödig instruktion. Dermed bör hvardera sidan låta ig nöja. Norra partiet finge hvad det begär och blefve sedan tystadt, södra eller Carlstadspartiet, som aldrig ifrågasatt annat, än hvad som öfverensstämmer med det allmännas fördel, riskerar ju ej heller något på en sådan undersökning, då det är säkert, att undersökningen skall fälla domen till dess fördel. Helt nyligen hafva förhållanden tillkommit, som på ett ingripande sätt tala för att nu företaga en grundligare undersökning, än den som förut egt rum. Sedan nemligen Jernbanans sträckning mellan Kristinehamn och Carlstad blifvit utstakad i närheten af sjön Venern, ha denna bygds invånare ingått med underd. ansökan, att få läget af hanan förändradt, ungefär till hvad förut varit föreslaget och hvarigenom banan skulle fördyras och dess längd komma att närma sig till den nordligare sträckningens öfver Norum. Jernvägsingeniörerna, som i anseende till årstiden ännu ej kunnat börja arbeta, äro således för obestämd tid ännu upptagna af undersökningar rörande dessa alternativa sträckningar af banan, så att det är ej tänkbart, att någon afse värd uppoffring behöfde uppstå deraf, att arbetet för innevarande år inställes på sträckan mellan Kristinehamn eller rättare sagdt Gustafsvik och Carlstad och i stället anlades mellan Arvika och Frykerud, hvarest finnes mycket mer än tillräckligt utrymme, att använda såväl de 2 millioner rdr riksdagen nu anslagi: för nästa år, såsom ock det belopp, som för innevarande år finnes att använda. Att någon tidsförlust för hela stambanans slutliga färdigblifvande härigenom alldeles e) behöfver uppstå, derom är man redan förvissad genom jernvägsbyggnadsstyrelsens officiella yttrande.