Aftonbladet – 26 april 1867, sida 3

som vittnets broder tagit och som blifvit hos rätten företedd; att vid ett af vittnet och vittnets broder i Augusti samma år gjordt besök å Nohlinge F. J. Nordgren i bådas närvaro omtalat, att både arrendekontraktet och gåfvobrefvet voro låtsade och upprättade, för att rädda egendomen undan borgenärerna; att vid ett besö å Nohlinge, som vittnet gjort i Februari månad 1866, F. J. Nordgren yttrat misstroende emot sin familj, hvarföre han erbjudit vittnet att öfvertaga arrendet af egendomen samt, då vittnet invändt att detta icke läte si; göra, enär egendomen förut vore utarrendera till sonen Frans, yttrat, att han icke vore så dum?, utan att blott ett exemplar af arrendekontraktet blifvit upprättadt, hvilket F. J. Nordgren innehaft och förevisat vittnet; att antingen vid samma eller något tillfälle derefter F. J. Nordgren för vittnet omtalat, att han annullerat gåfvobrefvet, men ställt så till, att hvarken hans familj eller borgenärerna skulle åtkomma hans värdepapper, förmälande vittnet slutligen, angående den frukost, hvartill vittnet jemte vittnets broder i Mars månad 1866 varit inbjudet af Nordgren, att af det vid tillfället förda samtalet tydligen framgått, att både gåfvobrefvet och arrendekontraktet blifvit af F. J. Nordgren upprättade blott för szens skull. Vittnet hade, lik het med sin broder, i följd af den noggranna kännedom notarien Synnerberg under samtalet visat sig ega om F. J. Nordgrens affärer, fattat den öfvertygelsen, att Synnerberg varit den som uppsatt nämnda dokumenter. — Notarien Synnerberg bestred, att han haft något ait skaffa med dessa dokumenters uppgörande. För vidare bevisnings förebringande och på det att Nordgrens sinnesbeskaffenhet under tiden skulle kunna af vederbörande provincialläkare undersökas, uppsköts målet till nytt urtima ting den 9 Februari; men äfven då uteblef Nordgren, och läkarebetyg, utfärdadt af doktor Berlin, företeddes. Kärandeombudet upplyste med anledning häraf, att han kort före tinget sett Nordgren frisk och sund sitta på en källare i hufvudstaden samt dricka sitt glas med en bekant, hvilket notarien Synnerberg påstod höra till den diet Nordgrens läkare föreskrifvit honom. I likhet med kärandeombudet förklarade allmänna åklagaren sig anse, att det icke var någon fara med Nordgrens sinnestillständ, och domstolens ordförande anmärkte sjelf, att han vid det första ransakningstillfället, då Nordgren iakttagit inställelse, funnit honom lugn och redig, hvilket föranledde notarien Synnerberg att upprepa hvad han flere gånger förut under rättegången anfört, eller att Nordgren i allmänhet talade redigt och förhölle sig lugn, då han fick vara i ro, men deremot blefve oredig och förvirrad, då han på något sätt stördes. Hvad hans hufvulman för öfrigt yttrat till de afhörda vittnena, förmenade notarien Synnerberg endast vara löst prat, utan all betydelse. Vid detta ransakningstillfälle upplystes vidare, att F. J. Nordgren, hvilken än vistas i hufvudstaden, än på Nohlinge hos sin son, och som lefver skild från sin öfriga familj, vore svår att anträffa, så att kärandena dagen före tinget, eller den 8 Februari, måst anlita polisens medverkan för att få reda på hans bostad i Stockholm. Provincialläkaren doktor Rydberg håde, på anmodan af kärandena, nämnda dag på af: tonen, sedan man fått reda på Nordgrens bostad, besökt denne, och inlemnades från provincialläkaren nu ett betyg af hufvudsakligt innehåll, att provincialläkaren på grund af detta enda besök icke tilltrodde sig att kunna afgifva något omdöme angående Nordgrens sinnestillstånd. Målet uppsköts till det den 7 påföljande Mars inträffande ordinarie tinget. Då det nu påropades, inställde sig notarien Synnerberg och företedde nytt sjukbetyg för sin hufvudman, utfärdadt af annan läkare och så lydande: ?Hr F. J. Nordgren, hvilken lider af gastrisk feber, är till följd deraf oförmögen att lemna sin bostad, hvilket på aflagd embetsed intygas. Stockholm den 6 Mars 1867. F. Sandelin. Med. d:r.? Kärandenas ombud, hofrättsnotarien Selander, bestred allt afseende å nämnda betyg, då F. J. Nordgren, enligt häradsrättens föreskrift, varit öfverlemnad till behandling af vederbörande provincialläkare, doktor Rydberg, hvilken det ensamt tillkommit att yttra sig öfver Nordgrens helsotillstånd, och inlemnade från denne en handling, som upplästes. Deri förmäles till en början, att doktor Rydberg, sedan han tagit kännedom om protokollerna i målet, den 12 Februari besökt F. J. Nordgren i huset n:r 10 Lilla Nygatan, der han då bodde. Doktor Rydberg hade nu lemnat Nordgren sin adress och erhållit dennes löfte, att han på uppgifna dagar skulle besöka doktorn. Anande emellertid, att detta löfte icke skulle hållas af Nordgren, hvilket också ganska riktigt inträflade, hade doktorn uppehållit sig ganska länge hos honom. Handlingen innehåller derefter en noggrann beskrifning öfver Nordgrens förhållande vid tillfället och säges deri, bland annat, att Nordgren talar redigt och har godt minne. Vidare omnämner doktor Rydberg, att han den 20 och 22 Februari samt sednast den 5 Mars, 2 dagar före tinget, sökt Nordgren utan att träffa honom. N Doktorns attest om Nordgrens sinnesbeskaffenhet lyder sålunda: Ofvanstående undersökning gör det ej otroligt, att landtbrukaren F. J. Nordgren lider af hypokondri, men dock ej af någon sinnesrubbning som hindrar honom från svaromåls afgifvande vid tingsrätt etc. Notarien Synnerberg bestred afeeende å doktor Rydbergs betyg, insinuerande, såsom orden lyda i protokollet, att herr doktor Rydberg mera uppträdt såsom kärandenas spion hos F. J. Nordgrens familj än såsom opartisk läkare. (SIntet följer.)