Aftonbladet – 25 april 1867, sida 3

Par VN Hr Has:-elrot ville endast yrka återremiss, em dan tal. gillade alla utskottets förslager uto ns hvad denna punkt angick. ns Grefve Henning Hamilton framställde slutlig oflett förslag, att kammaren med afslag å utskc arltets hemställan ville hos K. M:t anhålla, att he nmåtte låta utreda och vid ett blifvande försl ke I till armens organisation taga i öfvervägande o ta I och i hvad mån någon lättnad må beredas rus och rotehållarne såsom ersättning för den u er sträckning af allmänna värnepligten, som fi al ordnande af försvarsverket kan finnas mnödi bI Hörom förenade sig utom en del af förut nämn sa I talare äfven friherrarne Bildt och Hugo Hi hb I milton. j För bifall till utskottets framställning talad gåhrr C. Ekman, Klint, Nisser och Stjernblac ål Hr Storckenfelt framställde ett särskildt fö er I slag, som dock ick vann något understöd. 2-1 Slutligen begärdes votering, hvarvid grefv a I Hamiltons förslag godkändes med 4 röster mot! ;Med anledning utaf detta beslut afslogos punh terna 4—7, med åtskilliga närmare bestämmelse nli afseende å tjenstetid, nummerstyrka m. m t I hvaremot 8:de punkten, om ordnande af infar n I teriets stamregementen, så att de kunna utvic gas till fyra och stamkårerna till två bataljone: el bifölls på yrkande af grefve af Ugglas. Andra kammaren. Kammaren fortsatte under detta geammanträd behandlingen af det s8. k. försvarsutskottets be s) tänkande och genomgick 3:dje och 4:de punk terna. Diskussionen om den första af dem upp , tog nästan hela tiden. Då emellertid en mäng t talare upprepade ungefär enahanda argumente , inskränka vi oss att redogöra för de vigtigaste sj anmärkningar som gjordes emot och försvare för utskottets förslag. Utskottets förslag i 3:djc dT punkten var så lydande: ) Att ordinarie och extra ordinarie roteringer . och rustningen, för, såväl landsom sjöförsvaret. ;i sin närvarande form skall upphöra, för att ord: I nas efter följande grunder: a) grunden för manskapets antal bör vara folk. mängden ; b) grunden för manskapets underhåll bör vara bevillningen; ec) lönen bestämmes efter förhållandet i de olika orterna och beräknas i spanmål, som efter årets markegåpg utbetalas af staten i pen: ningar; d) särskild bostad, jemte koltäppa, bekostas af kommunerna (socknarne); e) legan betalas af staten och bestämmes till beloppet efter förhållandet i de olika orterna, men kan periodvis ändras; f) anskaffningen af manskap sker i allmänhet genom regementschefens försorg. som vid antagningen alltid har vitsord; kan han ej skaffa manskap i tillräckligt antal för den af staten bestämda legan, tillkommer detta åliggande kommunen, som då betalar det utöiver legan erforderliga tillskottet; kommandes likväl denna kommunerna undantagsvis åliggande rekryteringsskyldighet att upphöra under krig samt återinträda först 3 månader efter krigets slut; 9) för befrielsen från den jorden åliggande bör dan af manskapets anskaffning och aflöning erlägga rotarne och rusthållen en rättvis och billig aflösning; h) derutöfver erlägga rusthållen i de orter, der rustningsräntorna utgå efter kronovärdi eller eljest icke motsvara rustningsbesväret, ytterligare ett tillskott till aflösningen; i) alla ordinarie och augments m. fl. räntor, som äro anslagna till rustningens uppehållande, skola ingå till statsverket; k) Staten öfvertager anskaffning och underhåll af valleriets hästar, äfvensom af såväl dessas, som manskapets mundering och utredning. 8. De talare som yttrade sig mera vidlyftigt emot detta förslag voro frih. Liljenerasts, hrr John Ericsson, Rosenberg, Kinmanssor och Björck. samt föröfrigt hrr P. Anderson, Jöns Fälhrssan, Ahlgren, Orre, OM Nilsson från Westerbottens län, Jonas J sson, C. Bengtsson, P. Peitersson, Per Nileson från Kristianstads län, Åke Audersson, O. B. Olsson, Hörnfeldt, Medin, Erik Ersson, Aug. Aadersson, Liss Olof Larsson och UC. A. Larsson. De fleste af desse talare yttrade sig dock icke mot förslaget i sin helhet utan funno de vanligtvis en eller annan punkt den de gillade, men yrkade återremiss på de öfriga. Den ende som uttalade en önskan om indelningsverkets bibehållande sådant det nu är, var hr Ablgren, ehuruväl man med hr Hedlund ganska väl kunde höra, att detta var mångas innersta tanke, oaktadt de sedan många år starka ropen på den tunga indelningsverket medför för den roterade och berustade jorden. Till utskottets försvar talade hrr Sven Nilssen, Hedluad, v. telmannen och v. Troil. Hr Hedengren framstä!lde ett bemedlingsförslag, att punkten skulle afslås men en skr:fvelse afsändas till K. M:t för att få frågan utredd. Emot momenterna a) och b) anfördes att de voro affattade i allt för sväfvande ordalag, så att man icke visste, efter hvilken artikel i bevillningsförordningen dessa medel skulle beräknas. Derpå svarades, att utskottet icke suttit såsom ett bevillningsutskott och ingenting annat kunnat bestämma än att medlen skulle tagas af den bevillning som ingår till staten, samt att det väl måtte vara riktigt att grunden för soldaternas antal skulle vara folkmängden, så att om en kommun med 4000 invånare skulle underhålla 20 soldater, så borde en med 2000 invånare blott underhålla 10. — Emot punkten d) anfördes hufvudsakligen, att uppförande af bostäder skulle för städerria bli en högst betungande utgift, (för Stockholm skulle uppföras 900 bostäder) hvarjemte de omöjligen skulle kunna anskaffa kåltäppor: att kostnaden för hela landet af bostäders anskaffning komme att utgöra 13 millioner och för deras årliga underhåll 1,300,000 rdr; att soldaten skulle komma i en helt annan ställning, om han finge bostad, emedan han derigenom skulle på sätt och vis bli tvungen att gifta sig, hvadan också hans lefnadskostnad skulle bli dyrare; att han efter sin tjestetids slut, således efter 10 å 15 års tjenstgöring, ofta skulle med sin familj komma att ligga kommunens fat. tigvård till last; att, då K. M:t skulle få rätt att förflytta soldater orter emellan, sådana kommuner som finge många soldater inom sina gränser skulle kunna bli oskäligt betungade; att detta förslag skulle göra kommunerna skattskyldiga direkt till staten, hvilket vore en fullkomlig nyhet hos oss och stridande mot kommunernas utveckling och uppgift att sköta. de angelägenheter hvaraf de hafva direkt gagn. — Derpå svarades att städerna naturligtvis icke skulle behöfva anskaffa kåltäppor; att det vore nödvändigt att soldaten finge sin egen bostad på det han måtte kunna vara en man för sig och ej behöfva gå i annans tjenst; att kostnaden visserligen skulle bli stor, men att det vore lättare för kommunerna än för staten att öfverenskomma med rotehållarne om soldaternas nuvarande bostäders försäljande mrt drägliga priser; att legan bör kunna bli mindre derigenom att soldaten äfven får bostad och tillfälle att bygga eget bo, hvilket är så kärt för svenske män. Vid mom. g) anmärktes svårigheten att veta hvad som är rättvist och billigt, då utskottet icke uttalat någon åsigt derom, samt huruvida de uppoffringar jordens innehafvare göra för beväringen skola tagas med i beräkning eller ej; att aflösningen skulle betydligt försvåra indelningsverkets upphälvande; att ett maximum för det belopp, hvarmed aflösningen skulle erläggas, borde ha blifvit bestämdt; att någon lättnad för jordbrukarne icke ; omme att af det nya förslaget vinnas, då de, utom skyldighet att deltaga i landets försvar till 50 års ålder, äfven skulle åläggas att betala aflösning för att befrias från indelningsverkets börda; att det icke vore billigt att först friköpa sig från undcrhållet af en soldat, för att straxt derpå åläggas att underhålla en annan, isynnerhet då äfven beväringens öfningstid blifvit fördubblad; att frågan om aflösningen alltför nära rörde rustoch rotehållare, för att riksdagen skulle kunna besluta utan deras föregående hörande i frågan; att om indelningsverket innebure en orättvisa, det ej vore