Aftonbladet – 24 april 1867, sida 3

remiss 1 den utt hr Bovins motion anglina sytt ning. Andra kammaren. Diskussionen om åtgärder för bildande af småskollärare. Hr Meijerberg hade föreslagit en ombildning af folkskollärare-seminarierna i det syfte,att blifvande lärare eller lärarinnor i småskolorna kunde vid nämnda seminarier erhålla den för deras kall nödiga utbildningen. Med afslag härå har utskottet tillstyrkt, att landstingen genom K. M:t borde göras uppmärksamma på nödvän digheten att bereda tillfälle till bildande af li rare och lärarinnor för småskolor, samt föreslait ett anslag af 20,000 rår för detta ändamål. eremot har utskottet tillstyrkt bifall till motionärens förslag att tillfälle måtte beredas de qvinliga eleverna vid seminarierna att erhålla undervisning i sådana enklare handarbeten, som tillhöra qvinnan. Båda dessa förslag afslogos likväl af kammaren efter en vidlyftig diskussion, om hvilken vi här nedan söka lemna en föreställning. Hr Meijerberg: Om det är en sanning, att goda lärare äro ett oundgängligt vilkor för en skolas välbefinnande, så begick man straxt i början, då våra folkskolor upprättades, det felet, att icke sörja för, att de många skolorna blefvo försedda med dugliga lärare. — Visserligen upprättade man genast seminarier, men dessa sattes på svältkur. Att skolorna likväl gestaltade sig vida bättre, än man med sådana anordningar kunnat vänta, derför har man att tacka många seminariiföreståndare och lärare som med stora anlag och stor möda framförde sina skolor till en ganska hög ståndpunkt. Samma fel upprepades emellertid, då man beslöt bildandet af småskolor utan att egna någon uppmärksamhet åt lärarnes bildning. Man har invändt, att denna omsorg icke tillkommer staten. Men om det är statens uppgift att sörja för folkbildningen, så är det ock dess uppgift att sörja för lärarebildningen. Vill man icke detta, så vore det bättre att borttaga dem vi ha, ty det är bättre att hafva inga skolor än dåliga skolor. Man säger att lärarnes löner äro så små. Detta må väl vara sannt, men på många ställen uppoffrar folket för skolan kanske mera än det har råd till. Problemet kunde lösas på det sätt, att småskolorna blefve de nedersta klasserna af folkskolorna, emedan man då kunde förse dem visserligen med färre, men skickligare och bättre aflönade lärare. Tal. beklagade,-att man äfven vid seminariernas ombildning ej gjort nägot för att erhålla lärare eller lärarinnor vid småskolorna. Föröfrigt ansåg tal. det hvarken vara principielt rigtigt eller praktiskt utförbart att göra denna angelägenhet uteslutande till en kommunal, en åsigt som äfven tycktes gillas af regeringen, då hon nyligen vidtagit en åtgärd, hvari genom vid Stockholms lärarinneseminarimm lä rarinnor för småskolorna kunna vinna utbildning för sitt kall. Sådana läroanstalter borde emellertid finnas äfven på andra orter i riket, der seminarier saknas. Vid seminarierna hade de mellertid den fördelen, att de elever som hade större anlag kunde fortsätta i det egentliga seminariet Tal.förordade hr Bergmans reservation. Frih. Fock beklagade, att motionen icke fått den utredning den förtjenat och ansåg föröfrigt utskottet i sina förslager hafva famlat mellan det gamla och det nya systemet, och i bemödandet att tillgodose bådas fordringar kommit till ett resultat, med hvilket tal. icke kunde vara nöjd. Men han var icke heller nöjd med herr Bergmans reservation utan yrkade på bifall till grefve Ehrensvärds. Hr Bergman ansåg det vara oartigt att till landstingen aflåta en sådan skrifvelse som den föreslagna, då flera af dem redan på ett praktiskt sätt visat, att de behjerta den förevarande frågan. Förslaget om en lägre klass vid seminarierna, för bildande af smäskollärare är redan pröfvadt och godkändt af många myndigheter samt af K. M:t antaget och tillämpadt vi Stockholms seminarium. Vore det då icke skäl att utsträcka den till alla seminarier. En stor förmån vore, att den unge eleven kunde få sin undervisning vid seminariet, der tillfälle till praktisk undervisning kunde vinnas i seminariets normalskola, emedan man derigenom finge en stadgad un. dervisningsplan försmåskolorna, och lärarne någon praktisk öfning. Föröfrigt trodde tal. det vara statens ovilkorliga pligt att förse alla skolor med skickliga lärare, och småskolorna vore på sitt sätt lika vigtiga som den egentliga folkskolan och elementarskolan. Emot en föregående talare anmärktes, att grefve Ehrensvärds reservation afsåg en annan punkt. Hr Otterströmw hade från sin ungdom hyst en dröm om fol!skolan utveckling, men han hade icke kunnat hoppas att få se denna dröm så mycket förverkligad som nu var händelsen. Den första tidpunkt då denna dröm började antaga form, var år 1842 med den första folkskolstadgan. Tal. var tacksam mot försynen, regeringen och representationen för den ståndpunkt hvartill vi hunnit, ehuru vi visst icke ännu vore vid målet. År 1822 ville man bygga på den gamla grun. den för folkundervisningen, hemmet. Men det gick så, att då en församling påkostat sin skola ett Par hundra riksdaler, så trodde man sig icke ehöfva någon hemundervisning, utan lastade på skolan alla a-b-ce-darierna, hvilka naturligtvis föl denna blefvo ett stort hinder. På många ställer påfann man att bilda småskolor. Länge va man dock icke nöjd med att dessa voro er kommunens utan var särdeles angelägen att äf ven de skulle bli en statens angelägenhet. Föi sin del hade tal. alltid trott och trodde det ännu att dessa småskolor växa staten öfver hufvudet Den förevarande motionen var sådan, att mar I med skäl kunde fråga hvad den ville. Hufvud I syftet dermed synes likväl vara afskaffandet a 11865 års reglemente för folkskollärareseminari erna. Talaren lemnade en utförlig historisk re dogörelse för dessa seminariers uppkomst och ut I veckling och fästade sig särskildt vid 1862 år reglemente, emedan detta enligt talarens öfver tygelse allt för mycket förbisåg lärarnes bildning . denna bildning, som likväl är så nödvändig on