Aftonbladet – 24 april 1867, sida 2

Denna olägenhet föreställer sig utskottet kunna fhjelpas derigenom, att både officerare och unerofficerare efter en viss tids, t. ex. 10 års, tienstöring skulle hos K. M:t få göra ansökan om att fverflyttas på hvad man i England kallar half old, hvilken dock ej borde öfverskrida den för raden bestämda pensionen, mot befrielse från Il annan tjenstgöring i fredstid, än mötena samt å K. M:t eljest funne omtanken för rikets särerhet det påfordia. Något missbruk af denna ittighet, hvarigenom möjligtvis antalet halfoldsofficerare eller underofficerare skulle blifva ör stort, borde så mycket mindre komma i fråga, om det ju alltid stode K. M:t fritt att bevilja enna ansökan eller ej. Snarare skulle man kunna örmoda, det mången underläte att begagna sig f nämnda rättighet, om härigenom all möjliget till befordran eller att återkomma på full stat tskures, eller rättigheten till en den mindre tjenstöringen motsvarande pension förverkades. Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, år utskottet tillstyrka: 13:0 a) att på stat anställde officerare och underofficerare må, efter minst 10 års tjenstgöring och derom gjord ansökan, kunna af K. M:t öfverflyttas på s. k half sold, som dock icke bör öfverstiga den för graden bestämda pension, mot befrielse från all annan tjenstgöring i fredstid, än de årliga befäls-, regementsoch beväringsmötena, samt då K. M:t finner omtanken för rikets säkerhet det påfordra ; b) att på half sold ställd officer bibehåller sin tur och befordringsrätt vid regementet, beroende det på K. M:ts nådiga pröfning, om han sedermera, efter derom gjord anhållan, åter må kunna på full stat förflyttas; samt ec) att K. M:t täckes föreslå de vilkor, under hvilka sådant befäl måtte berättigas till pensions erhållande af allmänna medel. Emellertid torde armåns stora behof af ökadt befäl blott i mindre grad kunna fyllas genom ofvan föreslagna medel. Någon mera genomgripande åtgärd måste följaktligen vidtagas, som kan inge grundad förhoppning på en sådan tillgång på befälsämnen, att densamma icke gerna kan utsina. Och en dylik tillgång synes allenast kunna beredas ur samma källa, hvarifrån armen . allmänhet förstärkes, nemligen bland de värnepligtige. Klokheten synes äfven bjuda att man, på samma gång de bildade folkklasserna genom värnepligtens allmänhet hindras undandraga sig krigstjensten, för dem öppnar en utväg att fullgöra densamma på ett sätt, som är öfverensstämmande med deras samhällsställning och tillåter fäderneslandet att af deras kunskaper och intelligens draga den största möjliga nyttan. Denna utväg är, att för dem bereda tillfälle till förvärfvande af sådan praktisk och teoretisk militärbildning, som erfordras för de lägre befälsgraderna. Härigenom skapas äfven en tillgång till befäl för landtstormen, hvarförutan densamma trohgtvis aldrig skall kunna erhålla den fasthet, som för dess verksamhet är behöflig. Utskottet har föreställt sig utbildningen af detta beväringseller reservbefäl kunna ske på följande sätt. Den, som önskade såsom befäl fullgöra större eller mindre del af sin beväringspligt, skulle, helst före bevärmgsålderns inträdande, derom göra anmälan hos vederbörande regementschef; vid denna anmälan skulle bifogas betyg å det mått af allmän skolbildning, som K. M:t för olika befälsgrader funne godt att stadga. Sålunda antagen sökande borde derefter, för att blifva befordrad till reservofficer eller reservunderofficer, genomgå de praktiska öfningar och teoretiska kurser, som K. M:t, med hänseende till de ringare fordringar, som å dylikt befäl måste göras, funne godt att stadga. Efter vunnen befordran borde reservofficer tjenstgöra minst under trenne samt reservunderofficer minst under tvenne års möten, hvarföre han blott skulle erhålla tjenstgöringspennmingar. Dylikt reservbefäl skulle utan vidare pröfningar i fredstid kunna befordras till och med löjtnantsgraden samt i krigsreserven och landstormen till och med majorsgraden; i krigstid borde deremot all befordran vara fri. Onskade reserWofficer i fredstid vinna anställning med fast lön på stat, borde han hafva genomgått krigsskolan. På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får utskottet tillstyrka: 14:0 att en del af armåns befäl måtte utbildas bland de beväringsskyldige, somi sådan egenskap aftjena sin värnepligt, äfvensom att K. M:t täcktes i den plan till armåns organisation, som kommer att afgifvas, föreslå såväl bestämmelser om den skolbildning, hvilken borde fordras af nämnda reservbefäl, som sättet för dess militäriska utbildning. I sammanhang härmed vill utskottet äfven fästa uppmärksamheten vid vigten att ur stammens leder kunna hemta ämnen tiil såväl öfversom underbefäl. Särdeles torde korporalsgraden, hvilken står i så nära beröring med gemenskapen och hvars betydelse ökas i förhållande till mängden af beväring, som med stammen skall införlifvas, böra kunna påräkna en betydlig utvidgning genom korporalskolors inrättande vid regementen och kårer. Utskottet får derföre tillstyrka: 15:0 att sådana åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom tillfälle beredes att jemväl ur manskapets leder ega tillgång till befäl. Såsom en gifven följd af indelningsverkets aflyftande från jorden, i hvad som rörer rustningen och roteringen, torde äfven kunna anses, att alla boställen och räntor, som äro anslagna till aflöning af indelta armåns befäl och tjenstemän, skola ingå till statsverket, hvilket, i likhet med hvad för indelta stamtruppen blifvit föreslaget, äfven borde öfvertaga aflöningen af nämnda befäl och tjenstemän. Härigenom vunne desse den stora fördelen, att kunna erhålla hela sin lön kontant och på samma tider, som öfrige tjenstemän, samt icke, såsom ofta hittills, förrän långt inne på året efter det, under hvilket lönen borde utfalla. Emellertid har utskottet antagit, attindelta stamtruppens befäl fortfarande i allmänhet skulle vara bosatt inom regementets eller kompaniets stånd för att öfvervaka ordningen och upprätthålla disciplinen. Utskottet har äfven föreställt sig, att befälet, fastän de nuvarande boställena indrogos, likväl i de flesta fall sjelf utan svårighet torde kunna anskaffa bostäder. Skulle undantagsvis ett annat förhållande inträffa har utskottet förmodat, att K. M:t ej lärer underlåta att göra de framställningar, som för en sådan olägenhets afbjelpande kunde anses lämpliga. Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet tillstyrka, 16:0 att alla till aflöning af indelta armåns beEn mor, inföll grefve Warrens med ett besynnerligt leende.