Aftonbladet – 24 april 1867, sida 2

Och ni alltför öfverseende!4 Du skall söga mig hvad jag vill veta. Jag skall tvinga dig dertillt, tänkte kreolskan, i dei hon fästade sina mest magueiiska blickar på honom och visade sina be. hagligaste miner. tCHväs du, orm, svarade grefven i tankarne; det betyder föga! Jag skall nog hindra dig från att bitas!4 Båda två uppbjödo all sin förmåga att vara angenäma och artiga. ena sidan, ett skarpt småleende, färdigt till anfall som en lansspets, å den andra en köld full af värdichet, beredd till försvar, lik en sköld, beklädd med tredubbel koppar. cSåledes, återtog kreolskan, tror ni byarken på godt eller ondt, som komn:er från mig?26 Jo, förlåt, iag tror på både det ena och det andra.t Nå, det är ätminstone tydligt! Ni sade nyss till mig: Inga undflykter. Jag kan då vara till nytta för dem jag ålskar?4 Alskvärd till och med, grefvinna. Hon fortsatte: cOnytiig för de personer som jag icke älskar?4 Skadlig till och med.4 Nu nalkas vi frågans hufvudpunkt.4 Det tycker jag om.4 tNåväl, grefve, till hvilkendera af dessa båda kategorier måste jag räkna er? Ni gör mig ytterst förlägen, grefvinna.4 Huruså ?6 Det är andra gåvgen ni gör mig samma frågal... Medgif dock, under en mindre förödmjukande form.4 Ja, jag medger att egenkärleken är räddad. Den tillråder mig stt lyda er.4 cNåvält, eade hon med en ton af förhoppning i sin röst. en klokheten, grefvinna, klokheten!4 cÅh! hvad har klokheten att beställa inför en afväpnad qviona, inför en mor?...