Aftonbladet – 24 april 1867, sida 2

isken i nordöstra delen af Stilla hafvet och framför allt på de invid kusten belägna ryska jarne. Det synes ba varit med anledning af en i saken gjord framställning som ryska regeringen erbjudit sig att afträda hela omrädet till Förenta Staterna. Det innehåller soda hamnar, rika jagtmarker och indrägliga fisken. I sistnämnda afseende skall det stå New-Foundland föga efter. Endas den s;ala hafskusten är sparsamt befolkad. I det inre har ännu ingen upptäckare inträngt. I synnerhet är kuststräckan söder om 60:e breddgraden, och söder om vulkanen S:t Elias af stort värde. På intet ställe bredare än tio mil, innefattas det i öster af Hafsalperna. en förlängniog af Klippbergen. De värdefullaste besitiningarne äro här ön Sitka och Prins-Walesöarne. Alla de frivilliga kårerna i Canada ha blifvit ställda under krigslagarne. VESTINDIEN. Vi ha nu erhållit nägra värmare underrättelser om de händelser, som ledde till revolutionen på Hayti och presidenten Geffrards störtande. Den första resningen i Port au Prince synes ha egt rum natten till den 22 Februari, då det dock lyckades presidenter att med truppernas tillbjelp bli herre öfver upproret. Dagen derpå beslöt hen att vid kamrarnes sammanträde i April nedlägga sitt embete. För att undertiden gå folkets önskningar till mötes, bytte han om ministör och utfärdade en allmän amnesti för alla politiska fångar med undantag af tre. De hade dock knappt blifvit satta i frihet förrän de började agitationen på nytt och den 8 Mars planerade insurrektionsfanan i S:t Mare. Den dervarande kommendenten, general Nissage, togs af insurgenterna tillfånga, och frigafs blott på det vilkor, att han satte sig i spetsen för dem och förde dem mot Port au Prince. Presi denten Geffrard ansåg nu ej längre sin ställring hållbar, sammanka!lade senaten till den 16:e för väljande af en ny president, nedlade derpå sin makt i ministerens och senatens hänter samt inskeppade sig med sin fawilj på franska örlogsskeppet LEstaing, som förde honom till Jamaica. Efter Geffrards afdankande öfvertogs regeringen af mini strarne och senaten gemensamt. De sökte träffa fredlig öfverenskommelse med insurgenterna och skredo till val af en ny president, hvartill de utsågo general Nissage. Denne efböjde dock först valet, men förs klirede sig slutligen beredd att öfvertaga regeringsbördan, om hela Jandet enhälligt uttalade sig för honom. Då generalen öfverallt i landet åtnjuter en stor popularitet, är det mycket sannolikt aft den allmänna meningen skall enstämmigt förklara sig för honom.