Aftonbladet – 23 april 1867, sida 3

.Jafseende på sina förmåners utbekommande, utan äfven i afseende på åbyggnad, jordhäfd, hägnad, skogshygge, arbetsbiträde, sjukvård m. m.; att han under sin tjenstgöring kläI des och underhålles af staten, samt ej kan afekedas utan rurtoch rotehållares bifall annat än för ålderdom, sjuklighet eller Pandra skäliga orsaker?. I Utskottets indelte soldat skulle deremot Janskaffas af regementschefen, hvilken vid antagningen har vitsord, legan betalas efter ett visst för orten bestämdt belopp af staten, men, om för detta belopp soldat ej kan fås, betalas tillskottet af kommunen; lönen, bestämd för orten i spanmål, betalas efter markegång i penningar af staten; bostad med kältäppa anskaffas af kommunen; kläd.Jnad och underhåll under tjenstgöring såsom förr af staten; tjenstetiden 10 år, med re; kapitulation på 5 år, eller intill 35 år för ryttare. Vid jemförelsen mellan dessa tvenne soldater, indelningsverkets och utskottets, kan ljag icke finna annat, än att från militärisk sida, sedd, den sednare skulle blifva fullt ut lika duglig; att stammen skulle tillvinnas åt staten, i stället för att han nu är rustoch rotehållares egendom; samt att från indelta befälet skulle afvältras en stor börda af rotebekymmer, hvilka i stället kunde vändas till soldatomsorger. Ville man deremot se denne soldat från medborgerlig synpunkt, skulle det kunna anmärkas, att han, såsom mindre booch jordfast, ryckt utur roteförbällsndet och kortare tid tjenande, icke finge samma sjelts ändiga och nationala ställning ; att han, ifrån att vara en fast militärtorpare blefve en lösare militärisk statkarl, med mindre moralisk hållning och fordrande mera tillsyn; men det vore att hoppas, att genom omsorg vid antagning :f orisns barn, genom fortletvandet af nuvarande indelta stammens tradiFORE, gamma goda förhå landen skulle fortara. Detta allt om soldaten. Hvad hästens anskaffning och underhåll engår, har det alla möjliga militäriska fördelar om detta åliggande öfvertiogs enligt utskotitets förslag af staten. Hvarje kavulioiist skulle glädjas öfver denna verksamma åtgärd för detta vapens lyftning, hvilken åtgärd under nära 100 år varit omtalad såsom önskvärd, men om hvilken man genom verkställighetens svårighet varit utan förhoppning. Detta om häst och karl. Om det nu är sanot, att rustningens och roteringens upphörande, en gång blefven en så allvarlig riksdagsfråga som nu, säkerligen icke dör; om det är sannt, att den ständigt skell ställa sig emellan landet och armn och förhindra dennas goda organisation; om den är priset för en ordnad och fullständig infanteristartrupp med lämpligare tjenstetid, för ett ökadt artilleri, för ett förträffligt rytteri, för saknade ingeniör: trupper, för ökadt och bättre aflönadt befäl, för beväringsförfattningens fullständict er gens förlängning och landtstormens införande — så synes mig pris t vara godt, och armåss befäl gerna böra samstrida med dem, det en gång skall träda i spetsen, och som sannerligen kan gifvas oss sämre af ett framtida försvarsutskott, hvilket, icke lika klokt som det nuvarande att inom utskottet lyssna till i och utur tjenst varande officerares och upplyste dannemäns råd, i stället lyssnar till kommande snapphavar på den brutna marken. Jeg bar i det föregåen e betraktat rustnings och roterings upphörande endast från den militäriska sidan, från synpunkten af federneslandets fördel af ett bättre organiseradt och starkare försvarsväsende. Jag kommer nu till frågans politiska och stateekomomiska sida. Man har yrkat, och i våra dagar lifligare än förut, att indelningsverkets upphörande vore en politisk rättighet på grund af den försäkran i Carl XI:s 1682 utfärdade knektekontrakt, art genom den åtagna roteringen allmogen, dess barn och folk, hvilka till gårdarnes kultur och bruk samt till ersättande af manskapets afgång nödvändigt kunde behöfvas, skulle för utskrifningar och alla dervid hängande besvär, hvad namn de helst hafva kunna, nu och i tillkommande tider vara alldeles befriade4. Man har på grund af ocetia siadgande påstått, att då allmogen underkastades den 1810 införda beväringsinrättningen, så var denna en utskrifning, stridande mot knektekontrakten, och då de roterande således alltsedan olagligen burit en dubbel krigspligt, vore det, såvida de, deras barn och folk skulle fort farende vara underkastade beväringspligt, deras gifna rättighet att befrias från roteriog. Utskottet har härå ganska riktigt svarat, att då bevärinzsinrättningen egentligen infördes i stället för utskrifning under krig, och då genom 1812 års beväringslag de rustande och roterande befriades från att ersätta manskapets afgång under krig, så aflyftades redan derigenom en del af denna börda från allmogen, som nu blef un derkastad den, som redan före roteringens införande var befintlig, nemligen utskrifningen under fred. Utskottet kunde derjemte hafva något bestämdare tillagt, att en olaglighet, hvilken allmogen såsom riksständ för öfver 50 år sedan friviliigt antog såsom lag, och under 14 derpå följande riksdagar icke beifrat, utan till och med genom en ny beväringsstadga godkänt; att en sådan lag, äfven om vid dess tillkomst någon rätt skulle hafva blifvit förbisedd, dock icke nu kan jäfvas. Då derjemte de roterande under sednare tider blifvit befriade från flera lagligen åliggande bördor, såsom manskepets underhåll under möten och staten numera öfver agit hela beklädnaden, eå synes någon rätt till befrielse från rotering icke kunna åberopas, Men billigheten? — Ja, äfven häruti måete man, i öfverenstämmelse med utskottet medgifva, att när beväringssystemet får den utsträckning, som nu är i fråga, både genom flera klassers öfning under fred, öfningstidens förlängning, och landtstorms införande, samt då på rustoch rotehållare den förnämsta krigsbördan ynder fred hvilar, och de vu äfven skulle få den ökade beväringsbördan, så sakna de icke skäl till sin önskan, att mot en billig aflösning?, svarande mot det 5kade värde deras jord genom befrielsen vinaer, få från den rustade ande genom årsklassernas ökande, öfnin-: 2 som vilja skapa den nya stam, för hvilken och roterade jorden aflyfta bördan af den efter