Aftonbladet – 23 april 1867, sida 3

Särskilda utskottets plan för armöns organisation. I. Hafva de förslag till en ny organisation af armbn, som utskottet framställt, så betydande och afgörande fördelar, att de böra köpas med indelningsverkets upphörande? etta är den allvarliga fråga, som i dessa dagar föreligger till besvarande. Indelningsverkets fördelar och olägenheter äro ofta framställda. Utförligt och oväligt äro de detta ilandtförsvarskomitens betänkande sid. 38 och 39. Rörande indelningsverkets olägenheter yttrar komitån: Indelningsverket har visserligen, i hvad som rörer manskapets anskaffning och underhåll olägenheter, hvilka böra erkännas. De äro ekonomiska, militäriska och politiska. I ekonomiskt afseende är indelningsverket en ojemnt drabbande tunga, hvilken redan vid den ursprungliga indelningen var något ojemn och under tidernas lopp blifvit det ännu mera genom de rustning och rotering underkastade egendomarnes förändrade värden. Ehuru dessa olikheter visserligen utjemnats derigenom, att de under långliga tider ingått i beräkning af egendomars värde vid arf och köp, böra de likväl icke här förbigås. Rustoch rotehållares åliggande onera äro, isynnerhet de förra, i vissa delar obestämda och föranleda tvister. Indelningsverkets kostnad är dold och svår att uppskatta. Indelta soldatens tjenstgöring är dyr, emedan, oaktadt han har sin lön (torp och öfriga förmåner), antingen han tjenstgör eller icke, skall han likafullt under tjenstgör:--zstiden underhållas, hvari enom således lönen ir ett tillskott, hvilket vi icke drabbar det s. .. statsverket, men likväl i statsekonomiskt häns nde är en kostnad, som måste beräknas. Indelningsverkets militäriska olägenheter äro: att ryttare och knekt, isynnerhet den förre, öro i viss mån beroende af rustoch rotehållare; att den åt indelta stammen en gång gifna styrka icke kan mer än i ringa mån genom nyrotering ökas, fastän beväringens växande styrka kunde göra en betydlig förstärkning nödvändig; att solaten har en lång tjenstledighet, hvarigenom hans krigsbildning lider; att hans obestämda tjenstetid stundom kan föranleda, antingen att han tjenar längre än han är fullt tjenstbar eller afskedad lider nöd. — Begge dessa sednare olägenheter ligga likväl icke i sakens natur, ty öfningstiden kan förlängas och pensioner Ulldelas, men detta ökar också kostnaden.? ?Den politiska olägenheten, om man vill söka en sådan, vore om nationen genom indelta armån, som uppsättes och underhålles af landskapen, skulle anse Big vara i någon mån frikallad från vapenpligt, anse landets försvar egentligen tillkomma de indelta rep erna och betrakta beväringen, ej såsom en del at armån, utan endast såsom en i nödfall användbar utväg att stärka försvaret. Denna föreställning, fastän alldeles ogrundad, skulle, om den vore befintlig, försvaga beväringsförfattningens styrka och nationala inflytelse. Men, om denna oriktiga tanke fanns vid början af beväringens införande och möjligen kunnat underhållas af författningens brister och beväringens ringa öfning, måste den nu alltmera försvinna. . Jag har här anfört alla de af komiten upptagna olägenheter, ehuru några af dem, nemligen indelta soldatens dyrhet och hans långa tjenstledighet, äro sådana,som skulle fortfara äfven efter det släge indelta system, som utskottet föreslår. e hade, dessa tvenne, sin betydelse i det sammanhang som komiten upptog indelningsverkets olägenheter, vid jemförelse mellan en indelt och en konskriberad stam. Jag sysselsätter mig här, för att hälla den militäriska tanken ren, blott med indelningsverket, såsom anskaffande och underhållande manskap, och inblandar således iske indelningsverket, såsom aflöningssätt för befälet och anskaffningssätt jör hästar — frågor, hvilka sednare skola upptagas. Indelningsverkets eller rättare en indelt stams fördelar äro så ofta af militärer i skrifter framhållna och äro äfven eå riktigt af utskottet sid. 12, 13 angifna, att de här icke behöfva vidlyftigt omordas. Soldaten, förlagd i landsorten, frivilligt antagen, boende i egen bygd, med eget hem, brukande till sitt uppehälle egen honom upplåten jord, måste blifva mindre dyr, blifva bättre menniska och nyttigare samhällsmedlera, än om han låg i kaserner, i våra större eller minåre städer eller i komuruwalbaracker, ty på något sätt måste stamsoldater Ivsas, Härom kan icke vara något tvifvel. Hvad har nu utskottet att bjuäa oss på, i stället för denna indelte soldat? Äfven utskottets är indelt, i den mening, att