Aftonbladet – 23 april 1867, sida 3

b Det kan icke nekas att hela 1indelnings-I verkets upphörande med rustning, rotering och indelt löningssätt för befälet skulle för krigsadministrationen blitva en utomordentlig lättnad, att armedepartementet och armeåförvaltningen. kunde, med bibehållandet af samma personal, få några dagar i veckan, jemte en mängd pappershyllor, lediga; att det, i parentes, blefve oändligt lättare att här i landet vara krigsminister, hvilken, vare det i innerparentes sagdt, nu lärer med ljus och lykta efterletas. Allue!es nödvändiga blefve de af utskottet föreslagna länskomitåer, för att utreda: alla de med denna stora och invecklade fråga I förknippade omständigheter; aflöningens sätt och belopp vid de så högst olikartade förhållandena, både i skilda och samma orter, manskapets utgående efter folkmängden, llöns och lega: bestämmande; begränsningen af de kommuner, som skulle anskaffa bostad och erlägga legans tillskott m. m. Komiteernas sammanstättning enligtutskottets förslag, af militära ledamöter, samt representanter från landstingen och frän rustoch rotehållare, är ganska lämplig. Naturligtvis borde dessa komiteer arbeta efter en omfattande instruktion för att vinna enhet och öfverenstämmelse, samt med den anbefallda drift att sakens slut kan inom ej aflägsen tid emotses, Vi komma nu till indelningsverket såsom aflöningssätt för befälet. Onekligen har detta många och för armen dyrbara fördelar. Då armån sjelf förvaltar och ppb de indelta tillgångarne och dessa hafva benägenhet att stiga, men penningen att falla, få löntagarne, på ett enkelt och na turligt sätt, vid stigande lefnadskostnader en bättre utkomst, utan behofafanslagna löneförhöjningar. Önskvärdt är också för befälet att hafva bostäder inom sina tjenstgöringsområden, bland det på landsbygden spridda manskapet, helst kompanisamt sqvadronchefer och unuerofficerare, hvilka måste bo inom nämnda områden, skulle ha svårt, på många ställen omöjligt, att der få bostäder. Dessa lemna också åt boställs. innehafvarne er mängd förmåner, som lätta underhället af en familj, och hvilka aldrig kunna genom inqvarteriogspenningar motSvaras. Häremot kan på andra sidan invändas: att endast ett ringare antal boställen, de angelägnaste, äro ännu qvar till bostad anvisade, men det större antalet redan bortgångna; att ganska mänga just till bostad anvisade boställen icke af vederbörande bebos, hvilket är ett svårt motskäl; att boställenas öf vertagande och innehafvandär stundom möjliga förluster, att fördelen någon gång benägen att i det hela anse det indelta löningssättets bibehållande vara för armån fördelaktigt. Men det ena du vill, det andra du skall. Man måste i sädana ämnen se framåt. Saken är icke längre hållbar, äfven om fördelarne voro vida mera afgörande och mindre omtvistbara än de äro. Regeringen bar, såsom trontalet tillkännagifvit, beslutit grundskatternas inlösande. Kan någon invagga sig i den föreställningen, att sedan ingen enda Hartmansdorff mera finnes, denna framställoing skulle afslås och grundskåtterna bibehållas? Skall icke tvärtom tanken emottagas med upprckta händer? Det är otvitvelaktist. Men en sådan inlösning kan icke ske utan att indelningsverket följer med, och kan knappast ske detta förutan. I alla fall äro oj -mnheterna i den nuvarande indelta aflöningen så orimliga, att de måste på ett eller annat sätt afbjelpas. I landtförsvarskomitåns betänkande, der hela denna fråga är utredd, och der flera tabel ler visa de nuvarande förhållandena, kan man se regementsch: fslönernas vexlande mellan 6000 rdr och 10,000, hvilken sednare summa är högre än billigt är; majorslönerna mellan 1500 och 4300; den ene sqvadronschefen 6000, en annan 2500; en kavalleriunderofficer 3000, en annan 500; infanteriunderofficerarne stundom mera än kompanichefer m. m. m. m. En alld:les oumbärlig lönereglering är också af landtförsvarskomiten föreslagen, på billiga, ordnade och verkställbara grunder, med det indelta lönesattets bibehållande; men numera, sedan regeringen åt detta löningssätt gilvit nåde stöten genom sitt löfte om grundskatternas inlösning, har den nämnda löneregleringen intet hopp om framgång. Således — man må sörja öfver indelta lönesättets förlust, men detta är allt hvad men numera för detsamma kan göra. Man kan offra känsloutgjutelser, och sådana skola måhända i morgon eller öfvermorgon icke fattas för att beveka sinnena, men bhjertat är i våra dagar hårdt. Om någon kammare skulle genom sitt beslut föranleda sakens fall denna gång, är det endast ett uppskof till en annan riksdag, en galgenfrist, förspildt tal och förspild tid. Då uttskotttet således yttrar, att: ?En gifven följd af indelningsverkets aflyftande från jorden, i hvad som rörer rustningen och roteringen, vore att alla boställen och räntor, om äro anslagna till aflöning åt indelta armåns befäl och tjenstemän skulle ingå till statsverket, hvilket, i likhet med bvad för indelta stamtruppen blifvit föreslaget, äfven borde öfvertaga aflöningen af nämnde befäl och tjenstemän? — så lärer man härtill få säga: amen! Förmodas dock, att befälets löner, i likhet med truppens, måtte få bestämmas i spanmål, samt utgå kontant efter årets eller medeltalet af 10 föregående års markegång. Fördelen vore visserligen då, att lönen kunde få uppbäras hvarje fjerdedels är, i stället för att nu årets lön först utgår många månader inpå det följande året. Att befälet fortfarande borde bo inom regementets ståad och så vidt möjligt är några inom kompaniets (och sqvadronens), för att öfvervaka ordning och disciplin, samt ega ett ständigt fortfarande befäl, har utskottet välgrundadt antagit, samt att, der bostad icke kunde erhållas, K. M:t torde göra de framställningar som för afhjelpande häraf anses lämpliga? — en förutsättning, som är ganeka välbetänkt, Om indelningsverket, efter att i tvenne århundraden varit en stödjepelare för svenska krigsförfattvingen, på hvlken denna å säker och nationel grund hvilat, samt hulpit att på Polens och Skånes slätter skära Carl XII:s och Stenbocks lagrar — numera ej kan bestå hos oss, hvilka, vare det sagdt med fosterländskt vemod, ej hafva sinve för förenadt med så mycket obehag, trassel och är tvifvelaktig, Detta allt oaktadt vore jag Ö-A mmm mms II NW Do PR