Aftonbladet – 18 april 1867, sida 7

— TF ORJSELIUng. — jUNVRSTE. Verldsutställningen i Paris. (Från Afionbladets korrespondent.) IV. Den 13 April. Skola vi nu börja med S erges närmaste grannar? Ni sk kar på hufvudet och påstår, att man Gå och då bör afbryta de enformiga promenaderna inne i paiatset och gå ut för att hemia frisk luft i parken. Er arme cieeron skall då vara en kastboll för edra ombytliga tycken? Han skall då nödgas frångå sitt en gång antagna syslen? Kan inte bjelpas.? Men det är ingentivg fullständigt färdigt i parken. PFrisk luft finns ätminsioue färdig.? Nåväl! Vi vända då kosan utåt och hoppas på att högre makier ställa nå ra ku riosa i vår väg, så att ni icke behöfver gäspa, ty vet att en gäspning tränger som ett dolksiyng in i er cicerons hjerta. Lyckan är med oss! Straxt till venster om stora ingången se vi kejsarens pavilj.ng. Den loger emellan terrasserna som en strälande juvel i ett grönt sammetsotni Det är en byggnad som väl förtjunar ai! beskådas från alla sidor. Paviljongen är uppförd i eu slags kompositionsstil, som har någon likhet med den turkiska. Dess yttre och icre prakt är fullt orientalisk. Byggnaden utgöres af ett åttkantig? midtelparti och fyra halfrunda utsprång. Färgen är gul och lilas, taket är af skiffer med förgyllda lister och ornamenter. Öfver midtelpartiet hvälfver sig en kupol, och deröfver svajar den tefärgade fanan. Rundtomkring paviljongen löper en balustrad af imiterad brungul raarmor, och. upp till de fyra ingångarne höja sig hvite: marmortrappor, inlagda med ornamenter i mosaik. På ömse sidor om trapporna stå kolossala örnar på gyllene klot, och upp mot taket resa sig tornerlansar, börande sköldar på spetsarne. Men all denna yttre prakt är ett intet mot den som strålar derinne. Det är ett prof på hvad den franska lyxen och smaken kan åstadkomma; det är ett talande bevis på parisertapetserarnes konstnärsskap. Vakten hindrar publiken att få tillträde; men tapetseraren, som derinne lägger sista handen vid sitt arbete, ser annotationeboken och gissar genast att han har en korrespondent framför sig, hvarför han öppnar dörren och ber oss artigt stiga uppför marmorn och in under det kejserliga taket. Naturligtvis hoppas han att för sin artighets skull bli rekommenderad till kunglig svensk hofdekoiatör, hvilket visst icke vore någon oförtjent ära för den, som redan är kejserlig fransk hoftapetserare. Om någon derhbemma skulle vilja kosta på ett par hundra tusen riksdaler för att få sin våning riktigt non plus ultra elegant, så bör han eller hon adressera sig till topetseraren hr Duval, Paris Nenuiliy. Låt oss nu se oss omkring. Paviljongen invehåller tre rum, det största i midten är för kejsaren, det till höger för kejsarinnan och det till venster för kejserliga prinsen. Kejsarens salong är till en del dekorerad i hvitt och guld. Fönstren äro likt speglar infattade i breda föregylida ramar med rika ornamenter. I stället för tapeter se vi gobeliner med allegoriska figarer, dock icke! gobeliner från den kejserliga fabriken, utan prof på enskild industri. I midten af salongen står en ecirkelrund diven, i hvars centr m reser sig en präktig blomsterurna med svyejande palmblad cch mångfärgade blommor. Vid sidorna af rum met stå ett par små karmsoffor. Möblerna äro förgyllda och klädda med riktiga konstverk i tapisseri, föreställande blombuketter och guirlander på lilae-färgad botten. Gardiserna äro, de yttre i mörka färger och guld, de inre i blått och lilasmed rika snörmakerier. Be vi uppåt så skåda vi den himmelsfärgade kupolen, der kupidoner sväfva mellon molaen, uppbärande cn ljuskrona af kristall. Nu gå vi in i kejsarinnans rum. Der lyser allt i rosensödt. Om man nu för tiden sk bygga upp ett tempel åt kör leken, så skulle der bestämdt se ut som här. Man blir drömmande och tycker sig ivandas berusande vällukter; man inbillar sig se tjusande former hvila sig mot kud