Aftonbladet – 18 april 1867, sida 3

fena hand en antik nattlampa och uppbar med den andra sängomhängena. En spegel lika bred som blomkorgen tjemade till sänghimmel, och i fall det behaade den ensamma invånarinnan i denna jusande tillflykt, kunde hon medelst en knapp låta tvenne andra speglar uppstiga vid hufvudet och fötterna, lika med den i taket. ! Möblerna voro af rosenträ, klädda med Tigseenfärgadt satin, inväfdt med silfver; och ehuru rummet hade föoster, mortog det HEvål en mystisk dager uppifrån taket. Bakom denna beundransvärda sängkamMåre och dold af tjocka förhängen läg en litea budoirsalong utan synlig dager utilrån. Der fanns blott en österländsk divan, som sträckte sig rundt omkring hela rummet. Inga statyer. nga taflor. EX matta af blåa räfskinn. et var alltsammans. ehom en lönndörr kom man in i ett badruin med hvita marmorkolonner, framtädange på en väggbeklädnad af antik svart marmor, Några trappsteg ledde ned till botinen af en 1 Jorden nedsänkta bassinen. Detta, hus, som grefvinnan de Casa-Real afsett for sig ensam, innehöll inga flera rum. I sitt. fantastiska och oberoende lypne hade den unga kreolskan icke ens velat hafva hos sig en kammarjungfru. Klocksträngar, som från ulla rum kor responderage med hotellets domestikrum, förs skrade henne om en snaho uppassning och ögonblicklig bjulp i händelse ft bebol. För öfrist var erefvinnan Hermosa en beslutsam o-h skicklig qvinna. Hon handierade skjutvapen son en jägare på Sydamerikas pampas och begagnade sig