Aftonbladet – 18 april 1867, sida 3

Ni låter mig förstå, då ni såg på ert ur, att vi icke hafva lång tid på oss, att vi icke kan disponera mer än npågra minuter.? Grefven rörde sig icke. Är det sannt?? H:n bugade sig under tystnad. Er tystnad innebär ett jakande svar. Och ehuru det är ett hårdt slag för min egenkärlek?, tillade hon nervöst, måste jog inse er lifliga önskan att sluta så fort som möjligt.? Hon väntade ett nekande svar. Men nej! Grefven lyssnade i en ställning, som untydde den störst r uppmärksamhet, och syarade endast med sin urtiga orörlighet. ?Ni har befallt mig att tiga, oeh jag tiger. Ni har ålagt mig att endast svara er. Ni frågar mig icke, och jag har icke ett ord att säga.? ?Godt?, sade madame de Casa-Real, som förstor detta stumma minspel, denna uttrycksfulla orörlighet. Godt, ni är 1 er falla rätt. Låtom ess fortsätta. Det är således öfverenskommet att ni ärgrer att ni befinner r här, men ni finner cr deruti och jag begagnar mig af er närvaro för att få en .. oödvändig förklaring. Erkänner niz2tt den är nödvändig? ropade hon lifligt och i en helt annan ton. Det var en fråga. Herr de Warrens svarade: Jag tror att den är onyttig.? Men jag delar icke er åsigt, bäste grefve. Som pni behagar, grefvinna. Jag vill endast bedja er anmärke, ehuru ni icke frågat mig derom, att en förklaring, hvarvid ni ensam tolar, aldrig kan bli någon för: klaring.? (Borta Y