Aftonbladet – 17 april 1867, sida 3

BOSE NITETSe ELLER Rättegång om en fullmakt. Vid rådhusrätten: ferate afdelning förevar förliden gårdag till fort satt handläggning målet mellan bryggaren Ha belins hustru, Katrina Sofia Svensson å ena sidan. samt handelsbokhållaren A. R. Lundström och hr H. W. Minnich å den andra. Såsom förut blifvit omnämndt, har hustru Habelin anklagat hr Männich derför, att han i hennes namn skulle falskeligen utfärdat en fullmakt, och hr Lundström derför att denne skulle bevittnat ifrågavarande fullmakt, som användts uti ett för hustru Habelins räkning under Svea hofrätts pröfning draget mål. Hr Mimnnich afgat sin slutförklaring, hvaruti han, med-anledning deraf; att. hustru Habelin anklagat honom för brott; hvilket, om det kunnat bevisas, skulle ådragit honom svårt straff, samt bemälda hustru Habelin dessatom under ransakningen blifvit beträdd med flera osanna uppgifter, hvilka hon först derom öfverbevisad återtagit, samt derigenom visat sig hafva handlat af-argtuppsåt, -å henne yrkade ansvar enligt 16 -kap. 4 :2 mom: strafflagen, samt att hon måtte förklaras skyldig genast träda i allmänt häkte. Bokkållaren Lundström instämde i detta påstående, som af rätten ogillades. Utslag i målet meddelas den 7 nästkommande Maj. — Försummadt erläggande af hundskatt. Under sednaste dagar ha en mängd personer blifvit inkallade till polisdomstolen och der bötfällda för det de föreummat för året erlägga skatt för sina egande hundkreatur. Böterna för dylik uraktlåtenhet äro 5 rdr, hvatjemte de försumlige ådö mas utgifva dubbel hundskatt 10 rdr eller tillsammans 15 rdr, De hundar, som icke äro försedda med årets skattemärke, afföras till stadens utom Skanstull belägna skarprättarboställe, der de tre å fyra dagar underhållas, hvarefter kreaON i händelse inga egare anmäla sig, bli döade. Gäldenär, tilltalad för bedrägeri i stor skala. Vid Svartlösa häradsrätt pågår för närvarande ransakning i ett mål af mindre vanlig beskaflenhet. En Janpdtbrukare vid namn F. J. Nordgren, f. d. egendomsegare inom nämde härad, hvilken blifvit försatt i konkurs, är atalad derför att han skulle undandolt omkring 130.000 rdr för sina bor genärer samt mot dem svekfullt förfarit.. Målet har varit före vid tre urtima sämt två ordinarie ting, och ransakningen är ur många synpunkter särdeles märklig. Af de under ransakningen förda, mycket vidlyfiiga protokollerna inhemtas hufvudsakligen följande: Till lagtima höstetinget med häradet den 6 November 1866 hade tillförordnade kronofogden P. A. Mellin, i egenskap af allmän åklagare, instämt bemälde Nordgren af det skäl, att denne i konkursboet skulle underlåtit upptaga följunde tillgångar, nemligen: Inteckningar i fastighet uti Mariestad till ett belopp af 12,000 rdr; inteckningar i egendomen Åsen i Skaraborgs län å tillsammans 67,500 rdr; influtne kontanta medel för utsökta inteckningar i Sjögerås egendom, tillhopa 48,105 rdr 75 öre; försåld lösegendom och inventarier till sonen Frans Nordgrerr för 19,966 rdr samt 2:ne års förskottsarrende för Nohlinge egendom, som af sonen Frans arrenderats, 8000 rår, eller tillhopa 155,101 rår 75 öre, yrkande allmänna åklagaren ansvar å Nordgren, enligt 8 kap. Konkurslagen och 23 kap. Strafflagen. Till samma ting hade af enahatida orsak åtskilliga af Nordgrens borgenärer, bland dem tvenne större handelsfismor i Göteborg, hvilka i F. J. Nordgrens konkurs bevakat tillsammans öfver 87,000 rdr utom räntor, uttagit stämning såväl å gäldenären sjelf, som dennes son Frans Nordgren, med yrkande om ansvar å dem för bedrägligt förfarande. Vid pårop af målet tillstädeskommo å kärandesidan allmänna åklagaren och såsom ombud för ofvannämde, handelshus hofrättsnotarien Wilb. Selander. ÅA svarandesidan instälde sig hrF. J. Nordgren personligen, biträdd i rättegången af notarien P. A. Synnerberg. Sedan hofrättsnotarien Selander närmare utvecklat käromålet, hördes F. J. Nordgren öfver angifvelsen, men kunde icke förmås redogöra för sina affärer och transaktioner, utan lemnade undvikande och sväfvande svar. Han påstod att han icke, sedan han af brukspatron A. Ählström tillbytt sig Nohlinge egendom i Stockholms län mot Sjögeräs egendom i Westergötland, innehaft nå;ra inteckningar i Mariestad. Vid flera tillfällen väl före handeln af Nohlinge, som efter denmma, hade han visserligen haft i sin ego in: eckningar uti egendomen Åsen i Skaraborgs län, nen han kunde icke erinra sig hvarken deras : sammanlagda belopp eller tiden då han innehaft lem, närmare än att det åtminstone icke varit inder loppet af 1866. Han sade sig icke hellerf unna påminna sig på hvad sätt han användt 1 yerörde skuldebref, hvilka han såsom orden föllo: omsatt och bypptigern flera gånger?. Dehadeli sått åt att betala skulder till personer, hvilkas amn den tilltalade nu icke heller kunde draga ig till minnes. f Han nekade vidare till en början att hafvaj! åtit utsöka och indrifva den härofvan omnämda ordran å 48,000 rdr, intecknad i Sjögerås egenlom, men medgaf slutligen på domarens uppreade frågor, att sonen Frans gjort detta. Hans ippgifter, rörande utarrenderandet af egendomen Nohlinge till sin son och Sättet, hvarpå ej minIre de första två årens arrende, utan jemväl dei wrendekontraktet omförmilda, till sonen försålda nventarier, blifvit godtgjordt, voro likaledes, enigt hvad protokollet innehåller, särdeles sväf