Till Redaktionen af Aftonbladet. Jag ärnyss hemkommen från en föreläsning å Stora b5rssalen, der det var glädjande att se en samling svenska qvinnor, på en stund lediga från de husliga bestyren, somliga likväl flitiga vid stickstrumpan el er virkningen; samt ett icke så litet antal skapelsens herrar med liflig uppmärksamhet afhöra en föreläsning om Plato, den ädle, höge tänkaren, för hvilken hvarje höj herre, vore han än ett non plus ultra af praktisl vishet, gerna måtte lyfta på hatten och buga sig djupt, ifall denne antikens vördnadsvärde gestalt skulle framträda ur andarnes verld. Men, för att komma till saken, så är den, att då man kom hem efter denna njutningsrika stund var det nedslående att veta, det frågan om anslag till dylika föreläsningar blifvit undanskjuten. Anmu hänförd af sednaste föreläsningsämnets djupa vigt, en menniskoandes ifriga sökande efter sanningen och lifvet sjelft, samt af allvaret och värman hos den unge föreläsaren, kan jag icke underlåta att å min och många andras vägnar höja en varmt bedjande röst, att frågan om slag till föreläsningar 1868 måtte lösas på ett för alta bildningssökande tilliredsställande sätt. Jag kan icke tro annat att herrar riksdagsmän både kunna och vilja göra någon inskränkning på det materiella området, för alt bereda tillfälle till förädlande njutning, ja, verklig uppbyggelse if em, som 1 saknad af. medel ov tillfälle eljest icke ens få bita i skalet af bildningens ädla frukter. Icke kan den sanna fosterlandsvävnen i Jandsorten finna det hårdt att något bidraga till denna bildningsanstalt; ty är det icke hela fosterlandets ära att hufvudstaden är den sanna bildningens säte, och är det icke hufvudstaden som i så mycket ärtongifvande och föredöme för hela landet? är det icke derifrån som Smaken och sällskapslifvet erhålla de kraftigaste impulserna ? Efter mitt ringa förmenande tillfalla högst väsentliga indirekta fördelår, af en sådan bildningsanstalt, hela landet. Landsortsbo. För närvarande vistande i Stockholm.