Aftonbladet – 16 april 1867, sida 3

TI MER ER BT lagsenligt och riktigt. v 8 Grefve Henning Hamilton hade varit tveksam k om: han skulle yttra sig eller icke, men till sist Fi beslutit sig för det förra. Frih. Raab hade nem-)f ligen sagt att vi hafva en ministeriel styrelse;ls just derom vore frågan. Då det blef bekant atti K. M:t ämnade framlägga ett förslag till repre-Åb sentationens ombildning, fanns väl icke någonln politiskt bildad man som ej insåg att konunga-2 makten bestämt sig för att lemna den plats, som v blifvit den tillerkänd. 1809, och att följden deraf ll skulie blifva antingen en parlamentarisk styrelse o eller ett styrande parlament. Tal. vill icke inlåta lo sig i någon granskning af fördelarne eller olä-lg 8 t g å 8 n 1 b n h 8 1 8 l genheterna af det parlamentariska styrelsesättet, men i valet mellan. en parlamentarisk styrelse och en styrande riksdag, gaf tal. företrädet åt det förra. Detta omdöme grundade sig på erfarenheten från andra länder. Exempel derifrån vore väl icke fullt tillämpliga, men kunde dock tjena till nägon ledning för omdöv.et, så mycket hellre som dei allmänhet och nära nog..utan undantag bevisade, att-en parlamentarisk --sty-relse kan ega långvarigt bestånd, .men att ett styrande parlament snart slutar med -att krossa eiler krossas. Talshade under samtal med-zen inflytelserik person; someman stundom hade nöjet I. se i kammaren, hört denne yttra, att om det vore nödigt att stärka representationengenom dess fördel: ning på 2 kamrar samt årliga riksdagar, det också vore nödvändigt att ändra regeringsformen så att regeringen stärktes. Tal. påminte om den gamla liknelsen, huru en ensam qvist lätt brytes, men huru flera förenade till knippa göra ett kraftigt motstånd; och trodde att ändamålet ändock kunde vinnas om i spetsen för regeringen blifvit id en konseljpresident, hvars åsigter knnnat gällav såsom regeringens program, med hvilket dess le-d damöter måste stå eller falla. Det skulle då va Å 4 rit omöjligt för dert ene att anklaga: den endre; c det: skulle sblifvit dem omöjligtyavt. rösta emotlr hvarandra och de skulle då åtnjutit en aktning 1 som de nu icke ega. Om representationen under I x sådana förhållanden funnit regeringen varsamtk följa en stigande kulturs fordringar, att regerin. c gen mot främmande makter fört ett hofsamt, ! r Ö t t ärdigt språk, att;armen och flottan blifvit iplinerade och öfvade samt dess anda så att ide vore beredda att i farans stund med glädje offra Hf och blod, att näringarne blomstrat-under författnizgar som tillätedem att fritt utveckla sig, att finanserna varit väl ordnade, att regeringen i sina lager gjort afseende på tillgån-1 gerne, att religionen och vetenskapen blifvit häg-t nade, och undervisningen ordnad på ett sätt eom la vore egnadt att uppfostra ett kraftfullt slägte, — lc och konstitutionsutskottet då framställde anmärkJr ningar mot konungens rådgifvare rörande någon s obetvdlig omständighet, att de förbisett någon ! Punkt, eller bortslumpat ett eller annat tusental; å skulle representationen funnit en sådan anmälan ys öfverflödig; i motsatt fall åter skulle den hos K. 1 M:t anhållit om den statsrådsledamots aflägsnanI f de, som ice med nit, skicklighet och drift skött le t I l f f ( sitt kall. Under nuvarande: förhållanden är utsskottets granskningsrätt ännu mindre nödig, af ännu mindre betydelse. Om belåtenheten är allmän, så bör utskottet icke visa sig småaktigt; är representationen deremot ett uttryck af missnöje i landet, så är utskotiets yttrande också öfverflödigt. Yrkade att betänkandet måtte läggas till handlingarne. 6 Landgreu upplyste att utskottet noga gran-s ådsprotokollerna, men icke funnit skälli till anmärkning; Det skulle just varit vackert, la menade tal.. om utskottet gifvit sig ut på haliss med redogörelser af det slag som blifvit ifråga-i satte, och utsatt sig för frågor, hvarpå det pv 8 kunnat svara, då protokollernas innehåll icke får bt meddelas. Utskottet var allt för blygsamt attli söka åt sig vindicera den Jäkarerol, en föregåen-e de tal. velat tilldela det. För att anfalla ministåren fordras att vara laddad med skäl af bety-t derhet. Den omnämnda befordringsfrågan hade ls blifvit noga undersökt; man hade dervid att afselt ej blott personens skicklighet, utan äfven hansls ålder och meriter. Samma tal. hade vidrört eng mängd ämnen i statshushållning, ingeniörer och lr mycket annat, men tal. hemställde om allt detta le tillhörde utskottet att befatta sig med. Hvadlö angick den nya tulltaxan, undrade tal. t:vad ära ln regeringen skulle skördat af att behålla tullarb fi Pp k a 1 n f qvar på de oundgängligaste lifeförnödenheter, då nöden är så stor i landet. Grundlagen ålägger för öfrigt icke utskottet att framkomma med några åsigter i det ena eller andra ämnet. utan blott att uppträda såsom åklagande makt på samma sätt-som en allmän åklagare icke har attuttala några egna åsigter utan sendast att framställa en anklagelse. I alltsom blifvit sagdt hade li tal. icke funnit någonting som kunde föranleda s någon ändring i det af utskottet fällda omdöme. t Hr Bydin ville icke länge upptaga tiden, se-Ir dan utskottets åtgöranden funnit så varma för-Å-b svarare, utan endast yttra sig om ett par anmärk-s ningar som ännu icke blifvit besvarade. Denle förste tal. hade beklagat att utskottet icke afgif-p 0 D s f k 1 vit ett utlåtande, som kunde föranleda en svars. adress. Denna anmärkning drabbar dock icke utskottet utan grundlagen. En annan tal. hade klandrat utskottet, men icke regeringen. — Detta innebar en motsägelse, ty om regeringen icke vore klandervärd, så; hade utskottet icke heller någon anledning till anmärkningar mot densam-År ma, och endast i sådant fall vore utskottet för-lr bundet att tala. Om antydde tal. velat att ut-d skottet skolat yttra sig om alla de af honom vidpunkter, föreföll det underligt; att han icke i grundiagsenlig ordning sjelf inlemnat anmärkningar derom. Frih. J. v. Schwerin instämde i alla delar med grefve Hamilton. Hr v. Ehrenheim ansåg icke grundlagsenligtt att besvara anmärkningar rörande andra saker g än dem utskottet vidrört, eftersom enligt 107 Sls R. F. riksdagen icke eger att pröfva anmärknin e gar mot regeringen förr än utskottet yttrat sig Åd deröfver. Det vore tydligt att eljest anmärkningar kunde fra 3 med anspråk på förklaringar, hvilka ej kunde afgifvas utan någon fö beredelse. Man hade gjort regeringen åtskilliga förebråelser och antydt att representationsreformen medförde förbindelse att rätta åtskilliga missförhållanden. — Skälet hvarför sådant icke skett var redan angifvet, nemligen att den nya representationen behöfde tid att organisera sig. Representationen borde för öfrigt bedöma regeringen af dess förslager, icke af några obestämda löften. : Frib. Hugo Hamilton ansåg onödigt att besvara de många anmärkningar, hvarmed en föregående tal, såsom ett slags chef tör hvad som i Hag land fått namn af H. M:ts opposition, uppträdt utan att dock yrka återremiss, men ville dock till en del besvara dem. Han hade påstått att regeringen, om den ej beröfvat statsverket en inkomst jt af 200,000 rdr genom att borttaga tullen å lifs-lc förnödenheter, nu icke behöft höja tullen påls kassaartiklarne, och att han i allmänhet icke li vore blödig utaf sig. Detta ville tal. bestrida, oc ty om man med blödig menade den som, likt t grefve M., vore varm för allt ädelt och godt, i huru kunde man då jemföra kaffe och socker med de oumbärligaste lifsförnödenheter; om man för-s fs t r c k t s dyrat dessa, hade man haft skäl till anmärkning mot regeringen, men då så icke skett borde man snarare vara tacksam derför. — En annan tal. hade önskat att regeringen skulle ega en majoritet inom representationen, emedan detta skulle utgöra ett vilkor för regeringens kraft, sedan representationen blifvit mera koncentrerad än förr. Tal. gillade satsen i och för sig och hade sjelf utvecklat den i en broschyr; men månne manla vore befogad att säga att regeringen icke eger enc dylik majoritet. Utgången af de flesta voterin-l: gar hade besvarat den frågan. — En annan tal. li hade i det grannaste språk, man sannolikt kan lt få höra i någon riksförsamling, gjort anmärkning 1 på att regeringen i representationsförslaget icke s iakttagit hvad hon ansett nyttigt för att stärka l. konungamakten. Tal. kunde icke medgifva attll konungamakten blifvit försvagad genom den nyale representationen. Jo visserligen om det vorell fråga om en konungamakt sådan som före 1830, t då hvarje ung man på riddarhuset kände en he4 f L a c j 6 f i j ; ; j lig rysning vid föreställningen att en sjelfständig tanke skulle bli ens införd i protokollet... Men en: sådan konungamakt vill icke konungen sjelf veta utaf. Månne vi för öfrigt först nu erhållit en ministeriel styrelse? Tal för sin del ville datera dess införande så långt tillbaka som till 1840. Det stod visserligen icke i grundlagen, men ligger:i folkets allmänna medvetande; eller vore väl någon okunnig om att vi haft en Possisk, en Palmstjernsk, till och med en Hamiltonsk minister? — Regeringens ställning motrepresentationen är starxare nu än förr: derigenom att statsråden erhållit plats i kamrarne, derigenom att de stå öga mot öga med representationen .och när som helst kunna meddela upplysningar och vinna dess förtroende, hvarpå den bästa majoriteten bygges. — Konstitutionsutskottet betydde föga, yttrade samme tal., och om belåtenheten vore allmän, hade en ringa anmärkning . mgen betydelse. Men tal. ansåg sig i fråga om : den nuvarande ställningen, utan att göra sig) skyldig till någon blomstermålning, kunna utbyta ordet om mot då. Förtroendet för regeringen bevisas just af det fåtal af anmärkningar, som blifvit framställdt. Tal. högaktade emellertid dem som ändock icke förlora modet utan ärligt framlägga sina anmärkningar, om de också icke ens