Aftonbladet – 16 april 1867, sida 3

Lörd. förmiddagsplenum. Första hammarens debatt om dechargebetänkandet ippnades af frih. A, C. Raab med uttalande af n förhoppning, det ingen af kammarens ledanöter måtte misstänka honom för att instämma hr Jöns Pährssons anmärkningar, ehuru. han ör öfrigt icke var rätt belåten med utskottets sätt tt besvara dem. Konstitutionsutkottet hade en vrelt annan uppgift än att sysselsätta sig med en ller annan obetydlighet; ett misstag kan begås ifven af den bäste; utskottet borde tillse atticke blott grundlagens bokstaf utan ock dess anda akttagits, säga riksdagen sin mening derom och junda framkalla någonting liknande andra länlera svarsadress. Yrkade derför återremiss; Frih. Sprengtporten medgaf att utskottet vis erligen icke saknat anledning att fälla ett sålant omdöme, men om meningen vore att detta kulle blifva till en regel för framtiden så ville alaren nedlägga. sin reservation mot en sådan ippfattning. Grefve C. G. Möruer hade af betänkandet unnit att samhället blifvit behandladt efter alla constens reglor. Visserligen lider det af alleanda krämpor, men man visste nu att detta icke erodde på dem, som hade fått sig vården derom nförtrodd. Om ett fartyg, med visst lästetal, ar in större last än det kan bära och sjunker, can besättningen dock vara lngn och trygg i medsetandet att den blifvit behandlad efter fullt veenskapliga grunder. Det händer likväl att man san finna hjelp hos en qvacksalfvare, sedan veenskapen förklarat sig vanmäktig, och talaren insåg hättre att bli räddad af en sådan än att 15 efter konstens reglor. Talaren kunde icke medgifva att allting blifvit så väl bestäldt, som atskottet funnit, och -utekottetskulle gjort en jenst mot både landet och regeringen genom att icke svara så förnämt, utan vid vissa större frågor lemna sådana upplysningar som kunnat ingra villorna och stärka förtroendet till regeingen. Talaren klandrade emellertid icke regeringen, utan utskottet. Det är t. ex. afstorvigt för landet att befordringsväsendet är rättvist, men hade icke tvifvel derom uppstått? Det hade varit godt om utskottet meddelat några upplysningar om orsakerna till docenten Stenbergs befordran, ty att sätta en estetiker till bergsråd, föreföll ungefär som att sätta en knekt till teaterdirektör. Det är allom bekant att en stor del af Sverges jord ligger under exekutiv behandling, att näringar och industrier äro stadda i tillbakapående; det hade då varit godt att få veta om statsrådet tagit dessa omständigheter i öfvervägande och funderat på botemedel mot det onda. Det enda från regeringen utgångna förslag af någon betydenhet, som af riksdagens båda kamrar antagits, är en lag mot efterbildning af konstverk; detta var visst godt och väl, men i landet höres en allmän klagan öfver vårt kredit väsende och vårt exekutionsverk, och grunden dertill vore att söka i det trassliga sätt, hvarpå de äro ordnade. En god hushållning med sta tens medel är af högsta behof påkallad. Man hade talat om beställningar af kanoner till be. fästningarne vid Carlskrona och huru befästnings arbetena fortgått sedan kontraktet om kanonle. veransen blifvit upphäfdt; det hade då varit godt att få veta, om i sammanhang med inställande af denna befallning meddelats byggmästaren att upphöra med befästningsarbetena eller icke. Våra jernvägsarbeten hafva fortgått och gått bra; men om man jemför statens sätt att bygga sina jern vägar med det sätt hvarpå enskilda bolag byggs sina, så finner man att staten behöfver en hel massa ingeniörer för sträckor, som enskilda byggs lika fort och väl under ledning af en enda inge niör. Helt nyligen hade man fått veta huruledes då en ny landshöfding ullsattes i Östersund, har var i den författning att han icke kunde sjel skaffa sig stolar att sitta på, utan att staten må ste bestå honom dem. Om en sådan sakerna ordning får utveckla sig, att staten skall möbler: boställsvåningar, så blir detta ganska dyrbart längd; det tyckes väl åtminstone som man kun nat finna någon annan utväg och sedermera fråg: om riksdagen ville gå in på saken. Representa tionen bör framför allt vara mån om att bevar: sin sjelfbeskattningsrätt och tillse att den ick kringskäres. Under behandlingen af tulltaxar vid förra riksdagen hörde man den främste leda moten af statsrådet fälla ett yttrande som upl fattats såsom ett löfte att ständernas beslut skull i detta afseende mera beaktas än förut. Sedna ste tulltaxa visar emellertid att de afrikets stän der beslutna tullar på mjöl, gryn c. blifvi strukna, och utskottet hade då bort upplysa hva statsrådsprotokollerna innehöllo om anledningei dertill, belst tullinkomsterna icke uppgått till de belopp man beräknat. Förlusten var icke så obe tydlig; den uppgick till omkring 202,000 rdr, oc